PC:n - Svenska Gnostiska Biblioteket

och ristade i henne ondskans runor. Svärdets
guldfäste var ett underverk af skönhet.
Smidet höljde sin fördärflighet i ögontjusande
fägring.
Och likväl syntes det aldrig blifva färdigt. Hvarje
dag fann Valand något nytt att göra på det. År efter
år förled; men han fortfor att fullkomna det.
Mimer, väktaren vid underjordens vishetsbrunn,
såg, att allt förskräckligare lidanden skulle
hemsöka människosläktet. Det försämrades också
ständigt till tänkesätt och seder genom de af
Gullveig spridda runorna. Mimer ville icke, att
Asks och Emblas ättlingar skulle alla varda
fördärfvade genom nöd och synd. Visdomskällans
mjöd hade gifvit honom syner i en aflägsen framtid,
efter denna tidsålders slut, och åt den framtiden
ville han frälsa ett ofördärfvadt människopar. Två
oskyldiga och väna barn, Leiftraser och Lif,
uppsökte han i Midgård och tog dem med sig till
sitt underjordsrike.