Minnen - Institutet för Offentlig och Internationell Rätt (IOIR)

För den som åtnöjts med den diet som serverats av de rikssvenska tidningarna under den epok
som präglats av de Furhoff-präglade journalisterna har oförståelsen inför de beslut som tagits
inom ’samhällets toppskikt’ - i referens till professor Rolf Nygrens nyss fotnotvis berörda
tankevärld, - och därav betingade utvecklingar i världen, varit påträngande uppenbar, särskilt
om man följt utvecklingen sådan den beskrivits i utländsk kvalitetspress. Den frånstötande
skolgårdsslang som präglat språket och den därmed besläktade infantilitet som präglat
världsuppfattningen har varit närmast chockerande när man betänker att svenska massmedia
av statsvetenskapen i landet uppfattats som en värdefull upplysningskälla. Mycket av vad som
i efterhand framstår som svenska misstag och galenskaper torde söka sitt ursprung i denna
säregna kultur.128
Mina få möten med Furhoff-präglade journalister gav överraskande vid handen att de såg som
en viktig uppgift att förtiga viktiga, men för dem politiskt obekväma sakförhållande – t.ex.
sambandet mellan WP och Baader-Meinhof aktiviteten i BRD (Sverker Tirén 128a), eller att
presidenten i Europakommissionen för mänskliga rättigheter intervenerat i ius docendi striden
vid Stockholms universitet (Mats Knutson 128b) – för all del i enskild egenskap. De
vänsterfrälsta redaktörerna för studenttidskriften Gaudeamus strök för sin del varje antydan
om den kommande övningen om Europakonventionen i mitt bidrag till tidskriften ”Genmäle.
Om hästen i Vincennes och andra monument”129.
Inom den nordiska rättegångstävlingens ram som jag sedan fick till stånd fick svenska medias
dominans för världsbilden, förenat med en ytterlig statstrohet till fromma för
svaranderegeringen, till följd särskilda svårigheter för svenska studenter. De svenska
studenterna vistades i en skenvärld, helt främmande för normalt akademiskt arbete. Det gällde
alltså för mig som tävlingsledning att försöka inspirera studenterna till ett mera balanserat
synsätt. Ibland lyckades det.
IV. Europakonventionen och transformationsproblematiken
15. Europakonventionen som vattendelare
Ingenting har ingripit så djupt i den moderna svenska rätten som Europakonventionen. Förre
hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt vill t.o.m. indela sin verksamhet i före och efter
Europakonventionen. Han ser här ett kulturskifte.130 Regeringsrättens ordförande, Rune Lavin,
påpekar att visserligen glömde man närmast bort Europakonventionen i samband med
anslutningen till EU, men att det var målen grundade på Europakonventionen som omedelbart
därefter började strömma in till Regeringsrätten, under det att det skulle dröja två och ett halvt
år innan det kom några EG-rättsmål. 131
128 Ett upplysande litet fall är den svenska varianten av ”letters to the editor” som vanligen traditionellt får en
helsida i mera ambitiösa tidningar i utlandet med intressanta synpunkter av välorienterade och välplacerade
läsare, under det att motsvarande i de svenska rikstidningarna är bagatellsynpunkter av okända läsare, utan
egentligt intresse, och förvisade till slutet av tidningen på ett sätt som leder tanken till att de gömts där för att inte
aktualisera några besvärande jämförelser med vad tidningens journalister åstadkommit i bladet.
128a Sverker Tirén i Arbetaren feb. 1982. Om incidenten Sverker Tirén, se närmare ’Det är för UHÄ väl känt’.
IOIR nr 92, s 26-27, 30.
128b Se Mats Knutson, ”Avstängning hotar professor i juridik”, SvD 31.12.1988, s 10.
129 Gaudeamus nr 5/1984 : se också referat i Affären fr. Eddan t. Ekelöf. En vitbok, IOIR nr 61, s 45-47.
130 ”Johan Hirschfeldt om juridikens förändring”, Legally Yours 5-6 2009, s 24.
131 Rune Lavin, ”Förord”, i Jacob W.F. Sundberg, Det Sporrong Lönnrothska Priset XXIII.
Årsrapport.Rättegångstävlingen i Stockholm 10-11 juni 2007 (IOIR nr 149) s 3.
22