Minnen - Institutet för Offentlig och Internationell Rätt (IOIR)

7. Magna Charta
Metoden i DDR (och hos dess svenska beundrare) där all kritik mot det där rådande
socialistiska systemet bestraffades som hets mot staten47, står förstås i drastisk motsättning till
uppfattningen utanför Socialistlägret rörande de europeiska universitetens uppgift i samhället,
formulerat i 1988 års Magna Charta: ”Genom att undvika intolerans och alltid vara öppen för
dialog är universitet en idealisk mötesplats för lärare med förmåga att dela med sig av
kunskapen.” När rektor Inge Jonsson anmälde förhandenvaron av denna Magna Charta i
universitets officiella tidskrift markerade han en viss skepsis inför anslaget, som lät förstå att
man i Sverige (eller Stockholm) inte riktigt delade synsättet.48 Det sammanfaller med Roland
Huntfords kommentar : ”There seemed to be less difference between Sweden and the
Communist countries than between Sweden and the West.”49 Huntford har fullföljt
jämförelsen också med sitt påpekade av svenskarnas faiblesse för fenomenet icke-person.
Marianne Alopaeus har 1981 kommenterat jämförelsen med kommuniststaterna :
I Öststaterna ingår verklighetsförfalskningen i systemet. Människorna lever i
sina monolitiska diktaturer – och vet om det. De inrättar sig därefter, slår dövörat
till för den statliga propagandan, tar maktens fraser för vad de är värda. I övrigt
är de inriktade på att överleva under torftiga materiella förhållanden, och med
beskuren rörelsefrihet, såväl fysiskt som intellektuellt. Den offentliga lögnen i
Sverige är att det inte finns någon offentlig lögn.50
Jag var ganska oförberedd på dessa kulturskillnader. Jag kom vid denna tid från en värld
utanför Sverige till följd av min peregrination åren 1954-1961. Jag skulle sedan under åren
hålla ett 40-tal gästföreläsningar utrikes, men det kom inga inbjudningar att hålla sådana i
Sverige. Jag hade i USA bl.a. tagit intryck av moot court competitions och av den högaktning
som juridiska fakulteter där åtnjöt (vilka i i USA ofta fungerar som våra departement). Man
var där respekterad som professor. Det var därför en chock att på 1980-talet på anslagstavlan i
Stockholm finna annonseringen att ”Gustav” skulle hålla sin föreläsning på viss tid och plats.
Att se en juris professor sänka sig till närmast fjäsk för ignoranter var en chock. Tanken
bakom Magna Charta låg tydligen ljusår från mentaliteten i det nya Stockholm.51
8. Studenter i maskopi med byråkratin
En första iakttagelse är då hur den svenska skolan omvandlades efter DDR-modellen. De
studentkullar som jag mötte efter installationen 1970 – och för den delen också under 1960-
talet - var präglade av jämlikhetstänkande (vilket inte var till fördel för dem som ville bli
bättre än andra och inte heller för relationen till professorn som var där för att han inte var
jämlik utan mera vetande och hade något att lära ut). Vidare såg man världen på DDR-vis i
klasskampsmönster och kategoriserade allt som man mötte i fattiga och rika.52
47 Strafflagen § 106. Jfr Almgren s 262, 419. Efter Murens fall har DDR-litteraturen av professorn i Halle,
Rüdiger Bernhardt, karakteriserats som ”förträngningens och missanpassningens litteratur”, se Almgren s 307.
48 Inge Jonsson, “Hundratals rektorer enades”, SU-nytt nr 8/88.
49 Roland Huntford, The New Totalitarians, s 238.
50 Marianne Alopaeus, Drabbad av Sverige, s 88.
51 Almgren s 109 : ”Skolan skulle stå i samhällets tjänst och fostra självständiga demokratiska individer. En
skola för alla. Så formulerades skolidealet både i Sverige och DDR av politiker och skolreformatorer, som tog
avstånd från gamla auktoritära traditioner.”
52 Almgren s 211 : ” Arkivmaterialet ligger öppet. Det är en spännande historia från de första hemliga
sammankomsterna i [Stellan] Arvidssons privatvåning med skolpolitiker från de båda länderna från slutet av
1950-talet. Tjänstemän på Skolöverstyrelsen försäkrade kollegerna i DDR. Vi i de socialistiska länderna har
samma mål, särskilt på skolans område.” 109 : ”Skolan skulle stå i samhällets tjänst och fostra självständiga
demokratiska individer. En skola för alla. Så formulerades skolidealet både i Sverige och DDR av politiker och
skolreformatorer, som tog avstånd från gamla auktoritära traditioner.”
8