PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

styrka på en mycket stark järnkedja, hvarmed han
lät binda sig, väl vetande, att han kunde spränga
den, och det gjorde han i ett enda ryck. Nu gjordes
en vida starkare, och ulfven, stolt öfver sin styrka,
lät lägga henne kring sig. Med en enda spänning
kom han kedjan att brista, så att länkarne flögo åt
alla håll. Svipdag begaf sig då till underjorden för
att rådgöra med de dvärgar, som plägat betjäna
Mimers söner i deras smedjor och ännu smidde
där. Dvärgarne lofvade försöka sin konst.
De visste, att hvad det grofva ej kan fjättra, kan
måhända bindas af det lena. Efter någon tid hade
de smidt åt gudarne det band, som kallas Gleipner,
fint, smalt, mjukt och spänstigt utan like, gjordt af
ämnen, som människans ögon knappt kunna se och
hennes hörsel knappt förnimma. Tyr visade ulfven
detta band och sporde, om han hade styrka att slita
det. Fenrer svarade, att det såg så ömkligt svagt ut,
att man hellre borde ställa den frågan till ett barn
än till honom. Han kunde ej förvärfva någon heder
med att spränga det. Tyr sade, att bandet var vida
starkare än det såg ut. Tor kunde nog sönderslita