Minnen - Institutet för Offentlig och Internationell Rätt (IOIR)

Detta sätter sökljuset på vad som hände mig i Stockholm som det enligt Johan Hjort var
”vanskelig for utenforstående å forstå begrunnelsen for”.56 Men det är kanske litet lättare att
förstå det om man tittar på den särskilda utbildningspolitiska dimensionen. Juridiska
fakulteten splittrades nämligen genom 1977 års svenska universitetsreform i ett A-lag och ett
B-lag. Reformen flyttade in det politiska inflytandet i själva universitetssystemet .
Ambitionen var att kontrollera och styra vetenskapsmännen.57 Helt följdriktigt var det A-laget
som fick kontrollen och styrmöjligheterna, samtidigt som B-laget berövades inflytande över
och kunskap om vad man höll på med. Jag tillhörde B-laget. Styrningen tillkom bl.a. det
socialdemokratiska statsrådet Carl Lidbom som i professor Anders Victorin hade ett språkrör i
A-laget. Victorin hade politiskt registrerat sig själv i Lidboms följe. Man beskrev mig som
”ett självfallet negativt identifikationsobjekt” för varje socialist, ”en absolut motbild – ett
generellt misstrosobjekt” och Lidbom fann Nordiska Juristmötet bäst betjänt av så ringa insikt
om min person som möjligt : ” yttrandet skulle förlorat i tyngd om jag talat om att det var Du
som fällt det”. 58
De minnesgoda erinrar sig måhända att juridiska fakulteten i Stockholm ristat sitt namn på
historiens minnestavlor genom angrepp på sin professor i internationell rätt, grevinnan Ingrid
Detter De Lupis, som man ville få avsatt från professuren, vilket man också lyckades med,
åtminstone tillfälligt.59 Hon återinsattes nämligen sedan, efter en förlikning med universitetet,
träffad på föranstaltande av Arbetsdomstolens ordförande, Ove Sköllerholm. Det kan
antecknas att en av hennes studenter – Viktor Magnell – till juridiska linjenämnden beklagade
sig över att hennes engelska var för avancerad för honom att förstå, ehuru han ”läst engelska
ett år på Kom Vux” (vilket var allt som krävdes för att komma in på juristlinjen) och att hon
”upprepade gånger ej infinner sig på utsatt klockslag”.60
I en intressant skrift till Statens Ansvarsnämnd som inkom 23.5.1990 lämnar grevinnan
värdefulla upplysningar. Hon fick professuren i internationell rätt 1988 och åtnjöt de bästa
förhållanden det första året. Vändningen kom, skriver hon, efter det att min föreläsningsserie i
internationell rätt påbörjats 1989-04-24. Däri framfördes ståndpunkten, att folkrättens regler
griper över inomstatlig rätt i vad avser de mänskliga ’basrättigheterna’, då ett lands interna
lagstiftning, enligt vedertagen internationell rättspraxis, aldrig kan rättfärdiga brott mot
folkrättens regler. Ett blad om detta utdelades till studenterna.
Man tillgrep då metoden – troligen inspirerad av motsvarande i USA61 - att stampa fram ett
otal politiska sympatisörer i studentflocken och av dem beställa fram lämpliga klagoskrifter,
vilka skrifter sedan skulle tjänstvilligt omhändertagas av universitetsadministrationen för
lämpliga åtgärder av den typ som skulle drabba grevinnan.
Det är därför icke ägnat att förvåna att – som grevinnan skrev - prefekten Anders Victorin
1984 sett som en av sina angelägna uppgifter att reprimera dåvarande docenten i internationell
56 Johan Hjorth, TfR 1997 s 547.
57 Torgny Segerstedt, ”Universiteten och tystnadens konformism”, Svensk Tidskrift 1984 s 309.
58 Dag Victor, Literaturomtale, Retfaerd nr 13, omtryckt i Affären fr. Eddan t. Ekeköf, IOIR nr 61, s 69-72 ;
Lidbom, se 29 NJM II s 454 (1981)
Jfr Om fackföreningsordförandens lönesättning. En JO-anmälan av prof. em. Jacob W.F. Sundberg, IOIR nr
108, som också innehåller ett läsvärt samtidshistoriskt memorandum.
59 Rörande affärens upprinnelse, se Jacob W.F. Sundberg, “Om felparkeringar, översitteri och det gamla
caudinska oket”, Iusbäraren 1992 nr 4, omtryckt i Harakiri. En vitbok, IOIR nr 129, s 233-234.
60 Viktor Magnell, Skrivelse 12.5.1989 (Universitetsförvaltningen 1989-05-21, doss 459 Dnr 2346/89). Att
professorn kommit för sent till sina föreläsningar gjordes sedan av universitetsförvaltningen till en av
klagopunkterna i förvaltningens process för att få henne avsatt.
61 Se närmare Jacob W.F. Sundberg, ”Studenter i maskopi med byråkratin”, Hbl 7-3.2006 s 22
10