PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

däröfver lyckliga.
Medan vanerna voro herrar i Asgård, hade bland
människorna den tro uppkommit, att gudarne nu
fordrade större offer än i fädernas tid varit
brukligt, och att offer och böner, ägnade på en gång
åt flere eller alla gudar, icke ägde kraft att blidka
och försona, utan borde enhvar af gudarne hafva
sin särskilda offertjänst. Många trodde också, att
bönerna i mån af sin längd och offren i mån af sin
riklighet skulle af gudarne anses vittna om större
fromhet samt påräkna villigare bönhörelse. Men
Oden lät förkunna för människorna, att detta var
villfarelse.
Den som af egennytta frambär rikligare offer för att
af gudarne få vederlag i rikligare belöning, är
Oden mindre kär än den, som frambär en ringa
gärd, men gör det med fromt och oegennyttigt
sinnelag.
Det återstod för gudarne en viktig sak att ställa till
rätta. Fred rådde nu i gudavärlden; men freden i
Midgård hotades på nytt af fejd mellan Halfdans