Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

Spel om pengar bland unga 

En kunskapssammanställning 

Frida Fröberg 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

Spel om pengar bland unga 

En kunskapssammanställning 

statens folkhälsoinstitut 

www.fhi.se

© statens folkhälsoinstitut 2006:09 

issn: 1651-8624 

isbn: 91-7257-451-8 

författare: frida fröberg 

illustratör: lotta persson 

grafisk produktion: ab typoform 

tryck: edita, stockholm, 2006

Innehåll 

Förord ______________________________________________________________________ 5 

Sammanfattning ______________________________________________________________ 6 

Summary ____________________________________________________________________ 7 

1. Inledning __________________________________________________________________ 9 

Bakgrund __________________________________________________________________ 10 

Syfte ______________________________________________________________________ 11 

Metod ______________________________________________________________________ 11 

Definitioner__________________________________________________________________ 12 

Spel i Sverige ________________________________________________________________ 14 

2. Ungdomar och spel ________________________________________________________ 15 

Inledning __________________________________________________________________ 16 

Omfattningen av ungdomars spelande __________________________________________ 16 

Populära spel ________________________________________________________________ 17 

Varför barn och ungdomar spelar ________________________________________________ 18 

Barns och ungdomars uppfattning om spel ______________________________________ 20 

Skillnader mellan pojkars och flickors spelvanor ____________________________________ 21 

Sammanfattning ____________________________________________________________ 21 

3. Spelberoende – mätinstrumenten ____________________________________________ 23 

Inledning __________________________________________________________________ 24 

De vanligaste mätinstrumenten ________________________________________________ 24 

Fördjupning om mätinstrumentens kvalitet ______________________________________ 26 


4. Spelberoende bland ungdomar ________________________________________________ 31 

Inledning __________________________________________________________________ 32 

Omfattningen av spelberoende bland ungdomar __________________________________ 32 

Omfattningen för olika åldrar __________________________________________________ 34 

Omfattningen bland flickor respektive pojkar ______________________________________ 34 

Spelvanor hos ungdomar med ett spelberoende __________________________________ 34 

Andra problem hos ungdomar med ett spelberoende________________________________ 37 

Spelberoende – inte ett kroniskt tillstånd__________________________________________ 39 


5. Riskfaktorer för spelberoende hos ungdomar ____________________________________ 41 

Inledning __________________________________________________________________ 42 

Individuella faktorer __________________________________________________________ 43 

Sociala nätverksfaktorer ______________________________________________________ 46 

Skillnader mellan flickor och pojkar ______________________________________________ 47 

Sammanfattning ____________________________________________________________ 48

6. Prevention ________________________________________________________________ 49 

Inledning __________________________________________________________________ 50 

Utvärderade primärpreventiva (universella) insatser ________________________________ 50 

Behandling för vuxna personer med spelberoende __________________________________ 51 

Praktiska erfarenheter av att behandla ungdomar med spelberoende __________________ 51 

Teoretiska preventionsmodeller ________________________________________________ 52 


Bilaga: Tabell 1. Sammanställning av andelen unga som spelat 

om pengar respektive har någon form av spelproblem ______________________________ 56 

Referenser __________________________________________________________________ 57

Förord 

Grunden till människors levnadsvanor, både de positiva och de som har destruktiva inslag, läggs i 

tidiga år. Barns och ungas uppväxtvillkor påverkar inte bara deras livssituation utan också deras levnadsvanor. 

Det gäller även de ungas förhållande till spel om pengar. I det elfte folkhälsomålet ingår 

att verka för att minska de skadliga effekterna av överdrivet spelande. 

Statens folkhälsoinstitut har sedan år 1999 uppdraget att följa utvecklingen av spelberoende och 

att verka för att minska de skadliga effekterna av överdrivet spelande. Från och med år 2003 har 

institutet fått möjlighet att genomföra delar i ett förslag till handlingsplan mot spelberoende som 

överlämnades till regeringen i januari 2003. Ett av inslagen i handlingsplanen är att särskilt uppmärksamma 

ungdomarnas spelvanor och utveckla metoder för att minska skadeverkningarna av spelandet. 

Trots att unga spelar om pengar i mindre utsträckning än vuxna är det en större andel av de unga 

som får spelrelaterade problem. Vi har dock mindre kunskap om barns och ungdomars spelvanor och 

spelproblem än om de vuxnas spelande. 

Den här kunskapssammanställningen om ungdomars spelande om pengar är ett led i arbetet med 

att fullfölja förslagen i handlingsplanen. Under år 2006 har också ett utvecklingsarbete påbörjats vid 

Maria Ungdom i Stockholm. Avsikten är att utforma lämpliga behandlingsinsatser för ungdomar med 

spelproblem och finna metoder för förebyggande insatser inom området. Förhoppningen är att man 

därigenom på längre sikt kan skapa ett kunskapscenter för ungdomar med spelproblem. 

Kunskapssammanställningen bygger på artiklar publicerade i vetenskapliga tidskrifter samt 

några opublicerade rapporter och presentationer på internationella konferenser. Vidare har kunskap 

från studiebesök vid forskningscentra och behandlingskliniker för ungdomar med spelberoende inkluderats. 

Rapporten har sammanställts av utredare Frida Fröberg vid Statens folkhälsoinstitut. Vetenskaplig 

handledare har varit med. dr Anders Tengström vid Forskningscentrum för ungdomars psykosociala 

hälsa, Maria Ungdom och Karolinska Institutet (FORUM). Anders Tengström har även varit medförfattare 

till avsnitten om mätinstrumentens kvalitet samt riskfaktorer för spelberoende hos ungdomar. 

Värdefulla synpunkter på en tidig version av rapporten har framförts av professor emeritus Sten 

Rönnberg och professor Håkan Stattin. Författaren ansvarar dock ensam för den slutliga utformningen 

av rapporten. 

Ett särskilt tack riktas till dr Rina Gupta och dr Jeffrey Derevensky och övrig personal vid Kanadabaserade 

International Centre for Youth Problem Gambling and High-Risk Behaviors samt Geneviève 

Siebes och Christian Carpenter vid Centre Dollard-Cormier, vilka välvilligt delat med sig av sina 

erfarenheter av behandling av ungdomars spelproblem. 

Stockholm den 20 juni 2006 

gunnar ågren 

5

6 

Sammanfattning 

Statens folkhälsoinstitut har på uppdrag av regeringen år 2001 (Dnr S2001/9487/FH) utarbetat ett 

förslag till handlingsprogram för att motverka spelberoende i Sverige. Denna sammanställning, som 

syftar till att systematisera vetenskaplig litteratur runt ungdomars spel om pengar, utgör en grund för 

utveckling av de insatser i handlingsprogrammet som berör ungdomar. Litteraturen som sammanställts 

är vetenskapliga artiklar publicerade i internationella tidskrifter, ett fåtal opublicerade rapporter 

och ett par presentationer från konferenser. Dessutom har kunskap från studiebesök vid forskningscentra 

och behandlingskliniker för ungdomar med spelberoende inkluderats. 

Studier från västvärlden visar att spel om pengar är vanligt förekommande bland ungdomar, dock 

mindre vanligt än bland vuxna. För ungdomar är chansen att vinna och risken att förlora pengar en 

viktig motivationsfaktor till att välja att spela eller att avstå, liksom att spel uppfattas som spännande, 

roligt, ett nöje och ett tidsfördriv. Ungdomar kan ha svårt att skilja på och förstå begreppen slump, 

öde, chans och sannolikhet och de är dessutom vana vid att spela TV- och datorspel, vilket gör dem till 

sårbara konsumenter för spel om pengar. Att ha problem med spelandet är vanligt bland ungdomar. 

I Nordamerika beräknas förekomsten av spelproblem och spelberoende bland ungdomar till ungefär 

10–14 procent, vilket överensstämmer med studier från Australien och Europa. I Sverige uppskattades 

andelen ungdomar med ett spelproblem eller spelberoende till cirka 5 procent år 1999, att jämföras 

med 2 procent bland de vuxna. Trots att ungdomar spelar mindre än vuxna är det alltså vanligare att de 

har problem med spelandet. 

Genomgången av studierna visar att ungdomar som har problem med sitt spelande ofta även har 

andra problem, vanligen depression och ångeststörningar, kriminalitet och missbruk av alkohol 

och/eller droger. Ur studierna framkommer också att riskfaktorerna, det vill säga faktorer som kan 

öka risken för problematiskt spelande hos ungdomar, är att pojkar i barn och tonåren uppvisar ett 

impulsivt beteende, att ha vänner som spelar, att ha vänner med spelproblem/-beroende, att föräldrar 

introducerar sina barn till spel samt att föräldrar spelar mycket, framför allt om de gör det tillsammans 

med sina barn. Risken att utveckla spelproblem tycks vara högre för pojkar, å andra sidan saknas i 

stort studier kring flickor och spelproblem. Sambanden mellan olika problembeteenden, kriminalitet, 

missbruk och spelberoende är fortfarande oklara då det saknas forskning kring detta. Det saknas 

dessutom nästan helt studier där man följt ungdomar med problem med spel under flera år, och man 

vet därför i dag inte hur utvecklingen ser ut för ungdomar som haft dessa problem. 

Det finns ännu endast mycket begränsad forskning kring prevention, inklusive behandling, av 

spelberoende hos ungdomar, men i litteraturen föreslås att man utgår ifrån kända principer för prevention 

av andra riskbeteenden för att minska spelproblemen bland ungdomar. Utifrån studier om 

spel bland ungdomar och kunskap från studiebesök vid behandlingskliniker kan man också dra vissa 

slutsatser när det gäller behandlingsprinciper, bland annat att information till ungdomar och föräldrar 

om spel och spelproblem är nödvändig, att ungdomar med spelberoende vanligen har andra samtida 

problem som måste behandlas parallellt och att motivationshöjande inslag i behandlingen är viktiga.

Summary 

The Swedish National Institute of Public Health (SNIPH) was commissioned by the Swedish 

Government in 2001 (Government communication. S2001/9487/FH) to draw up a proposal for a plan 

of action to combat pathological gambling in Sweden. This review, the aim of which is to systematise 

the scientific literature on the subject of young people who gamble for money, constitutes a basis for 

the development of the measures relating to young people in the plan of action. The literature reviewed 

is made up of scientific articles published in international journals, a small number of unpublished 

reports and a few presentations made at conferences. Furthermore, knowledge acquired from study 

visits to research centres and treatment clinics for young gambling addicts is also included. 

Studies from the western world show that gambling for money is common among young people, 

although less common than it is among adults. For young people, the chance of winning and the risk 

of losing money is a key motivation factor in whether they choose to gamble or not. Another factor is 

that gambling is seen as exciting, fun, pleasurable and as a way of passing the time. Young people can 

find it difficult to differentiate between and understand the concepts of luck, fate, chance and probability 

and they are also used to playing TV and computer games, which makes them vulnerable gambling 

consumers. Having problems with gambling is common among young people. In North America, the 

prevalence of gambling problems or pathological gambling among young people is estimated to be 

about 10–14 per cent, which tallies with studies from Australia and Europe. In Sweden, the proportion 

of young people with a gambling problem or pathological gambling was estimated at about five 

per cent in 1999, compared to two per cent among adults. Despite young people gambling less than 

adults, they are more likely to have problems with the habit. 

A review of the studies shows that young people who have a problem with their gambling often 

have other problems, commonly depression and anxiety disorders, criminality and abuse of alcohol 

and/or drugs. The studies also indicate that the risk factors, i.e. the factors that can increase the risk of 

problematic gambling among young people, are: displaying impulsive behaviour to boys during their 

childhood and adolescence; having friends who gamble; having friends with gambling problems/ 

pathological gambling; parents introducing their children to gambling and; parents themselves gambling 

a lot, especially if they do it together with their children. The risk of developing gambling problems 

seems to be higher for boys. There is, on the other hand, a lack of studies on girls and gambling problems. 

The relationship between different problem behaviours, criminality, abuse and pathological 

gambling is still unclear, since there is a lack of research on the subject. In addition, there is almost a 

total lack of studies where young people with gambling problems have been studied for several years, 

and we therefore don’t know how young people with these problems develop over time. 

There is as yet very limited research on the prevention, including treatment, of pathological gambling 

among young people. Some of the literature reviewed proposes that prevention should be based on 

well-known principles relating to the prevention of other high-risk behaviours in order to alleviate 

gambling problems among young people. Based on studies of gambling among young people and 

knowledge acquired from study visits to treatment clinics, we can also draw certain conclusions as 

regards treatment principles. We can conclude, for example, that information to young people and 

parents about gambling and associated problems is necessary, that young people with pathological 

gambling often have other problems which must be treated in parallel; and that motivation-enhancing 

elements of treatment are important. 

7

1. 

inledning

10 

Bakgrund 

Svenska ungdomar spelar mer sällan och spenderar mindre pengar på penningspel än vuxna, ändå har 

en större andel problem med sitt spelande i jämförelse med vuxna. I en svensk befolkningsstudie 

visade det sig att ungefär 5 procent av 15–17-åringarna spelade så mycket att de kunde klassificeras 

som spelberoende eller som problemspelare, medan motsvarande siffra för vuxna var 2 procent. Av 

okänd anledning tycks alltså risken att få spelproblem vara mer än dubbelt så stor för ungdomar som 

spelar om pengar än för vuxna. 

handlingsprogram för att förebygga spelberoende 

Barn och ungdomar som växer upp i dag exponeras för olika former av penningspel på ett helt annat 

sätt än tidigare generationer. Bland annat satsas årligen många hundra miljoner på reklam för 

penningspel via Svenska Spel och ATG, samt okända summor av utländska spelbolag via utlandsbaserade 

TV-kanaler och internet. I marknadsföring och i massmedia framställs spel om pengar som 

underhållning och som något man gör tillsammans med sina vänner som ett sätt att umgås, snarare än 

något man gör för att vinna pengar. Många personer, särskilt ungdomar, förstår därför sällan riskerna 

med penningspel. Effekterna av dessa kampanjer är okända, men de riskerar naturligtvis att öka spelandet 

bland ungdomar och därmed också risken för att fler får problem. Vidare har också formerna 

för spelmarknaden radikalt förändrats. Nya spel som riktar sig till specifika grupper av människor 

introduceras ständigt på marknaden. Dessutom har nya media för spel tillkommit i form av internet, 

TV och mobiltelefoner, vilket radikalt ökat tillgängligheten för penningspel. I dag finns få situationer 

och tidpunkter i vardagslivet då det inte är möjligt att satsa pengar på ett spel. Det är okänt hur dessa 

stora förändringar av spelmarknaden och den ökade exponeringen för spel har påverkat och kommer 

att påverka spelvanorna hos de barn och ungdomar som växer upp. 

ny spelmarknad – nya generationer 

Statens folkhälsoinstitut har på uppdrag av regeringen år 2001 (Dnr S2001/9487/FH) utarbetat ett 

förslag till handlingsprogram som syftar till att minska spelberoendet i Sverige. I handlingsprogrammet 

bedömer man att gruppen barn och ungdomar särskilt bör prioriteras. Dels ska preventiva åtgärder 

genomföras som riktas till alla barn och ungdomar med förhoppningen att höja debutåldern för spel 

och minska gruppens totala spelande. Vidare bedömer man att särskilda åtgärder riktade mot specifika 

riskgrupper av barn och ungdomar är nödvändiga. Insatserna som bör genomföras enligt handlingsprogrammet 

är att: 

• Informera ungdomar, föräldrar och allmänhet om risker med barns och ungdomars spelande på 

penningspel. 

• Informera skolpersonal och föräldrar om tecken på spelberoende och vad man kan göra för att 

stödja dem som spelar för mycket. 

• Förbättra beredskapen inom olika samhällssektorer för att känna igen och stödja ungdomar som 

är – eller är på väg – att bli spelberoende. 

• Bidra till utvecklandet av kunskapsbaserad behandling inom ramen för öppenvård genom 

psykiatrins, beroendevårdens och socialtjänstens försorg. 

• Bidra till utvecklandet av kunskapscentra för behandling dit spelberoende ungdomar och deras 

anhöriga kan söka sig. 

• Stödja forskningsprojekt som syftar till att generera kunskap inom ovanstående områden. 

För att genomföra dessa insatser krävs kunskap om ungdomars spelande, hur barns och ungdomars 

spelvanor ser ut, vilka riskfaktorerna är för att utveckla spelberoende, samt kunskap om behandling 

och prevention. Denna sammanställning syftar till att kartlägga den befintliga kunskapen på dessa 

områden, och utgör därmed en första åtgärd i den del av Statens folkhälsoinstituts handlingsprogram 

för att minska spelberoendet som riktar sig till ungdomar i Sverige.

Syfte 

Det övergripande syftet är att systematisera befintlig vetenskaplig litteratur för att därigenom sammanställa 

kunskap om ungdomars spel om pengar. Genererad kunskap ska senare ligga till grund för 

utveckling av prevention och behandling av spelberoende inom denna grupp. Mer specifikt kommer 

denna kunskapssammanställning fokusera på följande aspekter av ungdomars spel om pengar: 

1. Beskriva ungdomars spelvanor. 

2. Studera förekomsten av spelproblem/-spelberoende hos ungdomar. 

3. Beskriva risk- och skyddsfaktorer som är relaterade till spelproblem/-beroende hos ungdomar. 

4. Studera preventionsprogram eller specifika preventionsinsatser, inklusive behandling. 

Metod 

litteratursökning 

Kunskapssammanställningen har ett brett fokus med många olika delområden, sökning av litteratur 

har därför skett i ett stort antal databaser för att säkerställa att ingen litteratur missas eller utelämnas. 

Sökningar gjordes i sociologiska, medicinska, psykologiska och andra hälsorelaterade databaser: 

Medline, Medline In Process, PsycINFO, SciSearch, Social Sciences Citation Index, Pascal, Cinahl, 

BIOSIS Previews, Elsevier BIOBASE, New Scientist och Health Periodicals Database. De söktermer 

som användes enskilt eller i kombination var följande: (gambling OR gaming OR gambler) AND 

(adolescent OR adolescence OR young OR youth OR teenager). Sökningarna slutfördes i februari 

2006 och inkluderar därmed endast artiklar publicerade till och med februari 2006. 

urval 

En första artikelgallring skedde utifrån artiklarnas sammanfattningar. Endast artiklar som behandlade 

spel om pengar och barn och ungdomars spelande valdes ut för att läsas i sin helhet. Artiklarna 

skulle vidare vara publicerade på svenska, norska, danska, engelska eller spanska för att komma i 

fråga. Artiklar med en inriktning som inte tillräckligt belyste syftet med denna sammanställning valdes 

bort, exempelvis sådana som enbart behandlade vuxnas spelproblem. Inga specifika kriterier 

avseende den vetenskapliga kvaliteten på studierna ställdes upp för urvalet då forskningen inom 

området ungdomar och spelberoende ännu är begränsat och för hårda kvalitetsregler hade gjort sammanställningen 

bristfällig. Den vetenskapliga kvaliteten på artiklarna skiftade och det kan naturligtvis 

påverka vilka slutsatser som är möjliga att dra utifrån enskilda studier. Dessa kvalitetsskillnader kommenteras 

löpande i texten. Kompletterande sökningar efter ytterligare studier genomfördes med 

utgångspunkt från de redan identifierade artiklarnas referenshänvisningar, varför ytterligare ett antal 

artiklar inkluderades till sammanställningen. Ett antal rapporter och en avhandling om ungdomar och 

spelande som getts ut i Sverige och Norge, men som ej publicerats i vetenskapliga tidskrifter, har 

också inkluderats. En presentation från en nordisk konferens om spelforskning i Helsingfors i mars 

2005, anordnad av Nordiska nämnden för alkohol- och drogforskning (NAD), samt en studie som 

presenterades vid 6th European Conference on Gambling Studies and Policy Issues i Malmö juni 

2005, är också inkluderad. Slutligen sammanfattas, i avsnittet om prevention, kunskap inhämtad 

från studiebesök vid forskningscentra och behandlingskliniker för ungdomar med spelberoende i 

Montreal, Kanada. 

11

12 

Definitioner 

vad menas med spel? 

Begreppet ”spel” kommer i denna sammanställning endast att användas i bemärkelsen spel om pengar, 

det vill säga spel där man satsar och kan vinna pengar och där slumpen påverkar utfallet. Alla andra 

typer av spel är exkluderade, så som rollspel, datorspel, flipper och TV-spel. Att ordet spel används i 

denna snäva bemärkelse beror på att spel om pengar behandlas som ett enskilt fenomen, åtskilt från 

andra slags spel, i forskning och kliniska sammanhang. I den engelskspråkiga litteraturen används 

begreppen gaming och gambling för ”att spela”. Gambling syftar endast på att spela om pengar och 

kan associeras till risktagande och slumpen, medan gaming även kan syfta på andra slags spel och 

associeras mer till lek. De som tillverkar, säljer och bedriver spel använder oftare termerna gaming 

medan de som ägnar sig åt spelberoende oftast använder termen gambling. 

barn och ungdomar 

Med barn och ungdomar menas i denna sammanställning personer i åldrarna 8–20 år. 

vad är spelberoende och spelproblem? 

I litteratur, forskning och i kliniska sammanhang förekommer flera olika begrepp för att beskriva 

problem med spelande, alltifrån spelberoende, patologiskt spelande, problematiskt spelande, spelmissbruk 

till riskspelande. Man skiljer generellt mellan dem som har allvarliga problem med spelandet 

och de vars problem är något mindre allvarliga. Benämningarna spelberoende och patologiskt spelande 

avser att personen i fråga uppfyller de diagnostiska kriterierna för en klinisk diagnos. De övriga 

benämningarna indikerar att endast vissa kriterier är uppfyllda, vilket inte är tillräckligt för en diagnos, 

men spelandet bedöms dock fortfarande ge allvarliga negativa konsekvenser för individen. 

Begrepp i forskning 

Forskningen om spelberoende är huvudsakligen på engelska och de vanligaste termerna för en person 

som har problem med spelandet är: 

• För det allvarligare tillståndet: Pathological gambler, probable pathological gambler, serious 

problem gambler och problem gambler. 

• För dem som har mindre allvarliga problem: At risk gambler, risk gambler, in transition gambler 

och problem gambler. 

Det innebär att begreppet problem gambler kan syfta på båda dessa tillstånd, vilket gör att man måste 

kontrollera vilket av dem som avses då begreppet förekommer i engelskspråkig litteratur. 

Klinisk definition av spelberoende 

Den kliniska definitionen av spelberoende som används inom sjukvården, enligt det amerikanska 

psykiatriska diagnossystemet DSM-IV (1), kallas i sin engelska förlaga pathological gambling. I den 

svenska översättningen används dock termen spelmani. 

Enligt DSM-IV definieras spelmani av att minst fem av följande tio kriterier uppfylls: 

1. Upptagenhet. Man tänker ständigt på spel, planerar att spela, skaffa pengar till spel och så vidare. 

2. Tolerans. Man behöver spela för allt större summor för att uppnå spänningseffekten. 

3. Kontrollförlust. Man kan inte kontrollera hur mycket man satsar, begränsa spelandet eller sluta 

spela. 

4. Abstinenssymtom. Man får olika symtom då man avhåller sig från spel, som rastlöshet och irritation. 

5. Spelar som flykt. Man spelar för att slippa tänka på bekymmer, depression, ångest, skuld med mera.

6. Jagar förluster. Efter att förlorat pengar återvänder man för att vinna tillbaka förlusten. 

7. Lögner. Man ljuger för andra för att dölja sitt spelande. 

8. Kriminalitet. Man begår brott, till exempel förskingring, bedrägerier eller stölder för att kunna 

spela. 

9. Sociala konsekvenser. Man riskerar personliga relationer, arbete eller liknande på grund av spelandet. 

10. Ekonomiskt beroende. Man förlitar sig på andra i finansiella krissituationer. 

I Världshälsoorganisationens (WHO) diagnossystem ICD-10 (2) översätts pathological gambling till 

spelberoende på svenska. ICD-10 definierar spelberoende på följande sätt: 

1. Spelandet har lett till negativa konsekvenser. Under minst ett år har personen haft två eller fler 

episoder av spelande som lett till ekonomisk förlust, personliga bekymmer och att det vardagliga 

livet har påverkats. 

2. Kontrollförlust. Personen själv har en intensiv önskan om att spela som är svår att kontrollera och 

kan inte sluta spela trots viljeansträngning. 

3. Upptagenhet. Personen i fråga är upptagen med tankar eller föreställningar om att spela eller 

omständigheter kring spelandet. 

Vare sig i DSM- eller ICD-systemen finns en särskild diagnos för personer med mindre allvarliga 

problem. Det finns heller inte någon särskild diagnos eller avvägning gjord för ungdomars problem 

med spelandet. Kriterierna utgår ifrån vuxnas spelberoende och det är oklart i vilken utsträckning de 

är tillämpbara för ungdomar. 

I denna sammanställning kommer termerna spelberoende för den som har allvarliga problem och 

problemspelare för den som har mindre allvarliga problem att användas, respektive spelberoendet 

och spelproblemet. 

Spel i Sverige 

I Sverige har vi för närvarande en reglerad spelmarknad, vilket innebär att endast vissa aktörer får 

anordna och bedriva spel om pengar i Sverige. Dessa är staten, hästsporten samt folkrörelser och 

andra ideella och allmännyttiga sammanslutningar. Överskottet från lotterier och spel ska tillfalla allmänna 

och allmännyttiga ändamål. Svenska staten äger i sin helhet företaget Svenska Spel, hästsportens 

organisationer äger AB Trav och Galopp (ATG), medan folkrörelserna och olika ideella föreningar 

har en mängd olika spel, främst traditionella lotterier. Det största spelet är Bingolotto, som är 

ett rikstäckande lotteri. För många lokala föreningar är hallbingo en viktig inkomstkälla. Undantagna 

från kravet på att överskottet av spelverksamheten ska gå till allmännyttiga ändamål är restaurangkasino 

samt spel och lotterier på nöjesfält och tivolin. Dessa spel är å andra sidan de enda som, förutom 

hästsportens spel, beskattas. 

spelformer 

Man kan dela in de vanligaste spelen i dessa kategorier: 

• Lotterier. Här ingår dels traditionella lotterier med lotter och dragning i efterhand, dels skraplotter 

som ger besked om vinst direkt, exempelvis Triss och Tian. 

• Vadslagningsspel. Vadslagning om olika sportevenemang, exempelvis tillhör idrottstävlingar, hästkapplöpningar 

(trav och galopp) och hundkapplöpningar de vanligaste vadslagningsspelen. Till 

dessa spel hör bland annat Tipset, V75, Oddset, Måltipset, Dagens Dubbel och Greyhound-racing. 

• Automatspel. De svenska spelautomaterna heter Jack och Miss Vegas och finns placerade på 

restauranger och i bingohallar runt om i landet. Jack och Miss Vegas är motsvarigheten till det som 

förr kallades enarmade banditer, men är i dag helt elektroniska. 

13

14 

• Nummerspel. I nummerspelen, exempelvis Keno, satsar man på att ett visst nummer eller flera, 

ska dras. 

• Bingo i bingohall. Det finns ett hundratal bingohallar runt om i landet. 

• Kasino. Det finns sedan några år tillbaka fyra statliga kasinon i landet, där man bland annat kan 

spela på spelautomater, roulette, poker och Black Jack. 

• Restaurangkasino. På 730 restauranger finns kasinospel, vanligen Black Jack eller roulette. 

Dessa har mer begränsade insatser och vinster än de fyra kasinon där internationella regler gäller. 

• Privata spel. Spel i privata arrangemang, exempelvis kortspel eller vadslagning om pengar. 

Flera av dessa spel kan man välja att spela via internet, på mobiltelefon, i en spelbutik, eller på till 

exempel själva travbanan. Spelen förekommer ofta i flera olika varianter, där spelaren kan välja 

exempelvis kombinationer av nummer, eller låta en dator välja slumpmässigt. En del spel har dragning 

endast varje vecka, medan andra ger omedelbar återkoppling. Till de spel som bedrivs på den 

svenska marknaden kommer andra spel som är tillgängliga via internet och som drivs från andra länder. 

På tusentals spelsajter världen över kan man spela poker, roulette, skrapa lotter, slå vad med mera. 

åldersgränser 

Flertalet av de nämnda spelformerna är inte tillåtna för barn och ungdomar under 18 år. Till spelen 

med åldersgräns hör samtliga kasinospel, spelautomater, hund- och hästkapplöpning, flertalet vadslagningsspel 

om sport och att spela bingo i bingohall. För att spela på de svenska bolagens spel på 

internet måste man också vara 18 år, vilket kontrolleras då man registrerar sig som spelare. På de 

utländska webbplatserna för spel varierar reglerna beroende på lagstiftningen i det land varifrån 

spelet drivs, men man måste dock ha någon form av kreditkort, vilket i praktiken gör det svårare för 

många ungdomar att spela.

2. 

ungdomar och spel

16 

Inledning 

De flesta undersökningar om ungdomars spelvanor är enkätstudier som genomförts i västvärlden. 

Vanligen har man i dessa frågat ungdomarna om hur ofta de spelar, hur mycket pengar de vanligen 

satsar och vilka spel de satsar på. I denna sammanställning presenteras studier som representerar en 

större grupp ungdomar, exempelvis svenska ungdomar i en viss ålder. En begränsning med dessa studier 

är att de nästan uteslutande har genomförts i skolor, vilket innebär att uppgifter ofta saknas för 

äldre ungdomar som inte går i skolan. Skolundersökningar har också generellt bristen att en betydande 

andel skolungdomar är borta från skolan varje dag, inte sällan de som har problem och som kan ha 

en ökad risk för spelberoende eller andra missbruk. Vidare saknas kunskap om hur spelvanorna 

utvecklas över tid, då man i skolstudierna endast har tillfrågat ungdomarna om deras spelvanor vid en 

enda tidpunkt. 

Omfattningen av ungdomars spelande 

De flesta studier om ungdomars spelvanor är genomförda i USA och Kanada och ett fåtal i Europa 

och Australien. Gemensamt för alla dessa studier är att en majoritet, 60–90 procent, av alla ungdomar 

någon gång i sina liv spelat om pengar, och att ungdomar spelar mindre än vuxna (3–14). Den amerikanske 

forskaren Jacobs har gjort en sammanställning av studier om spelvanor bland kanadensiska 

och amerikanska ungdomar ur vilken det framgår att över 60 procent av ungdomarna i dessa länder 

hade spelat om pengar i slutet av 1990-talet (7). 

I Australien har två regionala studier genomförts som visar att spel om pengar är ganska utbrett 

bland australiensiska ungdomar. I slutet av 1990-talet uppgav 90 procent av ungdomarna i staden 

Melbourne, 15–18 år gamla, att de någon gång hade spelat om pengar (15), medan ungefär 70 procent 

av ungdomarna i åldern 11–19 år i delstaten the Australian Capital Territory (som omfattar storstad, 

landsbygd och småstad) hade spelat under det senaste året (16). 

spelvanor bland ungdomar i norden 

Studier från de nordiska länderna visar att spel är lika vanligt förekommande här som i övriga västvärlden. 

I Norge har Rossow och Hansen gjort en stor undersökning där det framgår att nästan 80 procent 

av de norska ungdomarna, 12–18 år gamla, har spelat om pengar under det senaste året (12). De 

svenska ungdomarna spelar ungefär lika ofta enligt den hittills enda svenska befolkningsundersökningen 

om spel; 75 procent av de svenska 15–17-åringarna uppgav att de har satsat pengar på spel det 

senaste året (17). En skillnad mellan Sverige och Norge är att de norska ungdomarna spelar oftare, mer 

regelbundet och för större summor än de svenska. Detta gäller dock inte alla norska ungdomar, de 

flesta spelar fortfarande ganska sporadiskt och för mindre summor, medan 10 procent av de norska 

ungdomarna står för mer än hälften av allt spelande (12). I den svenska studien ser man att en ganska 

liten andel, 16 procent, av ungdomarna spelade regelbundet (varje vecka); att jämföras med drygt 40 

procent av de vuxna (17). 

I Sverige genomför Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) årliga drogvaneundersökningar 

bland elever i årskurs 9, och sedan år 2000 är frågor om spel inkluderade. 

Dessutom har man sedan år 2004 även tillfrågat ungdomar i gymnasiets andra ring om deras spelvanor. 

I dessa undersökningar ser man att spel om pengar är en vanlig fritidssysselsättning framför allt 

bland pojkarna. Ungefär 40 procent av pojkarna såväl på högstadiet som i gymnasiet spelar om pengar 

varje månad, och hälften så många flickor (18, 19, 20). 

ökar spelandet bland ungdomar? 

Enligt Jacobs sammanställning av studier från USA och Kanada har spelandet bland ungdomar i 

Nordamerika ökat under 1980- och 90-talen. I början av 1980-talet hade 45 procent av de nordamerikanska 

ungdomarna spelat om pengar, medan 66 procent uppgav att de hade gjort så i slutet av 1990talet 

(7). Enligt CAN:s undersökningar har spelandet vare sig minskat eller ökat bland svenska nionde-

klassare under perioden 2000–2004 (18, 19). I den senaste undersökningen från 2005 inkluderades 

frågor om spel på internet för första gången, men det går fortfarande inte att urskilja någon förändring 

i omfattningen av spelandet bland ungdomar i årskurs 9 (18). Dessa resultat ska dock inte tolkas som 

att inga förändringar skett i ungdomars spelande, eftersom ungdomar som är yngre eller äldre än de i 

årskurs 9 inte ingått i dessa undersökningar (för gymnasieungdomar finns ännu endast uppgifter från 

år 2004 och 2005). 

Populära spel 

usa, kanada och australien 

De mest populära spelen bland ungdomar i USA och Kanada är kort, tärnings- och brädspel med 

familj och vänner samt vadslagningsspel om sport och bingo. Trots åldersgränser förekommer det 

även att ungdomar spelar på spelautomater och på kasinon samt via internet. Ungdomarna i Nordamerika 

spelar oftast privat med vänner och familj, medan de vuxna oftare spelar på de av spelbolagen 

erbjudna spelen (7, 11). I Australien föredrar ungdomar främst att spela privata kortspel, på skraplotter, 

häst- och hundkapplöpning samt nätpoker och sportspel. Där det finns tillgängliga spelautomater 

används dessa också av ungdomar, trots att det inte är tillåtet (15, 16). 

europa 

Ungdomar i Europa skiljer sig inte från nordamerikanska eller australiensiska ungdomar avseende 

vilka spel de väljer att spela på. Brittiska ungdomar spelar exempelvis främst på spelautomater och 

skraplotter. När spelautomaterna först introducerades i Storbritannien var de tillåtna för alla oavsett 

ålder, men efter att man hade uppmärksammat att en del ungdomar fick problem med sitt spelande, 

bestämdes det att alla nya automater skulle ha åldersrestriktioner. I dag är fortfarande de äldre spelautomaterna 

tillåtna för ungdomar, och 60–75 procent av ungdomarna uppger att de har spelat på 

dessa, vanligen på pubar eller i spelhallar (14, 21–24). 

Även i Norge är spelautomater det mest populära spelet bland ungdomar, följt av sportspel, 

skraplotter och lotterier. Av de norska ungdomarna uppger 13–28 procent att de spelar på automater 

varje vecka, trots en åldersgräns på 18 år (10, 12). I Norge finns ett stort antal spelautomater utplacerade, 

betydligt fler än i andra europeiska länder. Att automaterna är lätt tillgängliga – då de finns i 

köpcentrum, i affärer, förutom på restauranger och i spelhallar – bidrar antagligen till att det är så vanligt 

bland unga att spela på dem. 

sverige 

Bland svenska ungdomar i årskurs 9 är Trisslotter det vanligaste spelet – för både flickor och pojkar, 

men spel på spelautomater är också vanligt förekommande, trots att det inte är tillåtet före 18 års 

ålder. I CAN:s undersökning år 2005 uppger 20 procent av pojkarna och 10 procent av flickorna att de 

har spelat på spelautomater det senaste året. Dessutom hade 4 procent av de 15-åriga pojkarna spelat 

på sådana automater flera gånger i månaden eller ännu oftare. Sportrelaterade spel som Oddset och 

Stryktipset är också vanliga, främst bland pojkar. Dessutom uppger 10 procent av pojkarna och 1 procent 

av flickorna att de hade spelat poker på internet under det senaste året, och 4 procent av pojkarna 

den senaste veckan. Annat spelande via internet förekommer också i viss utsträckning, främst bland 

pojkarna. Pojkar i gymnasieålder spelar i högre utsträckning än de yngre på Oddset och 10 procent 

spelar poker på internet flera gånger i månaden eller oftare, medan flickornas spelvanor inte tycks 

skilja sig mellan högstadie- och gymnasieålder (20, 18). 

17

18 

Varför barn och ungdomar spelar 

I detta avsnitt presenteras resultat från studier om barns och ungdomars motivation till att spela. 

Studierna är genomförda i Storbritannien, Kanada och USA och är baserade på intervjuer, enkäter 

och en experimentell studie med barn och ungdomar 10–20 år gamla. Ur studierna framkommer att 

det finns en rad olika skäl till att välja att spela, eller att avstå från spel, alltifrån vinstmöjligheten, till 

nöjet, den sociala samvaron och flykt ifrån vardagen. 

vinst och förlust 

Såväl barn som ungdomar uppger i dessa undersökningar som främsta skäl till att spela att de vill 

vinna pengar. I en experimentell studie med förskolebarn framgick att pengar har ett särskilt värde. 

I valet mellan ett spel med en vinst i form av poäng eller godis och ett med en vinst i form av pengar, 

lockar möjligheten till en ekonomisk vinst fler barn att spela, samt att spela under längre tidsperioder 

och att återvända på nytt till spelet. Yngre ungdomar, 11–15 år, uppger i intervjuer att de kan välja att 

avstå från att spela på grund av risken att förlora pengar, de tycker det är svårt att handskas med att 

förlora pengar, de har inte så mycket pengar och de har få möjligheter att skaffa mer. En del säger dessutom 

att de är rädda för att få skulder och att de därför inte vågar satsa pengar (25–28). 

nöje och fritid 

Andra skäl till att barn och ungdomar, oavsett ålder, spelar är att det är ett nöje, det är underhållande, 

roligt och ett tidsfördriv. De spelar oftast tillsammans med andra, 

föräldrar eller vänner, som en social aktivitet som ger 

en känsla av sam- och tillhörighet. Det är 

vanligt att man köper skraplotter tillsammans 

med kompisarna, eller att 

man går till spelhallar tillsammans 

efter skolan som fritidssysselsättning 

(25, 26). 

föräldrar spelar 

I Storbritannien är det vanligt att hela 

familjen tillsammans tittar på dragningen 

av det nationella lotteriet på 

helgen, och för många barn och ungdomar 

är det en viktig familjeaktivitet 

(25, 26). Föräldrar påverkar sina barns 

spelvanor på flera sätt. Studier visar att det 

oftast är föräldrar som introducerat barn till 

spel och att de barn vars föräldrar spelar, börjar 

spela i yngre åldrar och senare i livet spelar 

mer i jämförelse med andra barn (21, 29). 

spänning 

För barn och ungdomar är spel något spännande. Ögonblicket när man skrapar lotten, eller 

då hjulen snurrar på spelautomaten associeras till en omedelbar och fysiologisk spänning, som känns 

som ”ett pirr i kroppen” (25, 26).

tävling 

Många unga, framför allt pojkar, anger som skäl till att de spelar att de vill kontrollera spelet, vara 

duktiga, eller vinna över automaten. Det handlar också om att vara en vinnare, att visa för kompisarna 

att man är duktig på att spela. Om man har förlorat pengar berättar man det helst inte, medan en vinst 

är något man gärna berättar om (25). 

flykt och fantasi 

Ytterligare andra spelar för att tänka på annat, glömma hur det är hemma eller hur man mår. Dessa 

barn och ungdomar spelar hellre ensamma än med sina vänner och de beskriver spelaktiviteten som 

ett repetitivt beteende som hjälper till att avskärma verkligheten och hålla tråkiga tankar borta (25). 

En annan sorts flykt är fantasins, till exempel att drömma om den stora vinsten när man har tråkigt, 

”att kunna köpa vad man vill”. Att ha obegränsade tillgångar till pengar tycks för många barn och 

ungdomar vara en drömtillvaro (26). 

19

20 

Barns och ungdomars uppfattning om spel 

Här presenteras resultat från undersökningar i Storbritannien och Kanada baserade på intervjuer och 

enkäter med barn och ungdomar i åldrarna 11–16 år. Villkoren bakom spel, det vill säga att det är 

slumpen som avgör spelets utfall, skillnaden mellan slump och sannolikhet, den faktiska vinstmöjligheten 

och skicklighetens betydelse i spel, är alla begrepp som är svåra för barn och ungdomar att förstå 

och att skilja på. 

sannolikhet, öde, tur, slump 

Begreppen sannolikhet, öde, tur och slump är svåra att hålla isär. Ur intervjuer framgår att barn och 

ungdomar använder dessa begrepp synonymt, de kan exempelvis säga att det är någons öde att vinna 

eller förlora. Barn och ungdomar har helt enkelt inte lärt sig skillnaden ännu, vilket gör att de grundläggande 

villkoren för spel är oklara för dem (26). 

skicklighet 

Barn och ungdomar överskattar generellt betydelsen av förmåga och skicklighet i spel, pojkar så i 

högre grad än flickor (30). De tror exempelvis att om man tränar kan man bli en skickligare spelare, 

och följaktligen att den som förlorar är en dålig spelare. Spel om pengar påminner om andra slags 

spel som redan små barn är vana vid att spela, och som de faktiskt kan bli skickliga i, exempelvis flipper 

eller TV- och datorspel, vilket gör att det är logiskt för dem att tro att penningspel skulle fungera 

likadant. 

vinstmöjligheten 

Möjligheten att vinna överskattas av barn och ungdomar, framför allt av pojkar. Om chansen att vinna 

på ett visst spel är en gång av femhundra, kan yngre barn uppfattar detta som att man kan vinna femhundra 

gånger, eller att man kan vinna femhundra kronor. En återbetalningsgrad av 75 procent, det 

vill säga att spelarna i snitt förlorar 25 procent av sin insats, tyder barn som att man kan vinna 75 

gånger mer pengar, eller att man kan vinna 75 gånger. Yngre barn tycks dessutom ofta uppfatta chansen 

till vinst större om vinstsumman är hög (26, 30, 31). 

magiskt tänkande 

Att spelare, såväl barn som vuxna, hänger sig åt magiskt tänkande när de spelar är vanligt. Detta kan 

exempelvis ta sig uttryck i att ”om jag tänker på mitt turnummer kommer hjulet stanna på det”. 

Begreppet magiskt tänkande avser för små barns benägenhet att attribuera händelser och företeelsers 

orsak till sig själva. De flesta vuxna förstår att de inte kan påverka spelets utfall genom sina tankar 

eller genom vidskepliga beteenden, medan det för många barn och ungdomar fortfarande är naturligt 

att tro sig om att kunna påverka omgivningen på detta sätt (26, 30). 

illusion av kontroll 

Illusion om kontroll innebär att spelaren tror att denne kontrollerar spelet, snarare än slumpen. Till 

skillnad från det magiska tänkandet, som handlar om att påverka utfallet genom tankar och vidskeplighet, 

handlar detta om att tro sig om att kunna manipulera spelet genom olika trick. Det kan innebära 

att man tror sig kunna slå en sexa med tärningen om man slår den löst, snarare än hårt. Barn och ungdomar 

tycks ha en ganska realistisk uppfattning om att de inte kan kontrollera spelet, alltmer desto 

äldre de är. Trots detta tycks de ”glömma” det när de spelar. Då rapporterar en majoritet att de tror sig 

kunna påverka spelet på olika sätt. Detta gäller särskilt när de spelar på spelautomater, och särskilt för 

dem som är regelbundna automatspelare (30).

Skillnader mellan pojkars och flickors spelvanor 

I de flesta studier om ungdomars spelande har man gjort separata analyser av flickor och pojkar. 

Resultaten visar genomgående att pojkar och flickor i västvärlden skiljer sig åt markant avseende 

spelvanorna. Pojkar börjar spela i en yngre ålder och spelar därefter oftare, för mer pengar och under 

längre tid än vad flickor gör. Detta gäller även för svenska och norska pojkar. I CAN:s skolundersökningar 

från 2005 framgår att inga flickor i årskurs 9 uppger att de spelar så regelbundet som flera 

gånger i veckan på något spel, medan det för varje spelform är ett par procent av pojkarna som spelar 

flera gånger i veckan (4–10, 12, 19, 31–37). Dessutom väljer flickor och pojkar att satsa sina pengar 

på olika typer av spel. Pojkar spelar generellt mer på riskabla spel, så som vadslagning om sport, 

medan flickor väljer exempelvis lotterier (4, 14, 33). Detta gäller även svenska ungdomar, där pojkar 

i högre utsträckning än flickor väljer sportspel som Oddset och Stryktipset samt spel på internet 

(17–19). 


Studier från västvärlden visar att spel om pengar är vanligt förekommande bland barn och ungdomar. 

Av ungdomarna i Europa, Australien och Nordamerika har 60–90 procent någon gång satsat pengar i 

spel. Ungdomar spelar dock fortfarande mindre än vuxna, och även om de flesta har provat är det relativt 

få som spelar regelbundet. I Nordamerika har man sett en ökning av spelandet bland unga under 

1980- och 90-talen. I Sverige har man endast följt ungdomars spelvanor under 2000-talet, och under 

denna period har spelandet vare sig ökat eller minskat. Undersökningarna visar också att ungdomar 

spelar på de spel som är tillgängliga för dem, oavsett om dessa är tillåtna för dem eller inte. 

För barn och ungdomar är chansen att vinna och risken att förlora pengar en viktig motivator till 

att välja att spela eller att avstå, men spel är också något som uppfattas som spännande och roligt, ett 

nöje och ett tidsfördriv. Barn blir vanligen introducerade till spel av sina föräldrar och spelar oftast 

tillsammans med sin familj, och när de blir äldre med sina vänner. För en del ungdomar kan spelandet 

tjäna som en flykt undan problem och bekymmer, ett sätt att tänka på något annat eller att avskärma 

sig från oroskänslor och tråkiga tankar. 

Många barn och ungdomar har svårt att förstå begrepp som slump, öde, chans, sannolikhet, vinstchans 

och vinststorlek, begrepp som är nödvändiga att kunna skilja på för att förstå villkoren bakom 

spel. Spel appellerar starkt till magiskt tänkande, de flesta har någon gång tänkt att ”om jag inte tittar 

på tärningen kommer det att bli en sexa” eller liknande. För yngre barn är det naturligt att de tror att de 

kan påverka skeenden och företeelser helt utanför deras kontroll. Barn kan därför anses vara sårbara 

konsumenter vad gäller spel, inte minst för att de flesta som i dag växer upp är vana vid TV- och datorspel 

som de kan öva sig i och bli skickligare på, vilket kan förleda dem att tro att detta även gäller för 

penningspel. 

Vissa aspekter i hur spelen är utformade kan öka motivationen till att spela. Dessa aspekter är 

sådana som i stor utsträckning kan associeras till magiskt tänkande kring spel, illusion av kontroll 

över spelet eller att spelaren kan vinna genom sin skicklighet. 

Pojkars och flickors spelvanor skiljer sig åt i flera avseenden; pojkar spelar i tidigare ålder, mer 

ofta, under längre tid och för mer pengar än vad flickor gör. De väljer också i högre utsträckning än 

flickor mer riskabla spel. 

21

3. 

spelberoende 

– mätinstrumenten

24 

Inledning 

För att bedöma omfattningen av ungdomars problem med spel om pengar används i forskning och i 

kliniska sammanhang mätinstrument utformade som enkäter, så kallade självskattningsinstrument. 

De vanligast förekommande mätinstrumenten för ungdomars spelproblem är South Oaks Gambling 

Screen (SOGS-RA), DSM-IV-MR-J, Gamblers Anonymous (GA) och Massachusetts Gambling 

Screen (MAGS) och Lie/Bet. I Australien har man också utvecklat ett nytt instrument för ungdomar, 

Victorian Gambling Screen, (VGS). 

kategorisering av problemspelare 

Mätinstrumenten gör generellt åtskillnad mellan dem som inte spelar, de som spelar utan problem, de 

som troligen har spelproblem och de som troligen är spelberoende. Ibland inkluderas ytterligare en 

kategori av spelare, de som antas befinna sig i risk för att utveckla problem. Vid konstruktionen av 

instrumenten har man oftast utgått ifrån de kliniska kriterierna för spelberoende i sin konceptualisering 

av vad problem med spelande innebär. Trots denna kliniska 

utgångspunkt är det inte möjligt att enbart utifrån ett av 

dessa självskattningsinstrument ställa diagnoser avseende 

spelberoende. För att ställa en klinisk diagnos 

krävs en mer omfattande klinisk intervju. Indelningen 

i olika kategorier eller grad av spelproblem bygger 

på att man sett att ungdomar kan ha mer eller mindre 

allvarliga problem med sitt spelande, och att detta 

medför mer eller mindre allvarliga negativa konsekvenser 

för individen. Kategorierna skiljer sig dock 

åt mellan de olika mätinstrumenten. Några skiljer 

endast mellan personer ”med” eller ”utan” problem, 

medan det i andra instrument finns ett flertal kategorier 

för olika grader av problem. 

Kategorisering av olika slags problemspelare 

samt av riskabla spelvanor är problematisk då det i 

dag finns få studier kring olika grupper av problemspelare 

som säger hur de eventuellt skiljer sig från 

varandra avseende spelande eller hur gruppernas spelande 

kommer att se ut i framtiden. Det största problemet vid uppskattningar av förekomsten av spelberoende 

är dock bristen på ett externt standardkriterium för spelberoende hos ungdomar. Det finns ingen överenskommelse 

om vad man menar med spelberoende bland ungdomar och vad man sålunda vill mäta 

med olika instrument. I följande avsnitt presenteras vad instrumenten mäter och därefter redogörs för 

instrumentens kvalitet. 

De vanligaste mätinstrumenten 

DSM-IV-MR-J utgår ifrån de psykiatriska kriterierna för spelmani i DSM-IV (se klinisk definition av 

spelberoende på sidan 12) och har utprovats i Storbritannien av Fisher på ungdomar i åldern 12–15 år. 

Den första versionen av instrumentet, DSM-IV-J, presenterades redan i början av 1990-talet, och 

modifierades sedan år 2000. DSM-IV-J var avsett för en klinisk population, medan den senare versionen 

har anpassats för att kunna användas även i vanliga grupper av ungdomar. Formuläret utgörs av 12 

items 1 som motsvarar nio kriterier, varav fyra eller fler ska vara uppfyllda för att man ska klassificeras 

1 Item = fråga/påstående som ingår i ett skattningsintrument.

som spelberoende. (Testkonstruktören använder dock termen problem gambler, då hon menar att man 

inte kan tala om spelberoende utifrån ett självskattningsinstrument. I denna sammanställning 

används dock termen spelberoende.) Kriterierna utgår som sagt från DSM-IV, men har modifierats 

något för att bättre passa ungdomars verklighet och vokabulär. Avseende att ljuga om spelandet ska 

man ha ljugit för familj och vänner för att skydda och dölja omfattningen av spelandet. Som stölder 

inkluderas att spela för pengar som var avsedda för exempelvis bussbiljetter eller mat, att riskera 

sociala relationer omformuleras till att bråka med vänner och familj. Frågorna söker alltså ringa in 

spelberoende, snarare än problemspelande. Instrumentet har framför allt använts i Storbritannien, 

men även i viss utsträckning i Kanada och Norge (38). 

SOGS-RA är en ungdomsvariant av SOGS, det mest använda självskattningsinstrumentet för vuxna. 

Det är även det vanligast förekommande instrumentet för ungdomar, framför allt har det använts 

i undersökningar i USA och Kanada. Instrumentet prövades ut på 15–18 år gamla ungdomar i 

Minnesota 1993. Skillnader jämfört med SOGS är att man har ersatt vissa termer som inte passar för 

ungdomar, exempelvis ersattes ”avse” med ”planera”, och ”make, barn eller annan viktig person” 

med ”familj och vänner”. Frågor specifika för SOGS-RA rör föräldrars spelvanor och eventuella 

spelproblem och ungdomarnas egna spelvanor. 

Instrumentet består av 16 items som liksom DSM-IV-J utgår ifrån de kliniska kriterierna på spelberoende. 

SOGS-RA inkluderar dessutom andra dimensioner av spelproblem, nämligen vanor och 

beteenden kring spel, som hur man finansierar sitt spelande (exempelvis genom att stjäla eller låna 

pengar), vilken typ av spel man spelar och hur ofta. Man poängsätter endast 12 av dessa frågor, 

1 poäng för varje bejakande svar, det vill säga maximalt 12 poäng. Man skiljer mellan problem 

gamblers, som uppnår minst 3 poäng, och de utan problem med 0–2 poäng. Samtliga items som 

poängsätts avser de föregående 12 månaderna. Utprövningen skedde på ungdomar 15–18 år gamla, 

företrädesvis på pojkar, då ytterst få flickor i konstruktionsurvalet uppgav att de hade spelat i någon 

större omfattning (39). Efter att ha använt instrumentet i ytterligare en studie fann man att det fanns 

två grupper av ungdomar med spelproblem, troligen spelberoende och problem-/riskspelare, samt två 

sätt att definiera dessa grupper, en snäv och en bred klassificering. I den snäva motsvarar 4 poäng eller 

mer troligen spelberoende, 2–3 poäng problem-/riskspelare och 0 eller 1 poäng utan problem. I den 

breda klassificeringen inkluderas även frågorna om hur ofta man spelar, hur man finansierar spelet 

och vilka spel man spelar, vilket innebär att en ungdom kan klassificeras som problemspelare baserat 

på ett frekvent spelande, utan att rapportera om några negativa konsekvenser, det vill säga symtom på 

spelberoende. Fortfarande gäller detta främst för pojkar i 15–18-årsåldern (40). 

MAGS är ett instrument som är avsett för kliniskt bruk och som sällan förekommer i studier. Det 

fokuserar på biologiska, psykologiska och sociala problem som kan vara relaterade till problematiskt 

spelande och består av 26 frågor fördelade på två skalor. Man klassificeras som patologisk, risk- eller 

icke patologisk spelare. Det finns också en kortare variant, MAGS-7, som består av endast sju frågor 

och som kan användas som en screening av spelproblem (41). 

GA-20 är ett instrument som utvecklats av självhjälpsföreningen Gamblers Anonymous och består av 

20 items som beskriver situationer och beteenden som är typiska för problemspelare. Instrumentet 

används i kliniskt bruk framför allt hos Gamblers Anonymous. 

Lie/Bet är ett mycket kort screeninginstrument. Det består av två frågor – om man ljuger om sitt 

spelande och om man spelar för mer och mer pengar, det vill säga om man tappat kontrollen över 

spelandet. Det är utvecklat för att bland vuxna, i kliniska sammanhang, snabbt kunna få en bild av 

ifall en person har spelproblem, och tanken är att om någon svarar ja på en eller båda frågorna är detta 

en indikation på att man bör gå vidare och fråga mer. Det har dock även använts i studier, eftersom det 

ganska väl tycks kunna skilja ut personer med spelproblem (42, 43). 

25

26 

VGS, Victorian Gambling Screen, är ett instrument som utvecklats i Australien för såväl vuxna som 

ungdomar. Det är avsett främst för kliniskt bruk, för att bedöma vårdbehov. Det har dock även använts 

i några prevalensstudier. Instrumentet kan användas som självskattningsformulär eller som underlag 

för en strukturerad intervju. Det består av 21 frågor fördelade över tre skalor som antas mäta olika 

dimensioner relaterade till spelberoende: 

• Spelbeteende och negativa konsekvenser av spelandet för individen. 

• Negativa konsekvenser av spelandet för närstående. 

• Hur mycket man uppskattar att spela, det vill säga graden av nöje eller positiva konsekvenser av 

spelandet för individen. 

Man delar in individer i följande grupper: utan problem, riskspelare (Borderline Problem) och problemspelare 

(44). 

Fördjupning om mätinstrumentens kvalitet 

Några av mätinstrumenten som har redogjorts för här har överhuvudtaget inte studerats 

ur kvalitetssynpunkt. SOGS-RA, DSM-IV-MR-J, MAGS och Lie/Bet har dock studerats 

och studierna visar att instrumenten har en del förtjänster såväl som brister. Ett 

mätinstruments kvalitet beskrivs med begreppen validitet och reliabilitet. 

validitet 

Med validitet menas i vilken grad instrumenten mäter det de avser att mäta, det vill 

säga i detta fall spelproblem och spelberoende. Ett mått på validitet är begreppsvaliditet 

som innebär att man studerar i vilken utsträckning mätinstrumentet överensstämmer 

med teoretisk kunskap om det man vill mäta. Ett annat mått är kriterievaliditet, då 

testresultatet jämförs med ett annat externt mått (kriterium) på samma företeelse för att 

se hur väl dessa överensstämmer. 

Ett stort problem för samtliga självskattningsinstrument som mäter spelproblem 

hos ungdomar är bristen på kriterievaliditet, det vill säga att de resultat man får för 

spelproblem i en specifik population inte kan jämföras med ett externt standardkriterium. 

Det finns i dag inget sådant allmänt vedertaget standardkriterium för spelproblem hos 

ungdomar. Man kan därför inte säga att en prevalens på 5 procent av spelproblem uppmätt 

med exempelvis SOGS-RA eller DSM-IV-MR-J i en given population är en 

”sann” eller ”falsk” prevalens, eftersom det inte råder konsensus kring vad det är man 

försöker mäta. De flesta instrumenten använder den kliniska definitionen av spelberoende 

enligt DSM-IV som kriterium, men det är oklart i vilken utsträckning en klinisk 

diagnos är ett lämpligt externt kriterium för spelproblem i normalbefolkningen. Det är 

också osäkert i vilken utsträckning de kliniska kriterierna är tillämpbara för gruppen 

ungdomar, då de är utvecklade för att diagnostisera spelberoende hos vuxna. 

Flera studier har studerat validiteten hos SOGS-RA. Begreppsvaliditeten hos 

SOGS-RA har såväl brister som styrkor. I ursprungsstudien (39) fann man att antalet 

SOGS-RA-poäng signifikant korrelerade med hur mycket man spelat under livstiden 

(r = .39), frekvens av spelande under det senaste året (r = .54) och hur mycket man 

spenderat på spel under det senaste året (r = .42). Man fann också att av de ungdomar 

som hade 3 eller fler poäng rapporterade 92 procent att de spelade minst en gång i 

månaden. För de ungdomar som hade 0 poäng var motsvarande siffra 54 procent. I en 

annan studie fann Poulin (45) att ungdomar, båda könen, som rapporterade 3 eller fler

alkoholrelaterade problem hade en 6 gånger högre risk att vara problemspelare jämfört 

med ungdomar som hade färre alkoholrelaterade problem. Med exakt motsvarande 

analys för droger fann man att riskökningen för pojkar var 9 gånger och 10 gånger för 

flickorna. Alla ovan nämnda samband och korrelationer indikerar en begreppsvaliditet 

som sannolikt är relativt god. 

Å andra sidan har bristande begreppsvaliditet påvisats för SOGS-RA i så motto att 

de 12 items som utgör frågeformuläret inte har samma betydelse för att beskriva vilka 

som har spelproblem. Vissa items förekommer betydligt oftare än andra hos de personer 

som beskrivs ha spelproblem (9, 45, 46). Det finns också könsskillnader i hur de 12 

items i SOGS-RA mäter spelproblem och spelberoende. Bland annat finns det skillnader 

i prevalens mellan pojkar och flickor som självrapporterar spelproblem och vidare 

finns det skillnader mellan hur pojkar och flickor svarar på olika items (45). Detta 

påverkar begreppsvaliditeten negativt, då det i presentationen av instrumentet inte 

finns någon teori om att det skulle vara några skillnader mellan könen eller items i 

dessa avseenden. Bristande begreppsvaliditet har också påvisats då data i SOGS-RA 

har faktoranalyserats. Det visar sig att de 12 ingående items fördelas på 2 till 3 moderat 

korrelerade faktorer. Dessa faktorer ser delvis olika ut mellan data-seten och faktorerna 

innehåller bara delvis samma items då studierna jämförs (9, 39, 45). 

Validiteten i DSM-IV-MR-J har studerats av Fisher år 2000. Studien inkluderar 

endast spel på spel-automater, och bara ungdomar i åldern 12–15 år. De ungdomar som 

spelar regelbundet på spelautomater får högre poäng i studien än de som spelar mer 

sällan, vilket styrker begreppsvaliditeten. Andra skillnader mellan de som spelar utan 

att rapportera om problem och de som uppger problem med spelandet, är att de med 

problem oftare har spelat på automater den senaste veckan. Problemspelarna har dessutom 

oftare än de övriga spelarna spelat på minst tre typer av spel den senaste veckan, 

samt oftare sålt ägodelar för att betala spelskulder under det senaste året. För ungdomar 

som självrapporterade problem med spelautomater var det också vanligare att de hade 

samtida problem med spel på skraplotter. Av faktoranalyser framgår att samtliga items 

i DSM-IV-MR-J skiljer mellan sociala och problemspelare lika väl, vilket är en förbättring 

i jämförelse med den ursprungliga versionen, DSM-IV-J, där ett av dess nio items 

var vanligt förekommande också hos ungdomar utan spelproblem. Å andra sidan brister 

även DSM-IV-MR-J i begreppsvaliditet då det finns könsskillnader i svaren på olika 

items, samt i testresultatet som helhet då prevalensen av spelproblem är högre bland 

pojkar än bland flickor (38). 

Lie/Bet består av två frågor. Baserat på en kriteriegrupp av spelberoende män från 

Gamblers Anonymous samt en ”problemfri” kontrollgrupp (också endast män) valdes 

två frågor ut bland samtliga DSM-kriterier som bäst identifierade personerna i spelberoendegruppen. 

Lie/Bet-frågorna hade en sensitivitet på .99, och en specificitet på .91 i 

ursprungsstudien, det vill säga de flesta som klassificerades som spelberoende eller 

problemfria ingick i kriteriegruppen respektive kontrollgruppen. I en uppföljningsstudie 

inkluderades även kvinnor, dock fortfarande med instrumentet Gamblers 

Anonymous som kriterium för spelberoende. I denna studie återfanns samtliga av de av 

Lie/Bet-klassificerade som spelberoende i spelberoendegruppen, det vill säga sensitiviteten 

var 1.00 (maximal). Å andra sidan var det ett större antal som i uppföljningsstudien 

felaktigt klassificerades som problemfria (specificitet .85) (42, 43). I Norge har man 

provat ut Lie/Bet i två normalpopulationer, vuxna och ungdomar, med DSM-IV (10 

items) som externt standardkriterium. Sensitiviteten var .92 för vuxna samt .93 för 

ungdomar och specificiteten var .96 för vuxna och .85 för ungdomar. I den norska studien 

identifierade inte Lie/Bet så många av de enligt DSM-IV vuxna spelberoende, 

endast 20,4 procent, medan instrumentet lyckades återfinna 99,9 procent av dem som 

enligt DSM-IV var problemfria. Bland ungdomar identifierade Lie/Bet 63,4 procent av 

dem som enligt DSM-IV klassificerades som spelberoende, och 97,8 procent av de pro- 

27

28 

blemfria. Den sammanlagda prevalensen av riskspelare och spelberoende skilde sig 

dock knappast åt mellan instrumenten. För ungdomar var prevalensen riskspelare/spelberoende 

5,56 procent med DSM-IV respektive 5,22 procent med Lie2/Bet och för 

vuxna 0.54 och 0,45 procent (47). För Lie/Bet finns också en bristande kriterievaliditet, 

inledningsvis utgjordes det externa kriteriet av män identifierade som spelberoende via 

instrumentet Gamblers Anonymous, och i den norska studien av DSM-IV-kriterierna. 

Inga av dessa externa mått kan egentligen sägas vara lämpliga för att bedöma ungdomars 

spelberoende till fullo. Generellt uppvisar dock Lie/Bet god validitet avseende förmågan 

att skilja ut dem med spelproblem/-beroende från dem som inte har det. 

MAGS består av två underskalor, den ena kallas MAGS och består av 14 items och 

den andra kallas DSM-IV och består av 12 items som antas mäta DSM-kriterierna för 

spelberoende. I en studie av Shaffer (41) användes DSM-IV-skalan som ett kriterium 

att jämföra MAGS med, och man fann att MAGS skiljde ut de ungdomar som enligt 

DSM-IV-skalan klassificerades som spelberoende från övriga. För sju items var kopplingen 

till spelberoende särskilt tydlig och dessa valdes ut för att utgöra ett kortare 

screeninginstrument, MAGS-7. I en senare studie av MAGS-7 genomförd av Langhinrichsen 

år 2004 (48), fann man dock att ett av de sju items som ingår i skalan inte 

bidrog lika mycket till det totala resultatet, vilket negativt påverkar begreppsvaliditeten. 

Validiteten i VGS, Victorian Gambling Screen, har studerats i en australiensisk studie, 

men i ett urval som endast bestod av vuxna. För ungdomar finns inga tillgängliga data. 

reliabilitet 

Ett mått på reliabilitet är instrumentets stabilitet, det vill säga i vilken grad en person får 

samma resultat vid flera mätningar (test-retest). Överensstämmelse mellan ett första och 

andra testtillfälle beräknas enligt praxis med Cohens Kappa, och moderat till god överensstämmelse 

ligger i spannet .40–.75 (49). Ett annat mått är den interna konsistensen, 

hur väl items i instrumentet korrelerar med varandra och med hela testresultatet. Den 

interna konsistensen uttrycks med måttet Chronbach alfa, vars värde helst ska vara 0,7 

eller högre (maximalt 1). 

Den första versionen av Fishers instrument för ungdomar, DSM-IV-J, fick ett något 

högre Chronbach alfa-värde, .78, än vad som uppmättes i den senaste versionen, DSM- 

IV-MR-J, vars Chronbach alfa-värde var .75. Båda dessa värden är dock acceptabla. 

Däremot har man inte för någon av versionerna prövat reliabiliteten med test-retest, 

vilket gör att man inte vet vilken stabilitet instrumentet har (14, 38). SOGS-RA har i 

flera studier visat sig ha god reliabilitet. I ursprungsstudien uppvisas god intern konsistens, 

med ett Chronbach alfa-värde på .80 (39). Poulin (45) rapporterade om reliabilitetsprövning 

genom test-retest som genomfördes på 225 ungdomar. I föreliggande studie 

rapporterades Kappavärden .57 och .58 för den snäva respektive breda definitionen 

av SOGS-RA för spelproblem, vilket indikerar acceptabel reliabilitet. De två skalorna 

som utgör MAGS hade en intern konsistens med Chronbach alfa-värden på .83 och .87 

i studien där instrumentet först presenterades (41). I en senare studie, där man endast 

inkluderade den första skalan var den interna konsistensen betydligt sämre, .65 (i jämförelse 

med .83) (48). Stabiliteten har inte prövats. Slutligen har reliabiliteten i Lie/Bet 

visat sig vara god. Kappavärden på .81 har uppmätts vid test-retest (43). 

generella kommentarer om validitet för instrumenten 

De vanligast förekommande frågeformulären, SOGS-RA och DSM-IV-J, har kritiserats 

av den kanadensiske forskaren Ladouceur, som menar att de ger för höga uppskattningar 

av spelproblem bland unga. En förklaring till detta skulle vara att barn inte förstår 

frågornas innebörd, vilket har testats genom att man låtit barn och ungdomar skatta

sina spelproblem med och utan en förklaring av frågornas betydelse. Efter en förklaring 

av frågornas innebörd rapporterar barn, framför allt de som är yngre än 12 år, om 

färre negativa spelkonsekvenser än de gjorde innan de fick frågorna förklarade. För 

SOGS-RA var minskningen i omfattningen av spelberoende 50–73 procent och för 

DSM-IV-J 20–29 procent (50, 51). Enligt Derevensky och Gupta, vid International 

Centre of Youth Problem Gambling and High-Risk Behaviors i Kanada, är instrumenten 

dock avpassade för barn äldre än 12 år, varför kritiken skulle vara obefogad (53). 

Ytterligare kritik som har framförts av Ladouceur är att DSM-IV-J skulle ha använts 

på ett fel-aktigt sätt i flera studier. I stället för fyra uppfyllda kriterier av nio, för att klassificera 

någon som trolig patologisk spelare, användes i flera fall fyra ja-svar av 12 möjliga 

(52). Enligt Derevensky och Gupta har denna felaktiga klassificering dock inte 

påverkat resultaten, enligt omgjorda beräkningar utifrån det korrekta systemet (30, 53). 

I en jämförande studie av SOGS-RA, DSM-IV-J och GA varierade förekomsten av 

problemspel beroende på instrument. DSM-IV-J identifierade 3,4 procent, SOGS-RA 

5,3 procent och GA 6 procent problemspelare eller spelberoende i samma grupp ungdomar. 

Variationen mellan instrumenten var större för flickor, 1 procent (DSM-IV-J), 

1,5 procent (SOGS-RA) till 3,5 procent (GA) (46). Det faktum att flickor rapporterar 

mindre spelproblem än pojkar indikerar att alla dessa instrument har problem med 

begreppsvaliditeten eftersom inget instrument antar att det ska finnas skillnader mellan 

könen. Vidare är det omöjligt att ange vilken prevalenssiffra som är närmast sanningen 

då en extern ”gyllene standard” saknas. I en annan studie där SOGS-RA jämfördes 

med MAGS-7 var instrumenten inte särskilt väl överensstämmande i sina klassificeringar 

av risk- respektive problemspelare, medan de var ganska överens vad gällde icke 

problemspelare. Av de sammanlagt 269 individer som enligt något av instrumenten 

bedömdes som riskspelare, var det endast 39 personer som klassificerades av båda 

instrumenten, vilket ger en samstämmighet för riskspelare på 14,5 procent. För problemspelare 

var samstämmigheten 20,5 procent, medan det för spelare utan problem 

fanns en samstämmighet på 82,2 procent (48). 

Självskattningsinstrumenten bygger på att ungdomarna rapporterar om negativa 

konsekvenser av att spela. I en studie bad man i stället ungdomarna svara på om de 

tyckte att de hade problem med spel, vilket 1 procent tyckte i jämförelse med 3–6 procent 

problemspelare baserat på självrapporterade negativa konsekvenser (54). Detta 

kan möjligen förklaras av att ungdomar inte alltid själva vet om att de har problem med 

spelandet, dels på grund av att problemet inte är särskilt känt, dels för att konsekvenserna 

av problemet för ungdomar kan te sig mer diffusa än för vuxna som exempelvis 

inte klarar att betala sina räkningar eller missköter arbetet. Oavsett orsaker till skillnaderna 

mellan ungdomarnas direkta svar på frågan om spelproblem och vad de självrapporterar 

via instrument, indikerar skillnaden i sig att det finns generella validitetsproblem 

med att mäta spelproblem via självskattning. Det är därför angeläget att detta 

forskningsområde utvecklas så att precisionen i skattningarna kan öka och därmed 

sannolikheten att rätt personer blir uppmärksammade för sina problem samt att dessa i 

sin tur kan få hjälp. 

slutsatser om mätinstrumenten 

Mätinstrumenten som används kliniskt och i forskning om ungdomars spelproblem 

och spelberoende har i längsta fall funnits under ett par decennier och kan därför sägas 

fortfarande vara under utveckling. Det råder ännu inte konsensus om vad som kännetecknar 

spelproblem/-beroende och vad man därför vill mäta, vilket gör att det inte går 

att uttala sig om att en viss uppmätt prevalens av spelberoende bland ungdomar via ett 

instrument är närmare sanningen än en annan prevalens mätt med något annat instrument. 

Förutom denna brist finns frågetecken kring övrig validitet och reliabilitet, där 

29

30 

resultaten inte sällan är motstridiga. Detta till trots är oftast informationen man kan få 

från instrumenten viktig och tycks inte kunna ersättas med att man direkt frågar ungdomarna 

om de har spelproblem/-beroende. Rekommendationen måste bli att man 

använder de instrument där validitet och reliabilitet studerats, men att resultaten får 

tolkas försiktigt i avvaktan på studier som avhjälper nuvarande brister, eller på helt nya 

instrument där precision och tillförlitlighet är bättre. 


De vanligast förekommande mätinstrumenten för ungdomars spelproblem är South Oaks Gambling 

Screen (SOGS-RA), DSM-IV-MR-J, Gamblers Anonymous (GA) och Massachusetts Gambling 

Screen (MAGS) och Lie/Bet. Dessa mätinstrument gör åtskillnad mellan de som inte spelar, de som 

spelar utan problem, de som troligen har spelproblem och de som troligen är spelberoende och ibland 

även de som antas befinna sig i risk för att utveckla problem. Det råder ännu inte konsensus om vad 

som kännetecknar spelproblem/-beroende och vad man därför vill mäta, vilket gör att det inte går att 

uttala sig om att en viss uppmätt prevalens av spelberoende bland ungdomar via ett instrument är närmare 

sanningen än någon annan prevalens mätt med ett annat instrument. Förutom denna brist finns 

frågetecken kring övrig validitet och reliabilitet, där resultaten inte sällan är motstridiga. Rekommendationen 

måste bli att man använder de instrument där validitet och reliabilitet studerats, men att 

resultaten får tolkas försiktigt i avvaktan på studier som avhjälper nuvarande brister, eller på helt nya 

instrument där precision och tillförlitlighet är bättre.

4. 

spelberoende 

bland ungdomar

32 

Inledning 

I boken Det är som ett kärleksförhållande – spelmissbruk bland ungdomar beskriver författaren Stig 

Helling hur utvecklingen till spelberoende kan se ut för en ung människa och vad som särskiljer den 

spelberoendes spel från det sociala spelandet (55). Helling har intervjuat 33 ungdomar, varav 18 hade 

spelproblem eller var spelberoende. Flera av dessa ungdomar har under perioder varit vinnare, eller 

upplevt sig vara vinnare, men samtliga är i längden förlorare, såväl i spel som socialt och psykologiskt. 

Från att ha spelat tillsammans med goda vänner som en social aktivitet beskriver de spelberoende 

ungdomarna hur de alltmer dragit sig undan, för att spela för sig själva. Då kan man själv bestämma 

hur länge och för hur mycket man ska spela och man får vara ostörd. En ung man beskriver det som att 

han var ”ett” med spelautomaten: ”det var nästan som ett kärleksförhållande”. 

Många av de spelberoende ungdomarna har svårt att skilja på verklighet och ”önskedröm” när de 

spelar. Trots att de i övrigt är rationella och logiskt tänkande kan de när de spelar tänka i termer av att: 

• Det är inte slumpen som styr spelet, utan min tur. Det finns turmaskiner, lyckonummer, lyckodagar 

och så vidare (magiskt tänkande). 

• Genom min skicklighet (eller liknande) kan jag påverka spelet (illusion av kontroll). 

• Drömmar om lättförtjänta pengar, ett enkelt liv utan bekymmer. 

Flera spelar när de har det svårt i livet, för att glömma och för att fly in i ”en skyddande kupa”. I längden 

blir det en ond cirkel; de spelar för att de mår dåligt, mår dåligt för att de spelat (och förlorat) och flyr 

då in i ännu mer spelande. 

Spel handlar för de beroende ungdomarna om att i desperation söka vinna pengar för att betala av 

spelskulder. När skulderna i stället bara växer spelar de ännu mer och flera begår brott för att finansiera 

sitt spelande. Några var kriminella redan tidigare, medan andra började sitt kriminella beteende som 

en följd av spelandet, och för dem blev stölderna och bedrägerierna allt fler i takt med att spelskulderna 

växte. De stjäl av familjens ägodelar, förskingrar pengar och några begår allvarligare brott, så som 

inbrott eller rån. Ju längre tiden går, desto allvarligare blir konsekvenserna i övriga områden i livet, så 

som skola och arbete, familj, vänner och fritidsintressen (55). 

Omfattningen av spelberoende bland ungdomar 

Studierna om omfattningen av spelproblem och spelberoende bland ungdomar är samma studier som 

presenterades under rubriken omfattningen av ungdomars spelande, med några tillägg och undantag. 

Oftast har man i dessa undersökningar tillfrågat ungdomarna om såväl spelvanor som spelberoende. 

Det innebär att även här är det fråga om tvärsnittsstudier, oftast i enkätform, och i något enstaka fall 

telefonintervjuer. Studierna som sammanfattas här har ett slumpmässigt urval av ungdomar som 

deltar, vilket gör att de ibland är representativa för en hel befolkning, exempelvis ungdomar i Norge 

(studierna har även sammanställts i en tabell, se bilaga 1). 

internationella studier 

Shaffer och Hall har vägt samman ett antal studier från USA och Kanada som kartlagt förekomsten av 

spelberoende bland ungdomar i olika delstater under 1980-talet och första halvan av 1990-talet. I de 

ingående studierna användes olika mätinstrument som samtliga skilde mellan ungdomar som inte 

spelade eller som spelade oproblematiskt, de som hade spelproblem och de som tycktes vara spelberoende. 

Sammanställningen inkluderade nio studier med sammanlagt 7 700 nordamerikanska ungdomar 

där förekomsten av spelproblem och spelberoende beräknades till mellan 9,9 och 14,2 procent. 

Den senare gruppen, de spelberoende, utgjorde 4,4–7,4 procent av alla ungdomar (5). Senare har man 

gjort motsvarande analyser av studier med såväl vuxna som ungdomar, där det är möjligt att jämföra 

vuxna och ungdomar med varandra. År 2001 fann man 32 studier där ungdomar hade tillfrågats och 

66 med vuxna. I dessa studier var medelvärdet för andelen ungdomar med spelberoende det senaste

året 4,8 procent, och för vuxna 1,4 procent. Spelproblem hade i genomsnitt 14,6 procent av ungdomarna 

i dessa studier och 2,5 procent av de vuxna (56). 

Förekomsten av spelberoende och spelproblem i Australien tycks inte skilja sig från Nordamerika. 

I två regionala studier klassificerades mellan 2–4 procent av ungdomarna som spelberoende och 

ytterligare omkring 11 procent som problemspelare (15, 16). I Nya Zeeland visar en studie att omfattningen 

av spelproblem bland ungdomar, 13–18 år gamla, är mellan 11 och 21,6 procent beroende på 

mätinstrument: DSM-IV-J, SOGS-RA eller 8 screen Y (57). Motsvarande siffror och mönster återfinns 

även i olika europeiska länder och exempelvis i Storbritannien och Spanien har ungdomars spelberoende 

och spelproblem beräknats till cirka 6–7 procent med DSM-IV-J och 14–17 procent med 

SOGS-RA i olika regionala studier (58–61). I de nordiska länderna har ungdomsundersökningar 

gjorts på Island och i Norge. På Island har två större prevalensstudier om spelberoende nyligen 

genomförts och i dessa uppskattas prevalensen av beroende bland 13–18-åringarna till ungefär 2–3 

procent (beroende på instrument: SOGS-RA eller DSM-IV-MR-J) och ytterligare 3–4 procent med 

spelproblem (62, 63). För de norska ungdomarna beräknas andelen med spelproblem/-beroende 

bland 12–18-åringarna till 3–5 procent i de två norska studier som finns publicerade (10, 12). 

i sverige 

Trots att svenska ungdomar spelar mindre än vuxna, uppger en större andel av de unga att de har problem 

med spelande. I den svenska befolkningsundersökningen uppgav 5,1 procent av ungdomarna att 

de hade spelproblem eller ett spelberoende, att jämföras med 2 procent av de vuxna. Bland 18–24åringarna 

var andelen med spelproblem eller ett spelberoende drygt 3 procent, en högre siffra än för 

de vuxna äldre än 24 år (17). Enligt den svenska befolkningsstudien förefaller de svenska ungdomarna 

alltså ha spelberoende och spelproblem i ungefär samma utsträckning som ungdomar i andra länder, 

dock med begränsningen att tillgängliga undersökningar är gjorda i västvärlden. Att förekomsten 

i den svenska studien är högre än i de norska, trots att ungdomar i Norge spelar mer än svenska, kan 

förklaras av att man använt olika mätinstrument. I Sverige använde man SOGS-R för vuxna, medan 

de norska undersökningarna använt dels ett instrument som påminner om DSM-IV-MR-J, dels en 

utvidgning av Lie/Bet (10, 12, 17). Enligt studier (se avsnittet om mätinstrument) tycks SOGS-RA 

generellt upp-skatta andelen med problem högre än DSM-IV-MR-J, vilket möjligen gäller även för 

SOGS-R (46). 

I Sverige genomfördes 2003 en mindre undersökning vid en gymnasieskola i Östersund. I denna 

studie, som var en enkätstudie med SOGS-R (för vuxna, samma som i den svenska befolkningsstudien), 

deltog endast pojkar. Bland de 178 pojkarna, 16 eller 18 år gamla, klassificerades 15,7 procent som 

spelberoende, 6,7 procent som problemspelare samt ytterligare 25,8 procent som moderata problemspelare 

(64). Med andra ord skulle knappt hälften av dessa pojkar ha någon form av problem med 

spelande, en i jämförelse med andra studier mycket stor andel. En förklaring till den stora andelen kan 

vara att det endast var pojkar som deltog och spelproblem och spelberoende är mycket vanligare bland 

pojkar än bland flickor, men trots denna möjliga förklaring är andelen uppseendeväckande stor. Vad 

som också var förvånande var att spelberoende tycks vara vanligare än spelproblem bland dessa ungdomar, 

i de flesta andra studier är förhållandet det motsatta. 

erfarenheer från en missbruksklinik 

Vid Maria Ungdom i Stockholm, en klinik för ungdomar med missbruksproblem, genomfördes en 

mindre studie på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut under år 2004. 180 ungdomar, i genomsnitt 17 

år gamla, som sökt till kliniken blev tillfrågade om spelvanor och eventuella problem med spelandet. 

Resultaten visade att 15 procent av pojkarna och 5 procent av flickorna uppgav att de hade spelproblem 

eller hade ett spelberoende, och enligt en diagnostisk intervju uppfyllde 14 procent av pojkarna 

minst två av kriterierna i DSM-IV för spelberoende (det vill säga uppfyllde inte tillräckligt med kriterier 

för diagnosen spelberoende, men för ett spelproblem). Dessa siffror är dock inte jämförbara med 

övriga som presenteras i detta avsnitt, då de endast gäller ungdomar som sökt sig till en missbruksklinik 

och inte svenska ungdomar i allmänhet. De inkluderas dock i denna sammanställning eftersom 

det finns så få svenska studier på området (65). 

33

34 

Omfattningen för olika åldrar 

I en majoritet av studierna finner man att ju äldre ungdomarna är, desto mer spelar de. Andelen unga 

med spelproblem och spelberoende ökar på motsvarande sätt med åldern. I de flesta studier har man 

endast tillfrågat ungdomar från 14 års ålder och uppåt, men i några har man även frågat yngre, från 11 

år, och i en spansk undersökning deltog till och med 8-åringar. Dessa studier visar att spelproblem 

förekommer i tidig ålder, men är ganska ovanliga före 11 års ålder. Spelberoende förekommer dock 

inte före 14 års ålder i dessa studier (60, 33, 35, 66). 

Omfattningen bland flickor respektive pojkar 

Som tidigare redogjorts för, i avsnittet om ungdomars spelande, skiljer sig flickors och pojkars spelvanor 

åt. Flickor börjar spela senare, de spelar mindre ofta, för mindre pengar och under kortare tid än 

vad pojkar gör. Flickorna väljer också oftare att spela på sådana spel som inte anses riskabla, till 

exempel lotter, medan pojkar hellre spelar på snabba spel, som sportvadslagning eller spelautomater. 

Med tanke på att pojkar alltså spelar betydligt mer, samt väljer spel som kan anses vara mer riskabla, 

är det inte förvånande att en större andel av pojkarna har spelproblem och spelberoende. Två till fem 

gånger fler pojkar har ett spelproblem eller ett spelberoende jämfört med flickor (3, 5–8, 10, 12, 14, 21, 

22, 31, 33, 36, 67–72). Detta gällde även vid tidigare nämnda studie på Maria Ungdom i Stockholm, 

där pojkarna tre gånger oftare än flickorna uppgav att de hade någon form av problem med spelandet 

(65). 

Spelvanor hos ungdomar med ett spelberoende 

debut i spel 

I några studier finner man ett samband mellan att börja spela tidigt och att senare ha spelproblem/ 

-beroende. Bland ungdomar som har någon form av problem med spelandet har en större andel börjat 

spela redan som barn, jämfört med ungdomar som spelar mindre (6, 14, 77). 

riskabla spel 

Ett mönster av att spela för mycket pengar och att spela ofta och under lång tid är utmärkande spelvanor 

för ungdomar med spelproblem/-beroende. Vidare tycks ungdomar med ett spelberoende 

föredra att spela på så kallade riskabla spel (76, 78). I en studie i Storbritannien undersökte man vilka 

aspekter, eller faktorer, i själva spelen som kan bidra till att man lättare spelar under en längre tid eller 

satsar mer pengar än man tänkt sig. Enligt Griffiths och Wood (29) är det dessa faktorer: 

• Att man kan satsa (och förlora) mycket pengar. 

• Att återkopplingen är snabb (man förlorar/vinner snabbt). 

• Att chansen att vinna är stor i jämförelse med andra spel (stor vinstmöjlighet). 

• Att vinsterna har högt värde. 

• Att spelet innehåller funktioner som kan få spelaren att uppleva att han/hon är skicklig. 

• Att spelet ofta ger resultatet att man är nära en vinst, utan att verkligen ha vunnit. 

• Vissa visuella effekter och ljudeffekter hos spelet. 

• Att spelet är lätt tillgängligt.

Den svenske sociologen Ove Svensson har skrivit en avhandling om ungdomar och spel om pengar 

som bland annat utgår ifrån den svenska befolkningsstudien och dess uppföljning, samt ett antal kvalitativa 

intervjuer med ungdomar. Ove Svensson skriver att vissa spelformer lättare erbjuder ”flow”, 

en upplevelse som tillåter spelaren att koppla bort den yttre verkligheten för en stund och gå in i och 

flyta med i spelet. Spelformer som bidrar till upplevelsen av flow är snabba och kontinuerliga spel 

som ökar spelarens delaktighet och som förlänger spelsekvensen. Enligt Svensson uppnår man lättare 

denna känsla om man spelar ofta, länge och intensivt (76). Spelformer som inkluderar flera av de ovan 

nämnda faktorerna och som är snabba och kontinuerliga och därmed kan anses vara riskabla spel är 

bland andra: 

– Spelautomater: Ger snabb återkoppling, stor vinstchans och är utformade på ett sätt så att spelaren 

lätt tror att han eller hon själv kan påverka spelet genom sin skicklighet. 

– Flertalet kasinospel: Ger snabb återkoppling, man kan satsa stora summor och har ofta vinster 

med höga värden. 

– Sportvadslagning: Spelaren upplever lätt att han eller hon kan påverka spelet genom sin skicklighet, 

spelen ger ofta resultatet av en ”nära vinst” och man kan satsa mycket pengar. 

– Flera av spelen på internet: Internetspelen är exempelvis lätt tillgängliga, de har många lockande 

visuella och grafiska effekter, har snabb återkoppling (man kan dessutom spela på flera webbsidor 

samtidigt) och de är öppna dygnet runt. Man kan vidare spela ensam, ostörd och påverkad av alkohol 

och droger. 

Griffiths har i en undersökning om brittiska ungdomars spel på spelautomater uppmärksammat det 

faktum att spelautomaterna i Storbritannien inte bara är utformade tekniskt på ett sätt som ökar spelarens 

tro på den egna skicklighetens betydelse, utan att de dessutom har försetts med namn som anknyter till 

sådana associationer. Till exempel heter några av spelen Skill Cash, Fruit Skill (skill = färdighet eller 

skicklighet) och Real Money (79). 

Ungdomar föredrar generellt snabba och kontinuerliga spelformer, enligt Svensson. Svenska ungdomar 

i slutet av 1990-talet spelade allra helst på de mest riskabla spelen och allra mest gjorde ungdomar 

med spelproblem/-beroende så. De spelade oftare än andra ungdomar på exempelvis spelautomater, 

sportspel, kortspel och snabblotter (17, 76). Även norska studier visar att spel på 

automater är överrepresenterat bland ungdomar med spelproblem, två av tre ungdomar med spelproblem 

spelar oftast på automater (12). 

Orealistisk uppfattning om spelets möjligheter 

I ytterligare en studie fann Moore och Ohtsuka (78) att ungdomar med spelproblem/-beroende oftare 

än andra ungdomar hade irrationella föreställningar om spelet. De med spelproblem eller ett spelberoende 

hade oftare en överdriven tro på den egna förmågan att kunna kontrollera spelets utfall, det vill 

säga illusion av kontroll över spelet. Dessutom trodde de att spel var ett bra sätt att införskaffa pengar 

på. Kontrollen över det egna spelandet, det vill säga förmågan att kunna sluta i tid, begränsa sitt spelande 

och summan man satsar, skattade ungdomar med spelproblem eller ett spelberoende högre än 

ungdomar utan problem. 

Dator- och TV-spel 

Dator- och TV-spel räknas inte till spel om pengar, utan endast till nöje och förströelse (se även sidan 

12, ”Vad menas med spel?”. Det finns olika typer av sådana spel, exempelvis actionspel, pusselspel, 

rollspel, strategispel, spel som spelas på internet (online-spel), sportspel, kunskapsspel och äventyrsspel. 

Alla dessa är olika till sin karaktär, en del påminner om vissa spel om pengar, andra skiljer 

sig helt från dessa. Det finns ännu för få studier för att kunna uttala sig om ett dator- eller TV-spelsberoende 

och hur sambandet mellan dessa spel och spelproblem/-beroende (om pengar) ser ut. Ett 

fåtal studier visar att en del barn och ungdomar spelar dator- och/eller TV-spel på ett sätt som påminner 

om ett problematiskt spel om pengar, det vill säga att de spelar okontrollerat och impulsivt, utan att 

kunna begränsa sitt spelande, att de offrar andra sociala aktiviteter för att spela samt att de missköter 

skolan. Vidare kan man se att en del ungdomar som har problem med spel om pengar också spelar 

dator- och/eller TV-spel i högre utsträckning än andra ungdomar, och att de även i detta spelande har 

svårt att begränsa sig (29, 80–82). 

35

36 

I en experimentell studie i Kanada med barn i åldrarna 9 till 14 år jämfördes spelbeteende och uppfattningar 

om spel mellan barn som frekvent respektive mer sällan spelade datorspel. Barn som spelade 

datorspel ofta och under långa tidsperioder uppgav att de också spelade mer om pengar jämfört med 

övriga barn. De uppgav dessutom att spelandet om pengar fick dem att känna sig ”viktigare”, och 

dessa barn visade sig ta mer risker när de spelade kortspelet Black Jack jämfört med de barn som 

spelade datorspel mindre ofta. Sambandet mellan datorspelande och spel om pengar som man fann 

för pojkarna gällde även för flickor. Ett intressant fynd i denna undersökning var att flickor som spelade 

datorspel i stor omfattning också spelade om pengar, mer än både de pojkar och flickor som inte alls 

spelade datorspel (81). 

spel som flykt och distraktion 

I en studie från International Centre for Youth Problem Gambling and High-Risk Behaviors uppgav 

ungdomar som hade ett spelproblem eller ett spelberoende i högre utsträckning än övriga unga att de 

spelade för att fly från sina problem, minska depression, slappna av, känna sig äldre eller av sociala 

skäl. Ungdomar som inte hade några spelproblem spelade för nöjes 

skull, för att tjäna pengar eller för spänningen. 

Vidare rapporterade de med ett spelberoende/-problem 

om dissociativa upplevelser när 

de spelar, det vill säga att de förlorade känslan 

av tid och rum, upplevde att de var ”utanför 

sig själva” eller som att de var i ett transliknande 

tillstånd. Dessa upplevelser förekom 

mindre ofta hos dem som spelade utan något 

problem (6). Beskrivningen tycks stämma väl 

överens med vad spelberoende ungdomar i Ove 

Svenssons avhandling beskriver som en flowkänsla, 

det vill säga de flyter med och in fullständigt 

i spelet och kan då för en stund släppa 

tankar på annat (76). 

spel – en ventil 

Svensson skriver vidare att spelandet kan bli 

ett sätt för unga människor att hantera påfrestningar 

under tonåren, så som olika problem, 

konflikter eller stress. Spelandet kan fungera som 

en ventil och bidra till att ungdomar orkar med vardagen 

genom att de får förnyad kraft. Å andra sidan, om spelandet får en överdriven omfattning kan det leda 

till en brist på känsla av sammanhang och mening i tillvaron, och då snarare bidra till att ungdomarna 

mår sämre och ibland får spelproblem eller ett spelberoende. 

Detta bekräftas i ytterligare en studie av forskarna vid International Centre for Youth Problem 

Gambling and High-Risk Behaviors i Kanada. Ungdomar i denna studie som har ett spelberoende 

hanterar stress och obehagliga känslor på ett annat sätt än vad ungdomar med ett spelproblem eller 

som är helt utan spelproblem gör. Ungdomar med ett spelproblem eller utan problem med spel uppgav 

i denna studie att de aktivt sökte lösa problem eller hantera situationer av stress, såväl inre känslomässig 

stress som yttre påfrestningar. De konfronterade alltså sina problem på ett aktivt sätt och var 

lösningsfokuserade. För de ungdomar i studien som hade ett spelberoende var det dock vanligare att 

de sökte distrahera sig, för att på så sätt undvika upplevelsen av stress eller den obehagliga känsla som 

ett problem eller en konflikt i livet gav upphov till. Spelandet fyllde för dem en distraherande funktion 

(83). Slutligen, i en annan studie vid samma forskningscenter, fann man att pojkar och flickor som 

hade spelproblem/-beroende skilde sig i sina sätt att hantera stressfyllda situationer och obehagliga 

känslor. Medan pojkar försökte distrahera sig från upplevelser av stress (exempelvis genom att skämta 

eller att aktivera sig) använde flickor med spelproblem, eller som spelade mycket, droger för att 

dämpa obehagliga känslor (85).

Andra problem hos ungdomar med ett spelberoende 

I de tidigare redovisade studierna om spelberoende har man ofta också ställt en rad frågor till ungdomarna 

om andra hälsorelaterade vanor samt eventuella problem, framför allt om psykisk hälsa, 

missbruksproblem och kriminellt beteende. Ungdomar som spelar mycket, eller har spelproblem/ 

-beroende har oftare än sina jämnåriga ett eller flera av dessa andra problem. En del av dessa associerade 

problem är undersökta i ett flertal studier och tydligt belagda, medan det för andra är mer oklart hur de 

eventuellt är associerade till spelande. I Rossows och Hansens undersökning om norska ungdomars 

spelvanor visade det sig exempelvis att tre fjärdedelar av ungdomarna med ett spelproblem eller ett 

spelberoende också hade minst ett annat ”tilläggsproblem” (12). I undersökningen på missbrukskliniken 

Maria Ungdom i Stockholm var det vanligare för pojkarna med spelproblem att de hade 

andra psykosociala problem jämfört med övriga pojkar i studien. Denna skillnad återfanns inte bland 

flickorna (65). Här sammanfattas de resultat som framkommit i de studier som tittat på problem som 

ungdomar med spelproblem/-beroende har under dessa rubriker: 

• Psykisk ohälsa 

– Depression, självmordstankar och ångeststörningar 

• Kognitiva svårigheter och beteendeproblem 

– Impulsivitet, risktagande beteende, hyperaktivitet och uppmärksamhetsproblem 

– Inlärningssvårigheter 

– Problem i skolan 

• Kriminalitet 

• Annat missbruk 

• Skillnader mellan ungdomar som har ett spelberoende respektive spelproblem 

psykisk ohälsa 

Ungdomar som har problem med spel, eller som är spelberoende, rapporterar i undersökningar om en 

sämre psykisk hälsa än andra ungdomar. Många av dessa ungdomar upplever att de är ensamma och 

har dåligt socialt stöd och få vänner. Det tycks också vara vanligt att de upplever sig ha en dålig relation 

till sin familj, framför allt till föräldrarna. Detta tar sig uttryck i att man rapporterar om bråk i 

familjen, dålig kommunikation, ett dåligt familjeklimat eller att man inte tycker sig få stöd från sina 

föräldrar (12, 67, 84). 

Depression, självmordstankar och ångeststörningar 

Det är vanligare att ungdomar med spelproblem/-beroende är deprimerade, har tankar på att ta sitt liv, 

eller att de tidigare har gjort självmordförsök jämfört med övriga ungdomar, särskilt bland flickorna. 

Ångestrelaterade symtom är också vanligare bland dessa ungdomar. Pojkarna är mer oroade över 

livet än andra pojkar och för flickor är olika ångeststörningar, exempelvis ätstörningar, vanligare (6, 

12, 54, 84–86). 

Pojkarna som hade spelproblem/-beroende i studien på Maria Ungdom i Stockholm uppgav att de 

hade mer sociala problem och ångest jämfört med pojkarna utan någon form av problem med spelande. 

Denna skillnad fanns inte bland flickorna. I detta sammanhang bör noteras att nästan alla flickor hade 

mer eller mindre omfattande psykiska problem, vilket kan förklara den uteblivna förväntade skillnaden 

(65). 

37

38 

kognitiva svårigheter och beteendeproblem 

Impulsivitet, risktagande beteende, hyperaktivitet och uppmärksamhetsproblem 

I ett flertal studier framkommer att ungdomar med spelproblem eller ett spelberoende oftare har ett 

impulsivt beteendemönster och är mer benägna att ta risker än andra ungdomar (6, 30, 87). Detta faktum 

gäller främst för pojkar i tidiga tonåren, och många av dem följer mönstret att ju mer av impulsivt och 

risktagande beteende de uppvisar, desto mer spelar de, och desto allvarligare spelproblem riskerar de 

att få (se också avsnittet om riskfaktorer, ”Impulsivt och risktagande beteende hos pojkar” på sidan 

43) (88–92). 

I ett par studier finner man att bland ungdomar med spelberoende/-problem är hyperaktivitet och 

uppmärksamhetsproblem vanligare än bland andra ungdomar. I en kanadensisk studie av Hardoon 

med flera i Ontario, av drygt 2 300 skolungdomar i åldern 11–19 år, varav 57 procent flickor, fann 

man att de med spelproblem eller ett spelberoende i högre utsträckning rapporterade om kliniska 

symtom på ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Det vill säga att de hade problem med 

uppmärksamhet och/eller koncentrationsförmåga och var impulsiva och rastlösa. Nästan hälften av 

de spelberoende ungdomarna och en tredjedel av dem med spelproblem var i riskzon för att få diagnosen 

ADHD, att jämföras med 12–18 procent av ungdomarna utan någon form av spelproblem. En 

något högre andel av flickorna med spelproblem respektive ett spelberoende uppgav att de hade dessa 

problem (67). I den isländska prevalensstudien bland ungdomar 13–15 år inkluderades också frågor 

om ADHD. Resultaten visade att för 33 procent av ungdomarna med ett spelberoende och för 16 procent 

av de med spelproblem bedömdes det som troligt att de uppfyllde kriterierna för ADHD (62). 

Inlärningssvårigheter 

I den ovan nämnda studien i Ontario, Kanada, uppgav en högre andel av ungdomarna med ett spelproblem 

eller ett spelberoende att de hade diagnostiserade inlärningssvårigheter och tyckte själva att 

de lärde sig långsammare än andra elever. Detta gällde framför allt flickorna. Dubbelt så många flickor 

med någon form av spelproblem uppgav att de hade inlärningssvårigheter i jämförelse med pojkar 

med spelproblem/-beroende. Bland ungdomar som inte har problem med spelande är det annars 

vanligare att pojkar har inlärningssvårigheter (93). 

Problem i skolan 

Några studier visar att unga med spelproblem eller ett spelberoende har sämre betyg i skolan. Det är 

också vanligare att de skolkar mer och att de oftare än de utan spelproblem/-beroende får gå om 

årskurser eller hoppar av skolan helt. Vidare rapporterar de också om att de oftare bryter mot regler, 

får tillsägelser och låter bli att göra läxorna (6, 58–60, 67, 68, 72, 77, 94). Ytterligare några studier 

visar att ungdomar, framför allt pojkar, med spelproblem/-beroende i större utsträckning än andra 

ungdomar skolkar och missköter skolan, begår stölder och är inblandade i våldsamma aktiviteter. 

Detta skulle kunna tyda på ett samband mellan spelberoende/-problem och uppförandestörning (det 

vill säga antisociala beteendemönster bland ungdomar som att skolka, snatta, stjäla, hamna i bråk, 

förstöra och misshandla) (67, 95). Stöd för denna hypotes fann man i en studie vid International 

Centre for Youth Problem Gambling and High-Risk Behaviors där hälften av ungdomarna med 

spelproblem eller ett spelberoende också uppfyllde kriterierna för uppförandestörning (67). 

kriminalitet 

Enligt flera studier är det vanligare bland ungdomar med spelberoende eller ett spelproblem att de är 

engagerade i olika typer av kriminellt beteende. Dels uppger de att de stjäl pengar från föräldrar eller 

säljer familjens ägodelar, men det förekommer också att man begår grövre brott som bedrägerier, rån 

och inbrott (3, 6, 12, 21, 22, 68, 72, 77).

annat missbruk 

Enligt ett flertal studier visar det sig att ungdomar som spelar ofta och för mycket pengar också 

konsumerar mer alkohol än jämnåriga som spelar mindre. Motsvarande samband finns även mellan 

att ha spelproblem eller ett spelberoende och att ha andra missbruksproblem med alkohol och droger, 

ett samband som är särskilt tydligt för pojkar (3, 12, 21, 32–34, 59, 60, 67–70, 72, 85, 87, 90, 95–99). 

skillnader mellan ungdomar som har 

ett spelberoende respektive spelproblem 

I tidigare nämnda longitudinella undersökning av Winters och Stinchfield i Minnesota, USA, där 305 

ungdomar följdes från 16 till 24 års ålder tillfrågades ungdomarna förutom om spelvanor, spelproblem/-beroende 

också om sin psykiska hälsa, kriminalitet, prestation i skolan och föräldrarnas spelhistoria. 

Det framkom att ungdomar med spelberoende 

respektive spelproblem och de utan problem 

skiljde sig åt på flera sätt. Ungdomar med ett spelberoende 

led oftare än andra ungdomar, inklusive dem 

med ett spelproblem, av psykisk ohälsa, exempelvis 

depression och ångestsymtom. Dessa ungdomar hade 

dessutom oftare än övriga ungdomar i studien en förälder 

som hade ett spelproblem/-beroende. Ungdomarna 

som hade ett spelproblem var å andra sidan oftare kriminella 

i jämförelse med såväl ungdomar utan spelproblem 

som med de spelberoende ungdomarna. Två 

av grupperna, de med spelproblem samt de med ett 

spelberoende, hade svårigheter i skolan och ungdomarna 

i dessa grupper hade börjat spela tidigare än 

andra ungdomar (74). 

Spelberoende – inte ett kroniskt tillstånd 

Det finns endast ett mindre antal studier där man följt ungdomar under flera år för att se hur utvecklingen 

av spelproblem respektive spelberoende ser ut och huruvida problemen kvarstår in i vuxen 

ålder, eller om det sker en förbättring. Enligt de få studier som dock finns att tillgå tycks problematiskt 

spelande bland unga inte vara ett ”kroniskt tillstånd”, det vanligaste är snarare att de är övergående 

och klingar av ju äldre man blir. 

två amerikanska studier 

I en amerikansk studie av Slutske, Jackson och Sher följdes 468 universitetsstudenter under elva års 

tid, från att de var 18–19 år till ungefär 30 års ålder. Under hela tidsperioden var andelen som hade 

spelproblem eller ett spelberoende i gruppen densamma, ungefär 2–3 procent. Vid varje intervjutillfälle 

hade dock nya personer, 1–2 procent av alla, utvecklat ett spelproblem/-beroende och andra hade 

blivit bättre. För en person som vid ett tillfälle hade haft spelproblem ökade risken för att återigen få 

sådana problem senare i livet. Risken var störst 3–4 år direkt efter man först haft spelproblem, men då 

längre tid passerat minskade åter risken, även om den fortfarande var högre än för dem som aldrig 

haft problem (73). 

Winters och Stinchfield i USA följde 305 ungdomar i Minnesota från att de var 16 år fram till 24 

års ålder och tillfrågade dem om eventuella spelproblem/-beroende vid tre tillfällen. De fann att det 

vanligaste var att man under hela perioden var helt fri från spelproblem (60 procent av alla). Det näst 

vanligaste var att man hade ett spelproblem eller ett spelberoende vid två, men inte alla tre, mättillfällena 

(34 procent). Endast 4 procent hade genomgående, vid samtliga mättillfällen, ett spelproblem 

eller ett spelberoende. För personer som hade ett spelberoende tycktes problemen vara mindre 

39

40 

övergående än för dem med ett spelproblem. Hade man ett spelberoende vid ett tillfälle hade man 

oftast ”åtminstone” ett spelproblem vid ytterligare ett eller båda mättillfällena. Även i denna studie var 

den sammanlagda andelen med spelproblem och spelberoende densamma under hela perioden (74). 

den svenska befolkningsstudien 

I den svenska befolkningsstudien av Rönnberg med flera från 1999 (17) gjordes en uppföljningsundersökning 

efter två år i vilken 93 ungdomar blev uppsökta och på nytt tillfrågade om sina spelvanor 

och eventuella problem. Vid uppföljningen såg man två tydliga trender över de två åren avseende 

ungdomarnas spelproblem. Den ena trenden påvisade att antalet spelberoende kvarstod, det var fortfarande 

lika många, medan gruppen problemspelare hade minskat i antal. För två tredjedelar av de 

ungdomar (15–17 år vid första undersökningstillfället) som hade haft spelproblem var spelandet inte 

längre problematiskt vid uppföljningen. Ju färre poäng ungdomarna hade fått på SOGS-R vid det 

första tillfället, desto större var sannolikheten att problemen inte längre kvarstod. Hälften av dem som 

vid första undersökningstillfället hade ett spelberoende hade också förbättrats. Även om de fortfarande 

hade spelproblem, rapporterade de ändå om färre negativa konsekvenser av spelandet enligt SOGS-R. 

För en mindre grupp ungdomar hade problemen dock förvärrats vid uppföljningen. För hälften av de 

ungdomar som vid första undersökningen hade ett spelberoende, och som alltså fått minst 5 poäng på 

SOGS-R, hade problemen vid uppföljningen förvärrats och några av dem som hade haft ett spelproblem 

klassificerades vid andra mätningen som spelberoende (75). 

Ove Svensson framför i sin avhandling att ungdomars spelvanor och spelproblem är betydligt mer 

föränderliga än vad som tidigare har antagits inom forskningen – nämligen att problemen skulle vara 

ganska stabila hos en ungdom över tid. Detta antagande har utgått ifrån att ungdomars spelproblem 

skulle utvecklas på samma sätt som vuxnas, det vill säga kvarstå under många år. Detta antagande har 

kunnat leva kvar i brist på data från longitudinella studier som kan ge mer definitiva svar på hur ungdomars 

spelvanor och spelproblem utvecklas och avklingar. Att ungdomars spelproblem är mer rörliga 

och föränderliga än vuxnas menar Svensson beror bland annat på att ungdomar har en större benägenhet 

att ta risker och att de är ovana vid att begränsa sitt spelande (76). 


Bland ungdomar i väst är det relativt vanligt att ha spelproblem eller ett spelberoende, trots att få ungdomar 

spelar regelbundet. En metaanalys av nio studier från Nordamerika beräknar förekomsten 

av någon form av spelproblem till ungefär 10–14 procent bland nordamerikanska ungdomar. Dessa 

siffror överensstämmer väl med studier från Australien och Europa. I Sverige har man endast gjort en 

befolkningsstudie om spelberoende i slutet av 1990-talet, där andelen ungdomar med spelproblem 

eller ett spelberoende uppskattades till cirka 5 procent, 2,5 gånger så många som i den vuxna befolkningen. 

Det är uppenbart så att konsekvenserna av spelande och/eller effekterna av dessa konsekvenser 

skiljer sig åt mellan ungdomar och vuxna, eftersom det förekommer mer spelproblem bland ungdomar 

trots mindre spelande. Omfattningen av spelproblem och spelberoende är högre bland pojkar, 

2–5 gånger så många pojkar har problem med spel i jämförelse med flickor. 

Ungdomar med spelberoende eller spelproblem har ofta ett eller flera andra samtida problem. En 

del av dessa associerade problem är undersökta i ett flertal studier och tydligt belagda, medan det för 

andra är mer oklart hur de eventuellt är associerade till spelande. De problem som är associerade till 

spelberoende hos ungdomar och tillhör de mest undersökta är psykisk ohälsa, kognitiva svårigheter 

och beteendeproblem, kriminalitet samt missbruk av alkohol och/eller droger. Det framkommer 

också i ett flertal av dessa studier att ungdomar med ett spelproblem skiljer sig från dem med ett spelberoende. 

Ungdomar med ett spelberoende förefaller må sämre psykiskt än de med ett spelproblem. 

Bland dem med ett spelproblem, å andra sidan, tycks kriminella aktiviteter vara vanligare än bland 

dem med ett spelberoende. Spelproblem hos ungdomar tycks vara ett relativt föränderligt problem, 

för många klingar dessa av i vuxen ålder. För några, framför allt de med mer allvarliga problem eller 

ett spelberoende, kvarstannar dock problemen under många år, eller till och med förvärras.

5. 

riskfaktorer 

för spelberoende 

bland ungdomar

42 

Inledning 

Att utforska och bestämma vilka faktorer som ökar risken för spelproblem bland ungdomar är ett 

angeläget forskningsområde. Om man känner till riskfaktorerna för spelproblem/-beroende ökar 

möjligheten att förstå mekanismerna bakom spelberoendeutvecklingen. Blir dessa mekanismer 

kända kan man utforma interventioner, insatser och inte minst ett preventivt arbete för att förhindra 

att riskfaktorerna uppstår, eller minska deras inflytande. 

I det föregående avsnittet påvisades en mängd olika problem associerade till spelproblem/-beroende 

hos ungdomar. I dagligt tal brukar man slarvigt benämna dessa associerade problem som riskfaktorer 

för spelproblem eftersom de finns hos samma individ samtidigt. Inte sällan drar man då slutsatsen att 

de också har orsakat varandra, eller att en förekomst av något har orsakat förekomsten av något annat. 

Förekomsten av dessa problem hos en ungdom behöver dock inte nödvändigtvis öka risken för att 

denne har spelproblem/-beroende, med andra ord är det inte säkert att till exempel ett alkoholmissbruk 

ökar risken att börja spela för mycket. Det kan vara så, och är ofta så, att två associerade faktorer, 

till exempel alkoholmissbruk och spelproblem båda bestäms av en tredje faktor som ökar risken för 

båda dessa beteenden. Som exempel skulle impulsivitet kunna vara en sådan tredje faktor. I detta fall 

skulle det innebära att alkoholmissbruk och spelproblem inte är riskfaktorer för varandra, även om de 

är associerade till varandra, utan riskfaktorn är impulsivitet. För att förstå vilka faktorer som ökar risken 

för spelproblem/-beroende kan man inte bara titta på vilka beteenden som är associerade till detta 

och om dessa uppträder samtidigt hos individen i den stund man studerar denne. För att fastställa riskfaktorer 

och deras inflytande på till exempel spelberoende behöver man studera hur omständigheter och 

beteenden uppträder hos individen över tid och hur dessa omständigheter och beteende påverkar det 

man vill studera. För att en riskfaktor ska kunna sägas vara en riskfaktor måste några grundläggande 

förutsättningar föreligga: 

• En riskfaktor måste i tid uppträda före det som det är en risk för. Om till exempel alkoholmissbruk 

ska kunna vara en riskfaktor för spelproblem måste alkoholmissbruket ha förelegat innan spelproblemen 

utvecklades. 

• Det måste finnas en direkt eller indirekt kausal relation mellan riskfaktorn och det som den ökar 

risken för. Med detta menas att om riskfaktorn ökar eller minskar så måste det som det är en riskfaktor 

för också öka eller minska. Detta kan ske direkt eller genom att riskfaktorn påverkar andra 

faktorer som i sin tur påverkar det som studeras. Om alkoholmissbruk ska vara en riskfaktor för 

spelberoende måste sålunda spelandet minska om alkoholkonsumtionen minskar. 

Att studera riskfaktorer är svårt då komplexiteten i analyserna snabbt blir mycket hög. Dessutom 

måste man för att kunna få svar på vad som är en riskfaktor, och vad det är en riskfaktor för, följa individen 

under långa tidsperioder och studera hur olika påverkan, förekomster och faktorer enskilt eller 

tillsammans ger olika utfall. Sådana studier är naturligtvis både svåra och kostsamma att genomföra 

och är därför inte särskilt vanliga. 

olika klasser av riskfaktorer 

Riskfaktorer kan i sin tur delas upp i olika typer eller klasser. I denna kunskapssammanställning 

används en klassifikation av riskfaktorer som Sven Andréasson vid Statens folkhälsoinstitut definierar 

det i en rapport om att förebygga alkoholmissbruk (101). I Andréassons rapport delas riskfaktorer in i 

individuella faktorer, sociala nätverksfaktorer samt samhällsfaktorer. Till de individuella faktorerna 

hör biologiska och psykologiska faktorer, inklusive genetik, beteendemönster och personlighet. Med 

sociala nätverksfaktorer avses relationer och strukturer i den sociala närmiljön, så som i familjen, 

uppfostran, vänner, skolan och fritidsaktiviteter, och slutligen avses med samhällsfaktorer exempelvis 

lagar och regler, attityder och normer i samhället som kan påverka ungdomars spelvanor. 

I forskningen kring spelberoende hos ungdomar finns fortfarande begränsad kunskap kring riskfaktorer 

ur samtliga grupper av riskfaktorer. Avseende samhällsfaktorer har inga studier kunnat 

påträffas, medan det för individuella och sociala nätverksfaktorer finns några studier. I några undersökningar 

har man också studerat hur olika problembeteenden hos ungdomar, som alkohol- och drog-

missbruk, kriminalitet och spelberoende, hänger ihop, det vill säga om de utgör delar av ett och 

samma problemsyndrom eller om det är skilda fenomen med olika riskfaktorer. Här sammanfattas 

resultaten under dessa rubriker: 

• Individuella faktorer 

– Impulsivt och risktagande beteende hos pojkar 

– Kriminalitet, missbruk och spelproblem/-beroende 

• Sociala nätverksfaktorer 

– Föräldrars inflytande 

– Föräldrar med missbruksproblem 

– Ekonomi 

– Fritid och vänner 

• Skillnader mellan flickor och pojkar 

Individuella faktorer 

impulsivt och risktagande beteende hos pojkar 

Vitaro med flera i Montreal, Kanada, har gjort ett antal longitudinella undersökningar bland pojkar 

om spelproblem och spelberoende och sambandet till andra faktorer, så som impulsivt beteende, 

kriminalitet och missbruk. Pojkarna med föräldrar samt deras lärare har under ett flertal tillfällen 

under 1980- och 90-talen tillfrågats om dessa beteenden samt även besvarat en rad andra frågor. Flera 

av studierna inleddes då pojkarna endast var sex år gamla, det vill säga innan de hade börjat spela, 

ytterligare andra studier påbörjades då deltagarna var i 10–14-årsåldern. De beteenden man undersökte, 

förutom spelandet, var: 

• Impulsivt beteende: definieras som att agera innan man tänker, att ”hoppa” från en sak till en 

annan och att man får problem på grund av att man inte tänker efter. 

• Tillbakadragenhet/ångest: att vara orolig och försiktig. 

• Kriminellt beteende: att man stjäl och är våldsam. 

• Annat missbruk: enligt standardiserade mätinstrument för alkohol- och drogmissbruk. 

• Hyperaktivitet/uppmärksamhetsbrist: att vara okoncentrerad och lättdistraherad. 

• Aggressivitet/antisocialt beteende: att slåss, att inte dela med sig, vara olydig, ljuga och förstöra 

saker. 

Studierna visar att ju mer av uppvisat impulsivt beteende (enligt självskattningar, lärare och föräldrar) i 

6–14 års ålder, desto mer ökar risken för att under tonåren (88–92, 102): 

• Börja spela tidigt. 

• Spela för mycket pengar och ofta. 

• Att ha ett spelproblem eller ett spelberoende vid 17 års ålder. Sambandet var sådant att ju mer 

impulsiv man var, desto allvarligare spelproblem riskerade man att få. De mest impulsiva tonåringarna 

återfanns oftare i gruppen med ett spelberoende än i gruppen med ett spelproblem som 

17-åringar. 

• Att ha ett missbruk av alkohol eller droger vid 17 års ålder. 

• För de mest impulsiva 13-åringarna ökade dessutom risken för samtida missbruk, spelproblem 

och kriminalitet i 17-årsåldern. 

43

44 

Att vara mindre tillbakadragen och mer oförsiktig i 10–11-årsåldern ökade också risken för att senare 

under tonåren spela mycket (92). För övriga beteenden så som hyperaktivitet/uppmärksamhetsbrist 

och aggressivitet/antisocialt beteende, kunde man inte finna att dessa skulle öka risken för senare 

frekvent spelande eller spelproblem. 

I dessa studier kunde man också urskilja tre grupper av pojkar, vars mönster av spelvanor och 

grad av impulsivt beteende skilde sig åt under uppväxten. Spelmönster och graden av impulsivt beteende 

var sedan kopplat till hur stor andel i respektive grupp som vid 17 års ålder hade ett problem 

med spelandet (102): 

• En av dessa grupper utgjordes av pojkar som uppvisade låg grad av impulsivt beteende som barn 

och som genomgående spelade lite eller inte alls. I denna grupp var det ovanligt att man senare 

fick problem med spelandet. 

• En annan, mindre, grupp utgjordes av något mer impulsiva barn, som spelade frekvent under 

tonåren och där en större andel än bland de förstnämnda senare fick ett spelproblem/-beroende. 

• Slutligen kunde man urskilja en grupp av pojkar som tillhörde de mest impulsiva 6-åringarna, som 

tidigt började spela och därefter genomgående spelade frekvent. I denna grupp var det vanligare 

att man senare utvecklade ett spelberoende i slutet av tonåren. 

Resultaten i dessa undersökningar återspeglas i flera tvärsnittsstudier, där ungdomar som rapporterar 

att de har ett spelproblem eller ett spelberoende oftare än andra ungdomar har ett impulsivt beteendemönster 

och är mer benägna att ta risker (6, 29, 62). 

kriminalitet, missbruk och spelproblem/-beroende 

Huruvida olika problembeteenden, så som kriminalitet och missbruk, ökar risken för att utveckla ett 

spelproblem/-beroende är oklart. Likaså är det oklart om ett spelproblem/-beroende ökar risken för 

kriminalitet och annat missbruk. Enligt ett flertal studier som redovisades i föregående avsnitt konsumerar 

ungdomar som spelar ofta och för mycket pengar mer alkohol än de jämnåriga som spelar 

mindre. Motsvarande samband finns även mellan att ha spelproblem eller ett spelberoende och att ha 

andra missbruksproblem, ett samband som är särskilt tydligt för pojkar (3, 12, 21, 32–34, 59, 60, 

67–70, 72, 85, 87, 90, 95–99). Olika slags kriminella beteenden är också vanligare bland ungdomar 

med spelberoende eller spelproblem än bland andra ungdomar; dels att de stjäl pengar från föräldrar, 

eller säljer familjens ägodelar, dels förekommer det även att de begår grövre brott som bedrägerier, 

rån och inbrott samt våldsbrott (3, 6, 12, 21, 22, 68, 72, 77). Detta samband återfanns också i studien 

på Maria Ungdom i Stockholm (65). 

Det finns alltså en korrelation mellan spel, missbruk och kriminalitet, och flera forskare har 

undersökt om riskfaktorerna för dessa olika problembeteenden är desamma, och i sådant fall om 

dessa beteenden är delar av eller fasetter av ett och samma ”problemsyndrom”. I detta problemsyndrom 

skulle de olika problembeteendena bara vara olika uttryck för samma bakomliggande 

syndrom och riskfaktorerna skulle vara desamma för alla beteenden. I problemsyndromsmodellen 

opererar ett antal mer grundläggande riskfaktorer och mekanismer som ökar risken för vissa utfall, 

exempelvis spel- och alkoholmissbruk. I denna modell är därför de olika utfallen kopplade till varandra, 

men de styr inte varandra. En förändring av de gemensamma riskfaktorerna påverkar alla beteenden 

som de är riskfaktor för. En minskning av alkoholkonsumtion till exempel genom att ta Antabus 

påverkar dock inte spelandet eftersom båda dessa beteenden styrs av riskfaktorer som sannolikt inte 

påverkas av att individen tar Antabus. 

Vitaro, vars studier har redogjorts för tidigare, menar exempelvis att impulsiva och risktagande 

beteenden tidigt i livet är riskfaktorer för både spel, missbruk och kriminalitet och att dessa problembeteenden 

därför utgör ett och samma ”problemsyndrom” (90–92).

longitudinella studier i usa 

Barnes med flera har gjort två longitudinella studier i Buffalo, USA, i vilka man bland annat undersökt 

om spel, alkohol- och drogmissbruk och kriminalitet skulle ha gemensamma riskfaktorer och 

utgöra delar av ett problemsyndrom. I en av dessa studier har man följt sammanlagt 699 pojkar och 

flickor under sju års tid under 1990-talet, från att ungdomarna var 13–15 år tills de var 18–22 år 

gamla. Ungdomarna intervjuades vid sex tillfällen, ibland med en förälder och ibland tillsammans 

med en vän. Parallellt genomfördes motsvarande intervjuer vid tre tillfällen under 1992–1997 i en 

studie med 625 män, inledningsvis 16–19 år gamla, som var kända av myndigheterna utifrån att de 

var kriminella. Avseende spel i dessa studier frågade man om frekvent spelande, alltså inte om eventuella 

spelproblem. Riskfaktorerna som man studerade var föräldrakontroll, impulsivitet, att ha kriminella 

vänner samt sociodemografisk bakgrund. 

Resultaten visade att både spel och konsumtion av alkohol var vanligt för alla ungdomar och att det 

fanns ett samband mellan samtliga problembeteenden – spel, missbruk av alkohol och droger samt 

kriminalitet. Sambandet mellan spel, missbruk och kriminalitet var dock inte starkt, framför allt inte 

för flickor/kvinnor. För flickor/kvinnor var spelande endast svagt relaterat till alkohol- och drogkonsumtion, 

medan det för pojkar/män fanns ett starkt samband mellan alkoholkonsumtion och att 

spela. Avseende riskfaktorer skilde sig spel från övriga problembeteenden i studien. För övriga problembeteenden 

ökade risken bland annat vid låg föräldrakontroll och om man hade kriminella vänner. 

Pojkar/män i kriminalitetsstudien spelade mindre om deras föräldrar kontrollerade dem tydligare och 

om de drack mindre än andra pojkar/män. För flickor/kvinnor fanns ett samband mellan alkoholmissbruk 

och frekvent spelande enbart för dem som också bedömdes vara impulsiva och hade låg föräldrakontroll. 

Vidare ökade risken för senare spel hos flickor/kvinnor som tidigt hade kriminella vänner, 

men inte hos pojkar/män. För pojkar/män i denna studie fanns inget samband mellan impulsivitet, 

kriminella vänner och frekvent spelande. Slutsatsen av denna studie är att spel inte skulle utgöra del 

av ett övergripande problemsyndrom och att riskfaktorerna för spel, missbruk och kriminalitet är 

olika (35, 103–105). Att man inte ser ett samband mellan impulsivitet och spelande för pojkar i denna 

studie, men däremot i Vitares studier, kan förklaras av att man här studerade frekvent spelande till 

skillnad från problemspelande eller spelberoende. 

kanadensisk studie om relationen mellan olika problembeteenden 

Slutligen har Willoughby med flera i Kanada studerat hur olika problembeteenden, alkohol-, drogoch 

tobaksbruk, kriminalitet, aggressivt beteende och problem med spelandet (ingen åtskillnad gjordes 

mellan spelberoende och spelproblem), är relaterade till varandra. Denna studie var inte longitudinell, 

utan man har från en tvärsnittsstudie försökt finna en statistisk modell för hur dessa beteenden är 

relaterade till varandra. Enligt modellen utgör samtliga problembeteenden tillsammans ett gemensamt 

problemsyndrom. Spelproblem/-beroende är dock främst relaterat till kriminalitet, i större 

utsträckning än övriga problembeteenden. Med kriminalitet menas i denna studie alltifrån mindre allvarliga 

kriminella beteenden, som snatteri, till mer allvarliga, som att använda vapen (106). 

45

46 

Sociala nätverksfaktorer 

föräldrars inflytande 

Flera studier visar att föräldrarnas spelvanor påverkar deras barns spelvanor. Som tidigare nämnts 

introduceras barn oftast till spel av sina föräldrar, och det är ofta föräldrarna som förser barn och ungdomar 

med lotter och liknande. Ungdomar som har spelande föräldrar, spelar mer och tidigare, och 

har oftare problem med spel än ungdomar vars föräldrar inte spelar (3, 4, 9, 21, 24, 31, 68, 70, 102, 

107, 108). Dessutom uppger ungdomar med spelproblem/-beroende 

oftare än sina jämnåriga utan 

några spelproblem att även deras föräldrar har 

eller har haft samma problem (3, 9, 14, 21, 24, 

29, 58, 59, 67). I den longitudinella studien av 

Winters och Stinchfield i Minnesota, USA, som 

tidigare nämnts, var det främst ungdomar med 

ett spelberoende vars föräldrar också hade ett 

spelproblem/-beroende, snarare än de ungdomar 

som ”endast” uppvisade ett spelproblem (77). 

I en kanadensisk studie, där såväl ungdomar 

som båda deras föräldrar fick rapportera 

om sina spelvanor och eventuella problem 

med spel, fann man att ungdomar som spelade 

mycket, oftare än andra ungdomar 

hade föräldrar som antingen spelade mycket 

eller hade problem med sitt spelande. Då 

man vände på associationen och studerade 

föräldrarna fann man att ungdomarnas egna 

spelproblem eller spelberoende endast hade 

en koppling till pappornas spelproblem/-beroende. 

Mammors eventuella spelproblem eller 

spelberoende tycktes alltså inte ha något samband 

med barnens spelproblem/-beroende. Dessutom 

kunde man se att föräldrarnas involvering i sina barns förehavanden 

hade inflytande över barnens spelvanor, de barn vars föräldrar inte hade 

inblick i eller uppsikt över vad barnen gjorde på fritiden spelade oftare än de med bättre föräldrakontroll 

(109). Hur föräldrar lär sina barn att hantera pengar och sin egen ekonomi påverkar också 

barnens spelvanor visar en annan studie. Om föräldrarna lär barnet att hålla en budget och spara pengar 

är det mindre troligt att barnet i framtiden spelar (110). 

föräldrar med missbruksproblem 

Att ha en förälder som missbrukar alkohol eller droger är också vanligare bland ungdomar med 

spelproblem eller ett spelberoende (67). I Sverige har man, som tidigare nämnts (se omfattning av 

spelberoende), genomfört en enkätstudie om spelproblem vid en gymnasieskola i Östersund. I denna 

studie tillfrågades pojkarna även om föräldrarnas missbruk. Pojkarna som rapporterade om ett troligt 

spelberoende hade oftare än de utan spelberoende en förälder som missbrukade alkohol eller droger 

(64). 

ekonomi 

I en australiensisk studie undersökte man familjens socioekonomiska status och sambandet med spelvanor 

och fann att i marginaliserade familjer spelade familjemedlemmarna mer, vilket även gällde för 

ungdomarna. Detta innebär att exempelvis ungdomar från ursprungsbefolkningen är överrepresente-

ade bland unga problemspelare i Australien (32). Även i undersökningar från Sverige och Norge 

finner man detta samband, det visar sig att ungdomar i familjer som har mindre pengar att röra sig 

med spelar mer än andra unga. Bland ungdomar med invandrarbakgrund är det också vanligare att 

man spelar ofta och för mycket pengar samt att spelproblem och spelberoende är vanligare förekommande, 

jämfört med ungdomar utan invandrarbakgrund (12, 17). 

För ungdomars egna disponibla inkomst tycks förhållandet vara det motsatta – ju mer pengar ungdomar 

har att röra sig med, desto mer spelar de. I en norsk undersökning fann man ett samband mellan 

hur många timmar ungdomar arbetade extra vid sidan av studierna och hur mycket de spelade – ju 

mer de arbetade, desto mer spelade de (9, 12, 21, 23, 108, 111). 

fritid och vänner 

I en studie av Moore och Ohtsuka i Australien såg man att ungdomar som hade mycket ledig tid, och 

framför allt ostrukturerad fritid, spelade mer än andra (15). Ett flertal studier visar att ungdomar ofta 

väljer att spela tillsammans med sina vänner, som en social aktivitet. Studier från USA och Kanada 

visar också att ungdomar som har spelproblem/-beroende ofta har vänner med samma problem (6, 9, 

14, 67, 91, 94, 70). Ove Svensson beskriver i sin avhandling familjen som speldebutens arena, och att 

vännerna tar över föräldrarnas betydelse först något senare i livet. Ungdomar spelar gärna tillsammans 

med sina vänner, som en fritidsaktivitet, och som ett experimenterande med gränser och risktagande, 

där ungdomarnas bristande erfarenhet av att begränsa och kontrollera sig kan bidra till att de 

snabbt kan utveckla problem (76). 

Skillnader mellan flickor och pojkar 

Två till fem gånger fler pojkar har ett spelproblem eller ett spelberoende i jämförelse med flickor. 

Detta kan delvis förklaras av att pojkar spelar mer än flickor och i högre utsträckning väljer att spela 

på riskabla spel, vilket i sin tur ökar risken för spelproblem/-beroende. Ytterligare en tänkbar delförklaring 

kan vara att mätinstrumenten inte är avpassade för att mäta flickors förhållningssätt till spel, 

spelmönster, konsekvenser av spelande och därför inte heller lyckas fånga upp deras eventuella 

spelproblem. Några av de studier som redogjorts för har inte alls studerat flickors spelproblem, exempelvis 

Vitaros studier om impulsivt och risktagande beteende eller den svenska studien från 

Östersund. De studier där flickor är inkluderade visar dock att det finns skillnader mellan pojkars och 

flickors spelproblem/-beroende. Barnes studier från Buffalo i USA visade att det 

fanns skillnader mellan sambanden mellan olika problembeteenden för 

flickor/kvinnor och pojkar/män, samt i riskfaktorerna för att utveckla dessa 

problem. För pojkar/män fanns ett samband mellan att 

konsumera mycket alkohol, eller missbruka 

alkohol och att spela mycket, ett samband 

som endast återfanns för de 

flickor som var impulsiva och 

hade låg föräldrakontroll. 

Studien visade också att 

kriminella vänner ökade 

risken för senare spelproblem 

för flickor, men 

inte för pojkar. 

47

48 


Sambanden mellan olika problembeteenden, så som kriminalitet, missbruk och spelproblem/ 

-beroende, är fortfarande oklara och det saknas forskning kring detta. Det saknas i huvudsak också 

longitudinella studier där man undersöker vilka faktorer tidigt i livet som influerar senare spelvanor 

och eventuella problem med spel. Riskfaktorer för att utveckla spelproblem/-beroende är bland andra 

att som barn och i tonåren uppvisa ett impulsivt beteende (gäller bara pojkar), att ha vänner som spelar, 

att ha vänner med spelproblem/-beroende, att föräldrar introducerar sina barn till spel samt att föräldrar 

spelar mycket, framför allt om de gör det tillsammans med sina barn. Ytterligare riskfaktorer är att 

ha föräldrar som har ett spelproblem/-beroende samt att ha egna pengar att röra sig med. Risken att 

utveckla spelproblem tycks vara högre för pojkar, å andra sidan saknas i stort studier kring flickor och 

spelproblem.

6. 

prevention

50 

Inledning 

Med prevention avses förebyggande insatser, till exempel insatser som syftar till att förhindra en sjukdom 

(universell eller primär prevention), att minska risken för att sjukdomen förvärras eller återkommer 

(selektiv eller sekundär prevention) eller till rehabilitering eller behandling av sjukdomen (indikerad 

eller tertiär prevention). Idealiskt vore att det fanns utvärderade insatser på alla dessa nivåer samt program 

för prevention av spelberoende hos ungdomar. Forskningen om prevention av spelproblem 

bland ungdomar är dock ännu mycket begränsad. I litteratursökningen har bara två studier om primärpreventiva 

insatser påträffats och en studie avseende behandling. I denna enda förekommande 

behandlingsstudie var endast fyra pojkar inkluderade och någon kontrollgrupp fanns inte, varför 

studien inte medger att några som helst slutsatser kan dras runt behandling av ungdomar med spelberoende 

(112). 

Den i dag tillgängliga kunskapen om prevention av spelberoende hos ungdomar får i stället hämtas 

från forskningen kring närliggande områden, till exempel behandling av vuxnas spelberoende och 

prevention av andra beroenden hos ungdomar. Vidare har några författare beskrivit olika tänkbara 

behandlingsmodeller utifrån egen praktisk erfarenhet av behandling av ungdomar samt teoretisk 

kunskap. Dessa modeller har dock inte prövats avseende effektivitet enligt gängse vetenskapliga 

metoder. I detta avsnitt presenteras också kunskap från studiebesök som författaren genomfört vid två 

behandlingskliniker i Montreal, Kanada. 

Utvärderade primärpreventiva (universella) insatser 

Ett par preventiva insatser som syftar till att öka kunskapen om spel och dess risker har genomförts 

bland högstadie- och gymnasieungdomar i provinsen Quebec, Kanada. En av dessa studier är en 

experimentell studie av Ferland, Ladouceur och Vitaro i vilken effekterna av en informationsvideo 

kring vanliga missuppfattningar om spel och spelande testades, med syftet att öka kunskapen om spel 

och dess risker. I studien jämfördes effekten av informationsvideon med en praktisk informativ lektion 

om spel, en kombination av video och lektion samt slutligen en kontrollgrupp som inte fick 

någon intervention alls. Resultaten 

visade att eleverna i de tre interventionsgrupperna 

fick en ökad kunskap 

om spel och att de kunde identifiera 

typiska missuppfattningar om spel 

bättre än de som inte fått någon intervention. 

Bäst resultat hade de som fått 

den kombinerade interventionen, både 

video och lektion. Ingen uppföljning 

genomfördes dock, varför man inte vet 

om resultaten kvarstod över tid, och 

man vet heller inte om spelbeteendet, 

det vill säga ungdomarnas spelvanor 

och eventuella spelproblem, påverkades 

(113). 

I en något mer omfattande preventionsintervention, 

även denna genomförd 

av Ladouceur och Gaboury i 

Kanada, fokuserade man på kognitiva 

förvrängningar runt spel och spelande. 

I Quebec City fick 134 elever i olika 

åldrar information om spel, spelproblem 

och spelmarknaden samt fick lära 

sig strategier för att kontrollera sitt spe-

lande. I jämförelse med en kontrollgrupp hade eleverna som fått interventionen bättre kunskaper om 

spel och bättre strategier i att kontrollera sitt spelande, direkt efter interventionen. Vid en uppföljning 

sex månader senare hade de glömt strategierna, medan kunskaperna om riskerna med spel var bibehållna. 

Spelbeteendet påverkades inte av interventionen (114). 

Behandling för vuxna personer med spelberoende 

I en sammanställning av studier med behandling för vuxna spelberoende personer från år 2003 återfanns 

elva studier, i vilka deltagarna randomiserats till behandling eller kontrollgrupp. Behandlingsmetoderna 

var baserade på beteendeterapi, kognitiv beteendeterapi (med eller utan motiverande samtal), 

kognitiv terapi, farmakologisk behandling och självhjälpsbaserad behandling. Författarna 

konstaterar att ett flertal av studierna brister i metod, de har till exempel för få deltagare för att man 

ska kunna utläsa några effekter eller för dåliga baseline-data för att kunna utröna om någon förändring 

har skett i jämförelsen mellan före och efter insättning av behandling. Vidare var det ovanligt att 

man hade genomfört en manualbaserad behandling, eller att man hade kontrollerat integriteten i 

behandlingen, det vill säga vilken behandling som faktiskt hade getts. Trots dessa brister drar författarna 

slutsatsen att av de redovisade behandlingsmetoderna är kognitiv beteendeterapi, ibland i kombination 

med motiverande samtal, den metod som ger bäst behandlingseffekt. Det är dock osäkert om 

denna slutsats har att göra med att de studier som var baserade på kognitiv beteendeterapeutisk 

behandling hade högst kvalitet metodologiskt, eller om det var metoden i sig som gav bättre effekt. 

Längden på behandlingen tycktes inte vara relaterad till behandlingsresultat, och man kunde inte 

heller se några skillnader mellan behandlingar som hade getts i samtal med en terapeut eller via en 

självhjälpsmanual (115). 

Praktiska erfarenheter av att behandla ungdomar med spelberoende 

behandling vid international centre for youth problem gambling 

and high-risk behaviors i montreal, kanada 

Jeffrey Derevensky och Rina Gupta vid International Centre for Youth Problem Gambling and High- 

Risk Behaviors har behandlat ungdomar med spelberoende sedan början av 1990-talet. Deras 

behandlingsmodell utgörs av interventioner som fokuserar på såväl psykologiska, fysiologiska, 

utvecklingspsykologiska, kognitiva som beteendeaspekter. Anledningen till detta breda fokus är att 

man anser att samtliga dessa aspekter samspelar för att skapa den rådande situationen av problemspelande. 

Behandlingen syftar till att öka de skyddande faktorer som är bristfälliga, så som sociala 

färdigheter, förmåga till kommunikation och problemlösning. Förutom att stärka skyddsfaktorer 

behandlas samtida psykiatriska problem. Erfarenheterna från centret visar att ungdomar som söker 

vård nästan alltid har andra samtida problem, så som depression, ångeststörningar, uppmärksamhetsstörningar, 

psykosociala problem, inklusive andra missbruk och kriminalitet. Spelbeteendet ses som 

en strategi för att hantera andra känslomässiga och psykiatriska problem, till exempel stress och 

obehagliga känslor, eller som en flykt undan depression och ångest. Behandlingen pågår upp till flera 

månader, beroende på ungdomens individuella problem. 

Ungdomarna har vanligen inte själva sökt hjälp för sina spelproblem, vilket kan bero på bristande 

motivation till behandling, men också på att de inte vet vart de ska vända sig eller ens känner till att 

man kan ha problem med spelandet. För att få ungdomar med spelproblem att komma till behandlingen 

har man försökt öka medvetenheten om spelproblem hos allmänbefolkning och bland professionella, 

dock i första hand hos ungdomar och deras föräldrar. Detta har skett genom information i skolor och i 

andra sammanhang där ungdomar, föräldrar och andra vuxna som arbetar med ungdomar rör sig. 

Informationen fokuserar på att man kan få problem med spel, hur man känner igen det hos sig själv 

och andra, samt var man i sådana fall ska vända sig för att få hjälp. Utan sådan kunskap hos ungdomar 

och vuxna kan man inte förvänta sig att vare sig ungdomar ska söka hjälp eller att vuxna i deras närhet 

51

52 

ser till att de kommer under behandling. Återfallsprevention och uppföljning ingår också i behandlingsmodellen. 

I de fall ungdomarna återfaller i spel efter avslutad behandling har man ofta inte 

behandlat samtida problem, enligt erfarenheter från centret (116, 117). 

behandling vid Dollard Cormier Centre i Montreal, Kanada 

Dollard Cormier är en klinik för ungdomar med missbruksproblem där spelberoende på senare år har 

inkluderats som ett av flera beroendetillstånd som man ger behandlingar för. I behandlingen av 

ungdomar med spelberoende använder man sig dels av en kognitiv beteendeterapeutisk modell som 

fokuserar mycket på kognitiva aspekter kring spelandet, så som tankefällor, tankar kring spel, dels av 

att identifiera risksituationer vid spel. Man inkluderar också behandling av andra samtida problem, 

samt föräldraträning och familjesamtal. Anledningen till detta är att man anser att enbart fokusera på 

spelbeteendet, som man har gjort med vuxna, inte är tillräckligt för att hjälpa ungdomar på ett effektivt 

sätt. Behandlingsförloppet går till så att man inledningsvis gör en bedömning av ungdomens psykiska 

hälsa, eventuella andra samtida problem, spelproblemet och vilken motivation till förändring av spelbeteendet 

ungdomen har. Utifrån detta gör man en individuell behandlingsplan som utformas som ett 

kontrakt som ungdomarna undertecknar. Planen kan därefter förändras, bland annat i takt med att 

motivationen till förändring eller att målet med behandlingen förändras hos ungdomarna under 

behandlingens gång (118). 

Teoretiska preventionsmodeller 

modell baserad på teori om förändringsstadier 

Di Clemente, Story och Murray har utvecklat en modell för prevention av spelproblem hos ungdomar 

som utgår ifrån en tidigare generell modell för förändring av beteenden av Di Clemente och 

Prochaska. Di Clemente, Story och Murray har i föreliggande artikel applicerat förändringsmodellen 

på prevention av spelproblem hos ungdomar. Innan en ung person har provat att spela för första gången 

finns inte något egentligt intresse eller motivation till att spela. Enligt Di Clemente med flera lämnar 

amerikanska ungdomar oftast den fasen i 10–13-årsåldern, vilket är den tidpunkt de först överväger 

att prova att spela. I den här fasen kan preventionsinsatser ha stor effekt, då man kan få ungdomar att 

inte börja spela. Här är det viktigt att identifiera faktorer som kan motivera ungdomar att överväga att 

prova spel och fokusera insatser riktade till ungdomar i denna fas på att förmedla information och 

kunskap om spelets risker, eftersom positiva attityder till spelande kan få en person att överväga att 

prova. För den som ändå väljer att spela och som sedermera utvecklar regelbundna spelvanor finns en 

risk att dessa vanor utvecklas till att bli riskabla spelvanor som i längden kan ge upphov till negativa 

konsekvenser. I denna fas är spelandet en vana som inte kräver särskilt mycket planerande eller övervägande, 

eftersom det har blivit en rutin. Därför har informations- och kunskapsbaserade preventionsinsatser 

liten, om ens någon, effekt i den här fasen. Preventionsinsatser bör i stället fokusera på att 

minska skadorna av spelandet, genom att öka färdigheter i att kontrollera spelandet. 

Slutligen, för den som redan har utvecklat ett mönster av problematiskt spelande bör insatser riktas 

specifikt mot att bryta spelandet. Behandlingen bör utgå ifrån den enskilda ungdomens ”spelarkarriär” 

och var denne befinner sig i processen, exempelvis hur länge hon eller han har spelat och vad 

som motiverat till fortsatt spel. Di Clemente med flera menar att ungdomar med spelproblem ofta rör 

sig mellan faserna – slutar spela, för att åter börja, slutar och så vidare. Insatser för ungdomar med 

spelproblem bör därför inkludera inslag som syftar till att finna motivation till att inte återuppta 

spelandet, eller för den som aktivt spelar, till att bryta mönstret. Behandlaren bör också fokusera på 

andra problembeteenden som kan förekomma i anslutning till spelandet, så som annat missbruk, 

psykosociala problem, psykiatrisk samsjuklighet samt kriminellt beteende (119).

program fokuserade på risk- och skyddsfaktorer på alla nivåer 

Enligt forskarna vid International Centre for Youth Problem Gambling and High-Risk Behaviors bör 

spelberoende kunna inkorporeras till befintliga preventionsprogram för beroende- och riskbeteenden. 

Preventionsprogram som visat sig ha goda effekter har varit sådana som syftat till att minska riskfaktorers 

påverkan genom att öka genomslaget av skyddande faktorer (84, 120, 121). Program som 

syftar till att endast informera eller skrämmas genom att peka på risker med spelande ger enligt erfarenheter 

från alkohol- och drogpreventionsarbete inga önskvärda effekter (122). För närvarande finns 

dock ingen forskning kring skyddsfaktorerna vid spelberoende, det vill säga faktorer som minskar 

risken för utveckling av spelberoende. Enligt forskarna vid International Centre for Youth Problem 

Gambling and High-Risk Behaviors kan man anta att de skyddande faktorerna för spelberoende skulle 

vara ungefär de samma som för andra riskbeteenden inklusive substansmissbruk/-beroende. Dessa är (84): 

• Att ha god problemlösningsförmåga; förmåga att tänka abstrakt och generera lösningar till 

kognitiva och sociala problem. 

• Att ha hög social kompetens; flexibilitet, kommunikationsfärdigheter, omtänksamhet och 

”prosociala” beteenden. 

• Att ha hög autonomi; tilltro till egen förmåga och kontroll. 

• Att ha en känsla av mening och framtid, framgångsorientering, motivation och optimism. 

Preventionsinsatser som ökar dessa faktorer hos ungdomar skulle alltså kunna tänkas minska utvecklingen 

av såväl spelberoende som andra högriskbeteenden. Det finns dock inget belägg i studier i dag 

för att dessa skyddsfaktorer skulle gälla även spelberoende. 

Preventionsinsatserna bör vidare inrikta sig på flera nivåer samtidigt: individ, familj, vänner, skola 

och fritid, samhällets normer och service, lagstiftning och restriktioner. I praktiken blir det insatser på 

alla preventionsnivåer, såväl primär-, sekundär- som tertiärpreventionsnivå. Vid primär intervention 

fokuserar man på att senarelägga debuten för spel hos barn samt att minska tillgängligheten till spel på 

en generell nivå, genom att informera vuxna och påverka samhällets normer och attityder till att bli 

mindre tillåtande till barns spelande. Vid sekundära preventionsinsatser riktas fokus mot den grupp av 

barn och ungdomar som bedöms ha en ökad risk för att utveckla spelproblem. Högriskungdomar kännetecknas 

av att de uppfyller ett eller flera kriterier på spelproblem, dock utan att uppvisa tecken på ett 

utvecklat beroende. De sekundärpreventiva insatserna bör genomföras av professionella, exempelvis 

socialarbetare, som både svarar för att upptäcka den förhöjda risken och därefter för ett mer avancerat 

preventionsarbete som kan innefatta kortare behandlingsinsatser. Med tertiär prevention menas att samhället 

sätter in resurser för att vårda och behandla de individer som identifierats med det aktuella problemet. 

I spelsammanhang skulle detta innebära att ungdomar med spelberoende har tillgång till avancerad 

behandling både för dem själva, men också att deras familjer kan få stöd och rådgivning (123). 

53

54 


Det finns endast begränsad forskning kring att förebygga spelberoende hos ungdomar. De enda primärpreventiva 

insatserna som har utvärderats hade som fokus att öka kunskapen om spel och riskerna 

med spel hos ungdomar, vilket man också lyckades med, men huruvida dessa kunskaper kvarstår över 

tid har inte studerats. Det finns heller ingen behandlingsmodell som är systematiskt utvärderad för 

ungdomar med spelproblem eller ett spelberoende. Utifrån forskningen som sammanställts, samt de 

modeller som redogjorts för och erfarenheterna från studiebesök kan man dock dra vissa slutsatser 

kring behandling: 

• För vuxna spelberoende personer är kognitiv beteendeterapi, ibland i kombination med motiverande 

samtal, bättre än ingen behandling. 

• Man behöver informera ungdomar, föräldrar och andra vuxna om att ungdomar kan ha problem 

med spel och hur man känner igen dessa, samt vart de kan vända sig för att få ungdomar med dessa 

problem att komma till behandling. 

• Motivationshöjande inslag bör inkluderas, utifrån ungdomens egen vilja till förändring. 

• Ungdomar med spelproblem har ofta andra samtida problem som också måste behandlas. 

Behandling för depression, ångeststörningar samt andra problembeteenden, till exempel kriminella 

beteenden och substansmissbruk, bör ske parallellt. 

Preventionsinsatser som utvärderats för andra missbruksområden, och som visat sig ha god effekt, 

syftar till att minska riskfaktorers påverkan genom att öka genomslaget av skyddande faktorer. För 

närvarande finns dock ingen forskning kring skyddsfaktorerna vid spelberoende. Slutligen bör preventionsinsatser 

för spelberoende inrikta sig på flera nivåer samtidigt, såväl primär-, sekundär- som 

tertiärpreventionsnivå, det vill säga att senarelägga debuten för spel hos barn och minska tillgängligheten 

till spel, fokusera på grupper av barn och ungdomar som bedöms ha en ökad risk för att utveckla 

spelproblem samt vård och behandling till de individer som identifierats med det aktuella problemet.

ilaga och referenser

56 

Bilaga 

Tabell 1. Sammanställning av andelen unga som spelat om pengar respektive har någon form av spelproblem. 

Andel som 

spelat någon 

gång i livet 

i % 

Andel som 

spelat 

senaste 

året i % 

Andel problemspelare 

senaste 

året i % 

Andel spelberoende 

senaste året 

i % 

Mätinstrument Plats för studien Ålder 

Antal i 

undersökningen 

(N) 

90,5 76,5 4,2 0,9 SOGS-R Sverige 15–17 år 

N (15-74 år) 7139 

Författare, år 

(17) Rönnberg, et al., 

1999 

– – 2,0 1,3 SOGS-R Sverige 18–24 år (17) Rönnberg, et al., 

N (15-74 år ) 7139 1999 

82,4 – 3,46 1,76 Frågeformulär med 

10 frågor baserat på 

DSM-IV-kriterier 

Norge 12–18 år 

N = 3 237 

78,5 78,5 3,2 – Lie & bet + ”chase” Norge 13–19 år 

N=12000 

– 99 – 5,7 DSM-IV-J. Endast 

spelautomater 

UK 11–16 år 

N = 430 

75 – – 5,6 DSM-IV-MR-J England och Wales 12–15 år 

N = 9 774 

– – 4.92 2,23 DSM-IV-J Endast 


Spanien, La Coruna 11–16 år 

N = 1 200 

– – 8,2 5,6 SOGS-RA Spanien, Galicien 14–21 år 

N = 2 790 

27,5 – 5,3 2,6 SOGS Spanien, Teneriffa 16–17 år 

N 153 

– – 4,7 1,6 DSM-IV-J. Endast 


Spanien, Gijón 11–16 år 

N = 2 185 

– – 11,5 5,4 SOGS-RA Spanien, Huelva 8–17 år 

N = 130 

– – – 6,8 GA Rumänien 14–19 år 

N = 500 

– 70,4 – 4,4 DSM -IV-J 

3,3 VGS 

DSM-IV-J 

VGS 

Australien, Australian 11–19 år 

Capital Territory N 926 

- 65 11,2 DSM-IV-MRJ – DSM-IV-MRJ Nya Zeeland 13–18 år 

20,8 SOGS-RA 

SOGS-RA 

N 544 

21,2 8 Screen Y 

8 screen Y (Nya 

Zeeländskt instrument) 

87,7 – 11,5 2,4 SOGS 

modifierad version 

Australien, 

Melbourne stad 

15–18 år 

N 769 

76 65 5,6 1,7 DSM-III Kanada, Quebec city 14–? år 

N = 1 612 

87 77 4,8 2,6 SOGS 

(fransk version) 

Kanada, Quebec city 12–18 år 

N = 3 426 

96,1 90,2 16,7 10,3 SOGS-RA Kanada, Ontario 14–19 år 

N = 965 

– 80,2 3,3 4,7 DSM-IV-J Kanada, Montreal 12–17 år 

N = 817 

– 98 – – Delar av SOGS-RA Kanada, Alberta 12–15 år 

N = 745 

– – 7,5 5,8 SOGS-RA Kanada, Ontario 14–20 år 

N= 2371 

– 70,3 3,8–8,2 2,2-6,4 SOGS-RA Kanada, västkusten Snittålder 15 år 

N=13549 

– 38-63 

(flickor) 

70-86 

(pojkar) 

0,4-0,7 (flickor) 

2-3 (pojkar) 

– Del av Minnesota USA, Minnesota 14–20 år 

Student Survey. 

Spelfrekvens, 

spelproblem (2 frågor) 

N=ca 75000 

86 – 10,1 5,8 SOGS-RA USA, Louisiana Ca 12–20 år 

N=11 736 

– 2,3 14,8–21 2,3-3,9 Telefonintervju, vid 3 

tillfällen under 8 år 

SOGS-RA och SOGS 

USA, Minnesota Snittålder 16–24 

år N = 305 

(10) Johansson & 

Götestam, 2003 

(12) Rossow & 

Hansen, 2003 

(14) Fisher, 1993 

(21) Fisher, 1999 

(58) Becoña & 

Gestal, 1996 

(59) Becoña, et al., 

2001 

(124) Castro 

Rodriguez, 1999 

(61) Villa, et al., 1997 

(60) Arbinaga, 2000 

(125) Lupu, et al., 

2002 

(16) Delfabbro, Lahn, 

Gaborsky, 2005 

(57) Sullivan, 2005 

(15) Moore & 

Otshuka, 2000 

(94) Ladouceur and 

Mireault, 1988 

(72) Ladouceur et al, 

1999 

(4) Govoni, et al., 

1996 

(6) Gupta & 

Derevensky, 1998 

(66) Adebayo, 1998 

(71) Adlaf & 

Ialomiteanu, 2000 

(8) Poulin, 2000 

(36) Stinchfield, 

2001 

(68) Westphal, et al., 

2000 

(77) Winters, et al., 

2002

Referenser 

1. APA. Diagnostic and statistical manual of mental disorders. DSM-IV-TR. 4. uppl. Washington, DC: 

American Psychiatric Association; 2000. 

2. WHO. International statistical classification of diseases and related health problems [elektronisk 

resurs]. ICD-10. 2. uppl. Genève: World Health Organization; 2005. 

3. Winters K, Stinchfield R, Fulkerson J. Patterns and characteristics of adolescent gambling. 

J Gambl Stud 1993;9(4):371-86. 

4. Govoni R, Rupcich N, Frisch G. Gambling behavior of adolescent gamblers. J Gambl Stud 

1996;12(3):305-17. 

5. Shaffer HJ, Hall MN. Estimating the prevalence of adolescent gambling disorders. A quantitative 

synthesis and guide toward standard gambling nomenclature. J Gambl Stud, Special Issue: 

Prevalence studies of problem and pathological gambling 1996;12(2):193-214. 

6. Gupta R, Derevensky J. Adolescent gambling behavior. A prevalence study and examination of 

the correlates associated with problem gambling. J Gambl Stud 1998;14(4):319-45. 

7. Jacobs DF. Juvenile gambling in North America. An analysis of long term trends and future 

prospects. J Gambl Stud 2000;16(2-3):119-52. 

8. Poulin C. Problem gambling among adolescent students in the atlantic provinces of Canada. 

J Gambl Stud 2000;16(1):53-78. 

9. Wiebe JM, Cox BJ, Mehmel BG. The South Oaks Gambling Screen Revised for Adolescents 

SOGS-RA. Further psychometric findings from a community sample. J Gambl Stud 2000;16(2- 

3):275-88. 

10. Johansson A, Götestam KG. Gambling and problematic gambling with money among 

Norwegian youth 12–18 years. Nord J Psychiatry 2003;57(4):317-21. 

11. National Opinion Research Center, University of Chicago. Gambling Impact and Behavior 

Study. Chicago: National Opinion Research Center, University of Chicago; 1999. 

12. Rossow I, Hansen M. Underholdning med bismak. Ungdom og pengespill. NOVA rapport 

1/2003. Oslo: Norsk institutt for forskning om oppvekst, velferd og aldring; 2003. 

13. McGowan V, Droessler J, Nixon G, Grimshaw M. Recent research in the socio-cultural domain of 

gaming and gambling. An annotated bibliography and critical overview. Alberta: Edmonton, AB: 

Alberta Gaming Research Institute; 2000. 

14. Fisher S. Gambling and pathological gambling in adolescents. J Gambl Stud 1993;9(3):277-88. 

15. Moore S, Ohtsuka K. The structure of young people’s leisure and their gambling behaviour. 

Behaviour Change, Special Issue: Adolescent Health 2000;17(3):167-77. 

16. Delfabbro P, Lahn J, Grabosky P. Adolescent gambling in the ACT. Canberra, ACT: Australian 

National University, Centre for Gambling Research; 2005. 

17. Rönnberg S, Volberg RA, Abbott MW, Moore WL, Andrén A, Munck I, et al. Gambling and 

problem gambling in Sweden. Report No. 2 of the National Institute of Public Health Series on 

Gambling. Stockholm: National Institute of Public Health Sweden; 1999. 

18. Hvitfeldt T, Rask L. Skolelevers drogvanor 2005. Rapport nr 90. Stockholm: Centralförbundet 

för Alkohol- och Narkotikaupplysning; 2005. 

19. Hvitfeldt T, Rask L, Andersson B, Hibell B. Skolelevers drogvanor 2004. Rapport nr 84. 

Stockholm: Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning; 2004. 

20. Rask L . Drogvanor i gymnasiets år 2 2004. Rapport nr 87. Stockholm: Centralförbundet för 

Alkohol- och Narkotikaupplysning; 2005. 

21. Fisher S. A prevalence study of gambling and problem gambling in British adolescents. Add 

Research 1999;7(6):509-38. 

22. Huxley J, Carroll D. A survey of fruit machine gambling in adolescents. J Gambl Stud 1992;8 

(2):167-79. 

23. Ide S, Lea SE. Gambling in young adolescents. J Gambl Behav 1988;4(2):110-8. 

24. Griffiths M. Scratchcard gambling among adolescent males. J Gambl Stud 2000;16(1):79-91. 

57

58 

25. Griffiths M. The observational study of adolescent gambling in UK amusement arcades. J Com 

& Appl Soc Psychol 1991;1(4):309-20. 

26. Wood R, Griffiths M. Adolescent perceptions of the National Lottery and scratchcards. A qualitative 

study using group interviews. J Adolesc 2002;25(6):655-68. 

27. Skinner H, Biscope S, Murray M, Korn D. Dares to addiction. Youth definitions and perspectives 

on gambling. Can J Public Health 2004;95(4):264-7. 

28. Tremblay GC, Huffman L, Drabman RS. The effects of modeling and experience on young children’s 

persistence at a gambling game. J Gambl Stud 1998;14(2):193-210. 

29. Griffiths M, Wood R. Risk factors in adolescence. The case of gambling, videogame playing, and 

the internet. J Gambl Stud 2000;16(2-3):199-225. 

30. Derevensky JL, Gupta R, Della Cioppa G. A developmental perspective of gambling behavior in 

children and adolescents. J Gambl Stud 1996;12(1):49-66. 

31. Wood R, Griffiths M. The acquisition, development and maintenance of lottery and scratchcard 

gambling in adolescence. J Adolesc 1998;21(3):265-73. 

32. Schissel B. Betting against youth. The effects of socioeconomic marginality on gambling among 

young people. Youth & Society 2001;32(4):473-91. 

33. Stinchfield R. Gambling and correlates of gambling among Minnesota public school students. 

J Gambl Stud 2000;16(2-3):153-73. 

34. Kassinove JI, Doyle KA, Milburn NG. Gambling and alcohol use in adolescence. J Soc Beh 

& Personality 2000;15(1):51-66. 

35. Barnes GM, Welte JW, Hoffman JH, Dintcheff BA. Gambling and alcohol use among youth. 

Influences of demographic, socialization, and individual factors. Addict Behav 1999;24(6):749- 

67. 

36. Stinchfield R. A comparison of gambling by Minnesota public school students in 1992, 1995, and 

1998. J Gambl Stud 2001;17(4):273-96. 

37. Kaminer Y, Burleson JA, Jadamec A. Gambling behavior in adolescent substance abuse. Subst 

Abus 2002;23(3):191-8. 

38. Fisher S. Developing the DSM-IV-criteria to identify adolescent problem gambling in non-clinical 

populations. J Gambl Stud 2000;16(2-3):253-73. 

39. Winters KC, Stinchfield RD, Fulkerson J. Toward the development of an adolescent gambling 

problem severity scale. J Gambl Stud 1993;9(1):63-84. 

40. Winters KC, Stinchfield RD, Kim LG. Monitoring adolescent gambling in Minnesota. J Gambl 

Stud 1995;11(2):165-83. 

41. Shaffer HJ, LaBrie R, Scanlan KM, Cummings TN. Pathological gambling among adolescents. 

Massachusetts Gambling Screen (MAGS). J Gambl Stud 1994;10(4):339-62. 

42. Johnson EE, Hamer RM, Nora RM. The Lie/Bet Questionnaire for Screening Pathological 

Gamblers. A follow-up study. Psych Reports 1998;83:1219-24. 

43. Johnson EE, Hamer RM, Nora RM, Tan B, Eisenstein N, Engelhart C. The Lie/Bet Questionnaire 

for Screening Pathological Gamblers. Psych Reports 1997;80:83-8. 

44. Ben-Tovim DI, Esterman A, Tolchard B, Battersby M, Flinders Technologies Pty Lt. The 

Victorian Gambling Screen Project Report. Melbourne: Gambling Research Panel; 2001. 

45. Poulin C. An assessment of the validity and reliability of the SOGS-RA. J Gambl Stud Spring 

2002;18(1):67-93. 

46. Derevensky JL, Gupta R. Prevalence estimates of adolescent gambling. A comparison of the 

SOGS-RA, DSM-IV-J, and the GA 20 questions. J Gambl Stud 2000;16(2-3):227-51. 

47. Götestam KG, Johansson A, Wenzel HG, Simonsen IE. Validation of the lie/bet screen for pathological 

gambling on two normal population data sets. Psychol Rep 2004;95:1009-13. 

48. Langhinrichsen-Rohling J, Rohling ML, Rohde P, Seeley JR. The SOGS-RA vs. the MAGS-7. 

Prevalence estimates and classification congruence. J Gambl Stud. 2004 Fall;20(3):259-81. 

49. Fleiss JL. Measuring nominal scale agreement among many raters. Psychol Bull 1971;76: 

378-382. 

50. Ladouceur R, Bouchard C, Rhéaume N, Jacques C, Ferland F, Leblond J, et al. Is the SOGS an 

accurate measure of pathological gambling among children, adolescents and adults? J Gambl 

Stud 2000;16(1):1-24.

51. Pelletier A, Ladouceur R, Fortin J, Mélanie. Assessment of high school students’ understanding 

of DSM-IV-MR-J items. J Adolesc 2004;19(2):224-32. 

52. Jacques C, Ladouceur R. DSM-IV-J criteria. A scoring error that may be modifying the estimates 

of pathological gambling among youths. J Gambl Stud 2003;19(4):427-31. 

53. Derevensky JL, Gupta R, Winters K. Prevalence rates of youth gambling problems. Are the 

current rates inflated? J Gambl Stud. 2003 Winter;19(4):405-25. 

54. Hardoon KK, Derevensky JL. Child and adolescent gambling behavior. Current knowledge. 

Clin Child Psych Psychiat 2002;7(2):263-81. 

55. Helling S. Det är som ett kärleksförhållande. Spelmissbruk bland ungdomar. Rapport nr 72. 

Stockholm: Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning; 2003. 

56. Shaffer HJ, Hall MN. Updating and refining prevalence estimates of disordered gambling 

behaviour in the United States and Canada. Can-J-Public-Health 2001;92(3):168-72. 

57. Sullivan S. A hidden curriculum. Gambling and problem gambling among high school students 

in Auckland. Health Promot J Austr 2005;16(3):201-6. 

58. Becoña E, Gestal C. El juego patológico en niños del 2 ciclo de E. G. B. [Patologiskt spelande 

bland barn i andra årskursen på ”E.G.B”]. Psicothema 1996;8(1):13-23. 

59. Becoña I, Elisardo, Míguez V, María del Carmen, Vázquez G, Fernando L. El juego problema en 

los estudiantes de Enseñanza Secundaria [Spelproblem bland studenter på gymnasiet]. 

Psicothema 2001;13(4):551-6. 

60. Arbinaga F. Estudio descriptivo sobre el juego patológico en estudiantes (8–17 años): Características 

sociodemográficas, consumo de drogas y depresión [Deskriptiv studie av patologiskt 

spelande bland elever (8–17 år). Sociodemografiska data, drogkonsumtion och depression]. 

Adicciones 2000;12(4):493-505. 

61. Villa A, Becoña E, Vázquez FL. Juego patológico con máquinas tragaperras en una muestra de 

escolares de Gijón [Patologiskt spelande på spelautomater bland skolelever i Gijón]. Adicciones 

1997;9(2):195-208. 

62. Olason DT. Prevalence and potential risk factors of problem gambling among 13–15 year old 

adolescents in Iceland. Konferenspresentation. 6th European Conference on Gambling Studies 

and Policy Issues. Malmö; 2005. 

63. Olason DT, Sigurdardottir KJ, Smari J. Prevalence estimates of gambling participation and 

problem gambling among 16 to 18 year old students in Iceland. A comparison of the SOGS-RA 

and DSM-IV-MR-J. Online publication. J Gambl Stud 2005 Dec;22:1-17. 

64. Gerdner A, Svensson K. Predictors of gambling problems among male adolescents. Int J Soc 

Welfare 2003;12(3):182-92. 

65. Tengström A. Ung och oberoende. Erfarenheter från Maria Ungdom. Konferenspresentation. 

Nordiskt seminarium om spel- och spelberoendeforskning. Helsingfors; 2005. 

66. Adebayo B. Gambling behavior of students in grades seven and eight in Alberta, Canada. 

J Sch Health 1998;68(1):7-11. 

67. Hardoon K, Gupta R, Derevensky J. Psychosocial variables associated with adolescent gambling. 

Psych Addict Behaviors 2004;18(2):170-9. 

68. Westphal JR, Rush JA, Stevens L, Johnson LJ. Gambling behavior of Louisiana students in 

grades 6 through 12. Psychiatr Serv 2000;51(1):96-9. 

69. Peacock RB, Day PA, Peacock TD. Adolescent gambling on a Great Lakes Indian Reservation. 

J Hum Beh Soc Env 1999;2(1-2):5-17. 

70. Langhinrichsen-Rohling J, Rohde P, Seeley JR, Rohling ML. Individual, family, and peer 

correlates of adolescent gambling. J Gambl Stud 2004;20(1):23-46. 

71. Adlaf EM, Ialomiteanu A. Prevalence of problem gambling in adolescents. Findings from the 

1999 Ontario student drug use survey. Can J Psychiatry 2000;45(8):752-5. 

72. Ladouceur R, Boudreault N, Jacques C, Vitaro F. Pathological gambling and related problems 

among adolescents. J Child & Adol Subst Abuse 1999;8(4):55-68. 

73. Slutske WS, Jackson KM, Sher KJ. The natural history of problem gambling from age 18 to 29. 

J Abn Psych 2003;112(2):263-74. 

74. Winters KC, Stinchfield RD, Botzet A, Slutske WS. Pathways of youth gambling problem severity. 

Psych Addict Behav 2005;19(1):104-7. 

59

60 

75. Jonsson J, Andrén A, Nilsson T, Svensson O, Munck I, Kindstedt A, et al. Spelberoende i Sverige 

– vad kännetecknar personer med spelproblem? Rapport om andra fasen av den svenska nationella 

studien av spel och spelberoende. Rapport nr 2003:22. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2003. 

76. Svensson O. Ungdomars spel om pengar. Spelmarknaden, situationen och karriären. 

Doktorsavhandling. Lund: Lunds universitet; 2005. 

77. Winters KC, Stinchfield RD, Botzet A, Anderson N. A prospective study of youth gambling 

behaviors. Psych Addict Beh 2002;16(1):3-9. 

78. Moore SM, Ohtsuka K. Beliefs about control over gambling among young people, and their 

relation to problem gambling. Psych Addict Beh 1999;13(4):339-47. 

79. Griffiths M. Adolescent gambling. London & New York: Routledge; 1995. 

80. Johansson A, Götestam KG. Problems with computer games without monetary reward. 

Similarity to pathological gambling. Psych Reports 2004;95(2):641-50. 

81. Gupta R, Derevensky JL. The relationship between gambling and video-game playing behavior 

in children and adolescents. J Gambl Stud 1996;12(4):375-94. 

82. Wood R, Gupta R, Derevensky JL, Griffiths M. Video game playing and gambling in adolescents. 

Common risk factors. J Child & Adol Subst Abuse 2004;14(1):77-100. 

83. Gupta R, Derevensky JL, Marget N. Coping strategies employed by adolescents with gambling 

problems. Ch Adol Ment Health 2004;9(3):115-20. 

84. Dickson LM, Derevensky JL, Gupta R. The prevention of gambling problems in youth. A conceptual 

framework. J Gambl Stud 2002;18(2):97-159. 

85. Lynch WJ, Maciejewski PK, Potenza MN. Psychiatric correlates of gambling in adolescents and 

young adults grouped by age at gambling onset. Arch Gen Psychiatry 2004;61(11):1116-22. 

86. Dubé D, Freeston MH, Ladouceur R. Potential and probable pathological gamblers. Where do 

the differences lie? J Gambl Stud 1996;12(4):419-30. 

87. Nower L, Derevensky JL, Gupta R. Taking risks. The relationship of impulsivity, sensation 

seeking, stress-coping, and substance use in youth gamblers. Psych Addic Beh 2004 Mar;18(1): 

49-55. 

88. Vitaro F, Arseneault L, Tremblay RE. Impulsivity predicts problem gambling in low SES 

adolescent males. Addiction 1999;94(4):565-75. 

89. Vitaro F, Arseneault L, Tremblay RE. Dispositional predictors of problem gambling in male 

adolescents. Am J Psychiatry 1997;154(12):1769-70. 

90. Vitaro F, Brendgen M, Ladouceur R, Tremblay RE. Gambling, delinquency, and drug use during 

adolescence. Mutual influences and common risk factors. J Gambl Stud 2001;17(3):171-90. 

91. Vitaro F, Ferland F, Jacques C, Ladouceur R. Gambling, substance use, and impulsivity during 

adolescence. Psych Addict Behaviors 1998;12(3):185-94. 

92. Vitaro F, Ladouceur R, Bujold A. Predictive and concurrent correlates of gambling in early 

adolescent boys. J Early Adol 1996;16(2):211-28. 

93. Hardoon K, Derevensky JL, Gupta R. An examination of the influence of familial, emotional, 

conduct, and cognitive problems, and hyperactivity upon youth risk-taking and adolescent 

gambling problems. Montreal: Report to the Ontario Problem Gambling Research Centre; 2002. 

94. Ladouceur R, Mireault C. Gambling behaviors among high school students in the Quebec area. 

J Gambl Beh 1988;4(1):3-12. 

95. Winters KC, Anderson N. Gambling involvement and drug use among adolescents. J Gambl 

Stud 2000;16(2-3):175-98. 

96. Petry NM, Tawfik Z. Comparison of problem-gambling and non-problem-gambling youths 

seeking treatment for marijuana abuse. J Am Acad Child Adol Psychiatry 2001;40(11):1324-31. 

97. Griffiths M. An exploratory study of gambling cross addictions. J Gambl Stud 1994;10(4):371- 

84. 

98. Griffiths M, Sutherland I. Adolescent gambling and drug use. J Com & Appl Soc Psych 

1998;8:423-7. 

99. Arbinaga IF. Conductas de juego con apuestas y uso de drogas en una muestra de estudiantes 

adolescentes de la ciudad de Huelva [Spelbeteende och droganvändning bland en grupp unga 

studenter i staden Huelva]. Anál Modific Conducta 1996;22(85):577-601. 

100. Griffiths M. Addiction to fruit machines. A preliminary study among young males. J Gambl Stud 

1990;6(2):113-26.

101. Andréasson S. Att förebygga alkoholskador. Stödinsatser för riskgrupper. Rapport nr 2003:03. 

Stockholm: Statens folkhälsoinstitut; 2003. 

102. Vitaro F, Wanner B, Ladouceur R, Brendgen M, Tremblay RE. Trajectories of gambling during 

adolescence. J Gambl Stud 2004;20(1):47-69. 

103. Barnes GM, Welte JW, Hoffman JH, Dintcheff BA. Effects of alcohol misuse on gambling 

patterns in youth. J Stud Alcohol 2002;63(6):767-75. 

104. Welte JW, Barnes GM, Hoffman JH. Gambling, substance use, and other problem behaviors 

among youth. A test of general deviance models. J Crim Justice 2004;32(4):297-306. 

105. Barnes GM, Welte JW, Hoffman JH, Dintcheff BA. Shared predictors of youthful gambling, 

substance use, and delinquency. Psych Addict Behav 2005 Jun;19(2):165-74. 

106. Willoughby T, Chalmers H, Busseri MA. Where is the syndrome? Examining co-occurrence 

among multiple problem behaviors in adolescence. J Cons & Clin Psych 2004;72(6):1022-37. 

107. Felsher JR, Derevensky JL, Gupta R. Parental influences and social modelling of youth lottery 

participation. J Com & Appl Soc Psych 2003;13(5):361-77. 

108. Pugh P, Webley P. Adolescent participation in the U.K. National Lottery games. J Adolesc 

2000;23(1):1-11. 

109. Vachon J, Vitaro F, Wanner B, Tremblay RE. Adolescent gambling. Relationships with parent 

gambling and parenting practices. Psych Addict Behav 2004;18(4):398-401. 

110. Delfabbro P, Thrupp L. The social determinants of youth gambling in South Australian adolescents. 

J Adolesc 2003;26(3):313-30. 

111. Fisher S. Adolescent slot machine dependency and delinquency. Questions on a question of 

methodology. J Gambl Stud, Special Issue: Slot machine gambling 1995;11(3):303-10. 

112. Ladouceur R, Boisvert J-M, Dumont J. Cognitive-behavioral treatment for adolescent pathological 

gamblers. Behav Modif 1994;18(2):230-42. 

113. Ferland F, Ladouceur R, Vitaro F. Prevention of problem gambling. Modifying misconceptions 

and increasing knowledge. J Gambl Stud 2002;18(1):19-29. 

114. Gaboury A, Ladouceur R. Evaluation of a prevention program for pathological gambling among 

adolescents. J Prim Prev 1993;14(1):21-8. 

115. Toneatto T, Ladoucuer R. Treatment of pathological gambling. A critical review of the literature. 

Psych Addict Behav 2003 Dec;17(4):284-92. 

116. Gupta R, Derevensky JL. Adolescents with gambling problems. From research to treatment. 

J Gambl Stud 2000;16(2-3):315-42. 

117. Personligt samtal med Rina Gupta och Jeffrey Derevensky vid International Centre for Youth 

Problem Gambling and High-Risk Behaviors. Montreal; 2005. 

118. Personligt samtal med Geneviève Siebes och Christian Carpenter vid Centre Dollard-Cormier, 

Montreal; 2005. 

119. DiClemente CC, Story M, Murray K. On a roll. The process of initiation and cessation of 

problem gambling among adolescents. J Gambl Stud 2000;16(2-3):289-313. 

120. Dickson L, Derevensky JL, Gupta R. Youth gambling problems. A harm reduction prevention 

model. Addic Res & Theory, Special Issue: Clinical harm reduction 2004;12(4):305-16. 

121. Dickson L, Derevensky JL, Gupta R. Harm reduction for the prevention of youth gambling 

problems. Lessons learned from adolescent high-risk behavior prevention programs. J Adol 

2004;19(2):233-63. 

122. Evans R. Some theoretical models and constructs generic to substance abuse prevention 

programs for adolescents. Possible relevance and limitations for problem gambling. J Gambl 

Stud 2003;19(3):287-302. 

123. Messerlian C, Derevensky JL, Gupta R. Youth gambling problems. A public health perspective. 

H Prom Intern 2005;20(1):69-79. 

124. Castro J. Estudio de la proporción de jugadores patológicos en un grupo de menores, mediante el 

South Oaks Gambling Screen. El problema de los falsos positivos [Studie om förekomsten av 

patologiska spelare i en grupp minderåriga med South Oaks Gambling Screen. Problemet med 

falska positiva]. Elektronisk tidskrift. Psic com Rev Elec Psic 1999;3(1). 

125. Lupu V, Onaca E, Lupu D. The prevalence of pathological gambling in Romanian teenagers. Min 

Med 2002;93(5):413-8. 

61

Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?