Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

året 4,8 procent, och för vuxna 1,4 procent. Spelproblem hade i genomsnitt 14,6 procent av ungdomarna
i dessa studier och 2,5 procent av de vuxna (56).
Förekomsten av spelberoende och spelproblem i Australien tycks inte skilja sig från Nordamerika.
I två regionala studier klassificerades mellan 2–4 procent av ungdomarna som spelberoende och
ytterligare omkring 11 procent som problemspelare (15, 16). I Nya Zeeland visar en studie att omfattningen
av spelproblem bland ungdomar, 13–18 år gamla, är mellan 11 och 21,6 procent beroende på
mätinstrument: DSM-IV-J, SOGS-RA eller 8 screen Y (57). Motsvarande siffror och mönster återfinns
även i olika europeiska länder och exempelvis i Storbritannien och Spanien har ungdomars spelberoende
och spelproblem beräknats till cirka 6–7 procent med DSM-IV-J och 14–17 procent med
SOGS-RA i olika regionala studier (58–61). I de nordiska länderna har ungdomsundersökningar
gjorts på Island och i Norge. På Island har två större prevalensstudier om spelberoende nyligen
genomförts och i dessa uppskattas prevalensen av beroende bland 13–18-åringarna till ungefär 2–3
procent (beroende på instrument: SOGS-RA eller DSM-IV-MR-J) och ytterligare 3–4 procent med
spelproblem (62, 63). För de norska ungdomarna beräknas andelen med spelproblem/-beroende
bland 12–18-åringarna till 3–5 procent i de två norska studier som finns publicerade (10, 12).
i sverige
Trots att svenska ungdomar spelar mindre än vuxna, uppger en större andel av de unga att de har problem
med spelande. I den svenska befolkningsundersökningen uppgav 5,1 procent av ungdomarna att
de hade spelproblem eller ett spelberoende, att jämföras med 2 procent av de vuxna. Bland 18–24åringarna
var andelen med spelproblem eller ett spelberoende drygt 3 procent, en högre siffra än för
de vuxna äldre än 24 år (17). Enligt den svenska befolkningsstudien förefaller de svenska ungdomarna
alltså ha spelberoende och spelproblem i ungefär samma utsträckning som ungdomar i andra länder,
dock med begränsningen att tillgängliga undersökningar är gjorda i västvärlden. Att förekomsten
i den svenska studien är högre än i de norska, trots att ungdomar i Norge spelar mer än svenska, kan
förklaras av att man använt olika mätinstrument. I Sverige använde man SOGS-R för vuxna, medan
de norska undersökningarna använt dels ett instrument som påminner om DSM-IV-MR-J, dels en
utvidgning av Lie/Bet (10, 12, 17). Enligt studier (se avsnittet om mätinstrument) tycks SOGS-RA
generellt upp-skatta andelen med problem högre än DSM-IV-MR-J, vilket möjligen gäller även för
SOGS-R (46).
I Sverige genomfördes 2003 en mindre undersökning vid en gymnasieskola i Östersund. I denna
studie, som var en enkätstudie med SOGS-R (för vuxna, samma som i den svenska befolkningsstudien),
deltog endast pojkar. Bland de 178 pojkarna, 16 eller 18 år gamla, klassificerades 15,7 procent som
spelberoende, 6,7 procent som problemspelare samt ytterligare 25,8 procent som moderata problemspelare
(64). Med andra ord skulle knappt hälften av dessa pojkar ha någon form av problem med
spelande, en i jämförelse med andra studier mycket stor andel. En förklaring till den stora andelen kan
vara att det endast var pojkar som deltog och spelproblem och spelberoende är mycket vanligare bland
pojkar än bland flickor, men trots denna möjliga förklaring är andelen uppseendeväckande stor. Vad
som också var förvånande var att spelberoende tycks vara vanligare än spelproblem bland dessa ungdomar,
i de flesta andra studier är förhållandet det motsatta.
erfarenheer från en missbruksklinik
Vid Maria Ungdom i Stockholm, en klinik för ungdomar med missbruksproblem, genomfördes en
mindre studie på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut under år 2004. 180 ungdomar, i genomsnitt 17
år gamla, som sökt till kliniken blev tillfrågade om spelvanor och eventuella problem med spelandet.
Resultaten visade att 15 procent av pojkarna och 5 procent av flickorna uppgav att de hade spelproblem
eller hade ett spelberoende, och enligt en diagnostisk intervju uppfyllde 14 procent av pojkarna
minst två av kriterierna i DSM-IV för spelberoende (det vill säga uppfyllde inte tillräckligt med kriterier
för diagnosen spelberoende, men för ett spelproblem). Dessa siffror är dock inte jämförbara med
övriga som presenteras i detta avsnitt, då de endast gäller ungdomar som sökt sig till en missbruksklinik
och inte svenska ungdomar i allmänhet. De inkluderas dock i denna sammanställning eftersom
det finns så få svenska studier på området (65).
33