Minnen - Institutet för Offentlig och Internationell Rätt (IOIR)

Europakonventionen direkt med bl.a. hänvisning till Clarence Crafoords artikel (se NJA 2005
s 475, 489). Då kan man säga att HD följde modellen som Europadomstolen hade tagit fram i
Zullo-avgörandet. Man t.o.m. hänvisade till det (s 491). Man bröt vidare igenom den här
spärren mot ideellt skadestånd utan särskilt lagstöd. En vanlig synpunkt i svensk doktrin hade
varit att utan särskilt lagstöd så blir det inget ideellt skadestånd vid kränkning av andras
rättigheter. Men den principen baserade sig inte på någon uttrycklig lagregel. Högsta
Domstolen knöt ihop trådarna från Kudla vs Polen, T.P. och K.M. vs Storbritannien
och tidigare avgöranden från Högsta Domstolen – NJA 2003 s 217, NJA 2003 s 414, - och
Zullo vs Italien, och kom fram till att skadestånd skall kunna dömas ut, även om det är en
svensk domstol, för kränkning av rätten till rättvis rättegång inom skälig tid. Då måste man
också titta på Europakonventionens praxis. Det belopp som Högsta Domstolen
bestämde, 800.000 kronor, för en väntetid på sju år, motsvarar exakt faktiskt den s.k.
Zullotaxan.
Det här avgörandet, Lundgren-domen , blev det stora genombrottet för Europakonventionens
ställning i svensk rätt och det stora genombrottet för skadestånd vid konventionskränkningar i
Sverige. Men i botten låg Stina Stup och Jens Grym och Martin Errorius vs
Kalmarunionen!
VI. Akronsymposiet och U.S. Supreme Court
21.Akronsymposiet
Sveahovrättscolloquiet var en stor framgång. Det märktes inte minst på den beslutsamma
boykott som det ägnades av nomenklaturan som befolkade Svensk Juristtidning. Där levde
man fortfarande dominerade av ’lekstuge’-syndromet. Och boykotten utsträcktes till att också
omfatta de fem volymerna med titeln ”Human Rights in Sweden- the Annual Reports”. Men i
Amerika var uppfattningen den motsatta. Där kunde man inhämta att detta var ”a model
colloquy that invites imitation by all governments parties to the European Convention, as well
as by parties to the American Convention” 1 Det inspirerade mig att försöka samma modell
också i Amerika under min gästprofessur vid Akron University Law School höstterminen
1986. Kungstanken bakom colloquiet i Stockholm var att sammanföra representanter för
organen i Strasbourg med den höga svenska byråkratin för att visa respektive hur den ses av
den andra. I Amerika sågs detta sammanförande som en tribut till min framsynthet. I Akron
ville jag försöka samma idé genom att sammanföra amerikanarna med representanter för
Human Rights Committee och de europeiska organen i Strasbourg.
Min insats föll i god jord. Professor Louis Henkins hade skrivit några år tidigare att större
delen av FN-förklaringen om mänskliga rättigheter ”is, in essence, American constitutional
rights projected around the world” 2 och mina kolleger i University Belt kring Akron som
deltog i Akronsymposiet såg nog saken på ungefär samma sätt. Men att se problematiken
s.a.s. utifrån, med Walter Tarnopolskys perspektiv i Human Rights Committee och med
kanadensiska och europeiska ögon var något nytt och det väckte uppmärksamhet. 3
1 Christina Cerna, 81 AJIL 798.
2 Louis Henkins, ”Constitutional Rights and Human Rights”, 13 Harv. L.R.. CL Rev. 593-632, på s 609 (1978).
3 Förhandlingarna på Akronsymposiet publicerades våren 1987 i 20 Akron Law Review 593-713 (1987) under
titeln ”Human Rights as Comparative Constitutional Law. Proceedings at the Colloquy November 13, 1986. The
University of Akron School of Law”. Ehuru juristkulturen i Förenta Staterna producerat ytterst hjälpsamma
hjälpmedel för att få fatt på vad som producerats av juridiska böcker och tidskriftsuppsatser, bl. a, Index to
Legal Periodicals och Index to Foreign Legal Periodicals, har inga av de flitiga svenska forskarna som
42