PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

Striden kommer att stå längs Jormungrunds hela
randbälte, där Oskopners slätter och Vigrids
sammansluta sig till ett enda stort slagfält.
Angrepp äro att vänta från alla håll. Mot norr
mörknar synkretsen af snö- och hagelbyar öfver
frost- och stormjättarnes framryckande massor. De
hålla sköldarne framför sig och vråla under dem
sin orkanvilda stridssång.
Östern svartnar af Järnskogens svärmar. Gullveigs
och Eggters vidunderhjordar, anförda af Hate,
baningarne och Nifelhels fördömda innebyggare,
anförda af Loke, ”världsfördärfvets söner”
(Muspels söner) komma där i oöfverskådliga
skaror.
Söderns synkrets rödfärgas som af lågor. Surt och
Fjalar med ”Suttungs söner” anrycka därifrån. Surt
bär Valandssvärdet i sin hand. Det är som om
solen åter skene med sin forna glans öfver världen;
men skenet kommer från svärdet, ej från den
tynande ”Alfrödul”.