Minnen - Institutet för Offentlig och Internationell Rätt (IOIR)

Uppsalaskolans efterföljd med att folkrätten ändå bara var vidskepelse.138 Dessutom hade man
i arkiven breda vittnesbörd om hur snabbt och djupgående aktörerna i det storpolitiska spelet
kunde ändra uppfattning och allianser, och finna skälen utvecklade till att icke alltför mycket
binda upp den svenska handlingsfriheten. Det var nu inte segrarmakternas uppfattning visade
det sig – åtminstone inte på västsidan – och när den rörelse kom i gång som ville införa
traktater som kriminaliserade de hemska händelserna under kriget var den svenska hållningen
naturligt skeptisk och man argumenterade i olika sammanhang mot införandet av dessa
nyheter. Den svenska hållningen var allmänt skeptisk och detta färgade av sig också på
inställningen hos rikets stormän som Dag Hammarskjöld, Östen Undén och Sture Petrén.139
Detta var alltså bakgrunden när Europakonventionen dyker upp på scenen. Sveriges insatser
när Konventionen utformades gick ut på att bevara kontrollen över utvecklingen och garanten
för detta var att alla mål som hotade att angripa Sverige skulle sluta i Ministerkommittén, som
var en samling utrikesministrar, inklusive den svenska som hette Undén och kunde öva ett
betydande inflytande.140 Den svenska nomenklaturan, som sedan universitetsåren var uppfödd
på Uppsalaskolans diet (och detsamma gällde tidningarna vilka hämtade sin visdom från de
statsvetenskapliga publikationerna bland vilka Uppsalaskolan gällde högst, aldrig från de
juridiska), bevarade sin etablerade skepsis inför de internationella skådespelen.
Denna hållning förlorade emellertid med åren sin glans, när utvecklingen på det
internationella fältet mer och mer övergick till ett moraliserande förankrat i begreppet
mänskliga rättigheter (human rights) och i arbetet på tillskapandet av en internationell
brottmålsdomstol i Nürnbergrättegångens efterföljd.141 Att kalla folkrätten för vidskepelse var
inte längre ’modernt’ Det gällde att finna en utväg som tillät nomenklaturan att ’bevara
ansiktet’. Lösningen blev transformationsteorin : att den svenska ratifikationen av
Europakonventionen inte åtföljts av någon motsvarande lagstiftning och att den därför inte var
förpliktande för svenska domstolar och myndigheter. Den viktigaste banerföraren för denna
nysvenska teori blev professor Ulf Bernitz som kunde marknadsföra den i en ny bok för juris
studerande kallad Finna rätt, som fick vid spridning bland de juris studerande i landet.
Bernitz själv hade i och för sig ställt sig bakom denna lösning redan 1980 men då icke funnit
annan att luta sig mot än en studentuppsats vars författare får antas ha samlat sin visdom
genom intervjuer av de praktiska domarna på de skånska slätterna runt Lund.142 I Finna rätt
framfördes tesen i stället av professor Hans Ragnemalm som grundade sig på 1974 års
regeringsform143 : en tes som kallats diskontinuitetsprincipen (med bolchevikisk inspiration) i
138 Se närmare Mats Deland, Purgatorium. Sverige och andra världskrigets förbrytare, Atlas 2010, s 285-293.
139 Jfr Mats Deland, op. Cit. s 299-326, 357-371. Betr. Sture Petrén, , se närmare Jacob W.F. Sundberg, ”Human
Rights in Sweden. The Breakthrough of an Idea”, 47 Ohio State Law Journal 951-983 (1986), på s 963 ; betr.
Dag Hammarskiöld, se J. Humphrey, Human Rights and the United Nations. A Great Adventure, 1984, s 270.
140 Jacob W.F. Sundberg, ”Human Rights in Sweden. The Breakthrough of an Idea”, 47 Ohio State Law Journal
951-983 (1986), på s 961-963 ; Love Kellberg, “Den svenska inställningen till Europarådsdomstolen för
mänskliga rättigheter”, i Festskrift till Lars Hjerner, Norstedts 1990, s 299-311, på s 300-304.
141 Mats Deland, op. cit. s 369-371.
142 Ulf Bernitz, Internationell marknadsrätt, 1980, s 78. Jfr Hans Henrik Lidgard, ”Sverige – EEC och
konkurrensen”, SvJT 1974 s 18-33. - En väsentligt mera nyanserad framställning av läget ges i Hans Henrik
Lidgard, “De nordiska EEC-avtalens förhållande till intern rätt”, TfR 1977 s 133-194, på s 157-160. Bernitz
hade givetvis haft särskild anledning att nämna Juridiska fakultetens remissyttrande över SOU 1974:100 som
konciperats av Hilding Eek och Jacob W.F. Sundberg, men det gjorde han inte. Jfr Jacob W.F. Sundberg,
Tystnadsspiralen, IOIR nr 96, s 126-129. Yttrandet återfinns på s 128.
143 Hans Ragnemalm, ”Rättsordningen”, i Ulf Bernitz m.fl., Finna rätt – Juristens källmaterial och
arbetsmetoder, 1 uppl. 1985. Se kapitlet ”Folkrätten och den svenska rätten” s 62-64. En ingående diskussion av
problematiken finns i Jacob W.F. Sundberg, Tystnadsspiralen (IOIR nr 96), kapitlet ”Transformationsteorin och
det stora falsariet” s 109-135.
24