Minnen - Institutet för Offentlig och Internationell Rätt (IOIR)

I sitt brev 28.1.1989 till professor Gerard Radnitzky med anledning av dennes intervention i
ius docendi ärendet i Stockholm gjorde professor Victorin t.o.m. gällande att det felades varje
vetenskapligt underlag för mina uppfattningar om de marxistiska rättslärorna – ”the research
basis simply is not there”!115
13. Högskattesamhället
Slutligen bör nämnas kritiken av högskattesamhället. Angreppet på högskattesamhället
inleddes relativt diskret i inauguralföreläsningen men utvecklades i halvsekelföreläsningen
1977 116. Professor Sven Olof Lodin utdömde angreppet som ‘vetenskaplig rappakalja’.117
Alla andra höll systematiskt tyst, - också sedan man på ledande politiskt håll dömt ut hela
systemet som ‘ruttet’ och ‘perverst’.118
En del av Lodins doktorsavhandling gällde förhållandena i Förenta Staterna. Där hade man
vid denna tid börjat kritiskt granska den progressiva beskattningen – sålunda basen för
högskattesamhället.119 Många skulle därför finna det förbluffande att Lodin varit så
oförstående inför den i min framställningar om Högskattesamhället framförda tanken att
beskattningen också har en filosofisk dimension och icke så oförmögen att korrekt redovisa
försöken att angripa denna dimension. – Måhända är en del av förklaringen som några
påpekat att Lodin i själva verket i första hand varit ekonom och inte jurist,120
I sina memoarer påpekar Lodin att han särskilt intresserat sig för problemet hur rättssystemet
borde utformas och hur skattesystemet fungerade och om skatterna som medel i politiken.
Han berömmer sig för att för första gången själv lagt upp en väl genomarbetad
föreläsningsserie om skatternas roll i samhällsekonomin. Den föreläsningsserien, för varje år i
moderniserad form, fortsatte han med under alla sina 18 år som ämnesansvarig.121
115 ”Professor Victorin denies that Professor Sundberg’s Academic Freedom is at Issue”, 29 Minerva 376-382,
på s 378. Radnitzky överlämnade detta Victorins brev till den engelska lärdomstidskriften Minerva, som då
publicerade det in extenso.
116 Jacob W.F. Sundberg, Högskattesamhället – en betraktelse, IOIR nr 39. Jfr Carsten Welinder, rec., Tidskrift
for Rettsvitenskap 1979 s 498-501 ; Göran Englund, rec., Argument för Frihet och Rätt 1978:1; Gerard
Radnitzky, Die Welt 2.9.1978.
117 Sven-Olof Lodin, Anm. SvJT 1983 s 238.
118 Jfr Jacob W.F. Sundberg, “High Tax Imperialism. Historien bakom en nyutgåva”, 11 Juridisk tidskrift 1005-
1013, på s 1008-1012 (1999-2000).
119 När Lodin skrev avhandlingen hade det förekommit två stora diskussioner kring beskattningens filosofi. Den
ena, åren 1952-53, hade orsakats av en liten bok på ett hundratal sidor av Walter J. Blum och Harry Kalven, med
titeln The Uneasy Case for Progressive Taxation (University of Chicago Press, 1953). Denna lilla monografi
består huvudsakligen av texten till en artikel ur 19 U of Chi.L.Rev. 417 (1952). Boken hade anmälts brett i den
amerikanska tidskriftsfloran på 1950-talet. Den andra diskussionen, åren 1961-62, utlöstes av en bok av Louis
Eisenstein, med titeln The Ideologies of Taxation (Ronald Press, New York 1961), också den brett anmäld i
tidskriftsfloran. Några år senare publicerade Eisenstein därtill en artikel kallad ”Some Second Thoughts on Tax
Ideologies”, 20 Tax. L.Rev. 453-477 (1965). Lodin gör en del hänvisningar till Eisensteins bok, så han har varit
medveten om dess existens.
120 Sven-Olof Lodin, Professorn som blev näringslivstorped, Min tid i skattepolitiken, s 18. – Det är mig en
beständig källa till förvåning att man bland skatterättarna icke förmått taga till sig ett så enkelt begrepp som
högskatteabsolutismen, och inte heller högskatteimperialismen ehuru konfrontationen med Europakonventionen
(SFS 1994:1219) och dess autonoma begreppsapparat tillhandahållit illustrationen att skattebegreppet icke
ohämmat kan användas som substitut för straffbegreppet ; när det noteras att den svenska skattetillägget i själva
verket är ett straff har straffrättsprincipen ne bis in idem fått betydande tilklämpningsområde inom skatterätten.
121 Sven-Olof Lodin, Professorn som blev näringslivstorped, Min tid i skattepolitiken, s 36. Bland sina adepter
kunde Lodin räkna bl.a. dåvarande kronprinsen.
20