Minnen - Institutet för Offentlig och Internationell Rätt (IOIR)

universitet rörande mänskliga rättigheter – Ds 1998:46 - utelämnades varje upplysning om
kurserna i Teoretisk och Praktisk Europaprocess, och i anslutning påstods det t.o.m. att det
just inte fanns någon undervisning vid universiteten i Sverige om Europakonventionen. Den
hade blivit icke-tema.
Liknande mera dramatiska strykningar drabbade hela mitt bidrag i samma genre betitlat
”Resan utan mål”, till Festskriften till Anders Agell. Åtgärden ledde till att mitt bidrag under
samma titel i stället utkom som nr 103 i IOIRs skriftserie, d.v.s. en extra särskild festskrift till
Agell, och den kan studeras där liksom det meningsutbyte med numera justitierådet Torgny
Håstad som ledde till strykningen. En engelsk utgåva av samma bidrag med titeln ”The Trip
to Nowhere. Family Policy in the Swedish Welfare State Analyzed by Means of the
Comparative Law Method Immanent in the European Convention On Human Rights”
återfinns som nr 106 i IOIRs skriftserie. Den engelska utgåvan har numera också utkommit på
Internet och återfinns under nyckelorden www.nkmr.org/english/the_trip_to_nowhere.htm
för närmare studium.
Mot bakgrunden av dessa särskilt dramatiska begivenheter är också att se sådana
svensksvenska egenheter som det förhållande att min f.d. elev Joakim Nergelius funnit
anledning att i sin doktorsavhandling Konstitutionellt rättighetsskydd (1996) göra gällande att
Europakonventionen icke kunde åberopas i svensk domstol (s 609).
För Ragnemalm har hans lära i Finna rätt haft en betydelse som icke undergår den som
motsvarande lära hade för Bernitz. Det framgick när Ragnemalm lämnade fakulteten för att
fullgöra uppdrag som JO. Också här blev han nämligen indragen i dispyter rörande sin
diskontinuitetsteori.
I mellantiden hade nämligen Europakonventionens institutionella ram undergått vissa
utvidgningar i det att de europeiska justitieombudsmännen etablerat ett europeiskt samarbete
som utvecklats genom möten tid efter annan. Entusiasmen över detta samarbete hade varit
påfallande och under chefs-JO Per-Erik Nilsson hade 1984 t.om. ett sådant möte hållits i
Riksdagshuset i Stockholm. I jakten på vad man hade gemensamt hade intresset focuserats på
främjandet av Europakonventionen och dess syften och exv JO Tor Sverne gjorde gärna
referenser till Konventionen i olika yttranden.158 På det Nordiska Juristmötet i Reykjavik
1993 ägnades inledningsanförandet åt just JO:s verksamhet inom ramen för Konventionen. 159
Vad man gemensamt kommit fram till hade formulerats såsom Ministerkommitténs
Recommendation R (85) 13 vari rekommenderades att staterna med JO-ämbeten bl.a. skulle
ge JO kompetens
to initiate investigations and to give opinions when questions of human right are
involved160
Sedan denna rekommendation åberopats i ett hos JO anhängigt ärende fann emellertid
Ragnemalm anledning till ett beslut (1991) vari han vidgick att han deltagit i detta
ombudsmannasamarbete och diskuterat just R (85) 13 men funnit detta irrelevant :
Det ankommer enligt svensk rätt inte på svenska domstolar eller
förvaltningsmyndigheter att direkt tillämpa konventionsbestämmelser, utan dessa måste
158 Se t.ex. JO Ber 1986/87 s 157
159 Gaukur Jörundsson, ”Den nordiske ombudsmannainstitution og den Europeiske Menneskerettigheds
organer”. 32 NJM del 2, s 36-48.
160 Betr. texten till Recommendation R (85) 13, se Jacob W.F.Sundberg, Om Chikan, IOIR nr 117, s 26 not 21
28