PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

lyfta arm och vapen, utan skedde det med honom
något, som ej gärna kan omtalas, men stundom sker
med skrämda barn. En pil från Tjalves båge
genomborrade hans stohjärta, och lerbelätet
störtade tillsammans. Mockerkalve var fallen, och
det kan sägas: med föga heder. Tor var icke värre
sårad, än att han snart stod på fötter igen, men
henen var kvar i såret. Så ändade tvekampen å
Griotunagard.
På återvägen funno de Egil, men i ett bedröfligt
tillstånd. Han var så medtagen af sin långa färd i
köld och oväder, att Tor kom just lagom för att
bispringa den vanmäktige. Tor satte honom i den
korgsäck, hvari han på ryggen plägade bära sin
vägkost, och på det sättet bar han sin vän öfver
Elivågor genom töcken och snöstorm till Egils
borg, där han omvårdade honom, så att han åter
kom till krafter. Men en tå hade Egil ohjälpligt
förfrusit. Tor afbröt den och kastade den upp mot
himlahvalfvet, med önskan att den skulle bli en
vacker stjärna till heder för bågskytten. Och tån
vardt till den stjärna, som sedan kallats ”Örvandils