Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

Skillnader mellan pojkars och flickors spelvanor
I de flesta studier om ungdomars spelande har man gjort separata analyser av flickor och pojkar.
Resultaten visar genomgående att pojkar och flickor i västvärlden skiljer sig åt markant avseende
spelvanorna. Pojkar börjar spela i en yngre ålder och spelar därefter oftare, för mer pengar och under
längre tid än vad flickor gör. Detta gäller även för svenska och norska pojkar. I CAN:s skolundersökningar
från 2005 framgår att inga flickor i årskurs 9 uppger att de spelar så regelbundet som flera
gånger i veckan på något spel, medan det för varje spelform är ett par procent av pojkarna som spelar
flera gånger i veckan (4–10, 12, 19, 31–37). Dessutom väljer flickor och pojkar att satsa sina pengar
på olika typer av spel. Pojkar spelar generellt mer på riskabla spel, så som vadslagning om sport,
medan flickor väljer exempelvis lotterier (4, 14, 33). Detta gäller även svenska ungdomar, där pojkar
i högre utsträckning än flickor väljer sportspel som Oddset och Stryktipset samt spel på internet
(17–19).
Sammanfattning
Studier från västvärlden visar att spel om pengar är vanligt förekommande bland barn och ungdomar.
Av ungdomarna i Europa, Australien och Nordamerika har 60–90 procent någon gång satsat pengar i
spel. Ungdomar spelar dock fortfarande mindre än vuxna, och även om de flesta har provat är det relativt
få som spelar regelbundet. I Nordamerika har man sett en ökning av spelandet bland unga under
1980- och 90-talen. I Sverige har man endast följt ungdomars spelvanor under 2000-talet, och under
denna period har spelandet vare sig ökat eller minskat. Undersökningarna visar också att ungdomar
spelar på de spel som är tillgängliga för dem, oavsett om dessa är tillåtna för dem eller inte.
För barn och ungdomar är chansen att vinna och risken att förlora pengar en viktig motivator till
att välja att spela eller att avstå, men spel är också något som uppfattas som spännande och roligt, ett
nöje och ett tidsfördriv. Barn blir vanligen introducerade till spel av sina föräldrar och spelar oftast
tillsammans med sin familj, och när de blir äldre med sina vänner. För en del ungdomar kan spelandet
tjäna som en flykt undan problem och bekymmer, ett sätt att tänka på något annat eller att avskärma
sig från oroskänslor och tråkiga tankar.
Många barn och ungdomar har svårt att förstå begrepp som slump, öde, chans, sannolikhet, vinstchans
och vinststorlek, begrepp som är nödvändiga att kunna skilja på för att förstå villkoren bakom
spel. Spel appellerar starkt till magiskt tänkande, de flesta har någon gång tänkt att ”om jag inte tittar
på tärningen kommer det att bli en sexa” eller liknande. För yngre barn är det naturligt att de tror att de
kan påverka skeenden och företeelser helt utanför deras kontroll. Barn kan därför anses vara sårbara
konsumenter vad gäller spel, inte minst för att de flesta som i dag växer upp är vana vid TV- och datorspel
som de kan öva sig i och bli skickligare på, vilket kan förleda dem att tro att detta även gäller för
penningspel.
Vissa aspekter i hur spelen är utformade kan öka motivationen till att spela. Dessa aspekter är
sådana som i stor utsträckning kan associeras till magiskt tänkande kring spel, illusion av kontroll
över spelet eller att spelaren kan vinna genom sin skicklighet.
Pojkars och flickors spelvanor skiljer sig åt i flera avseenden; pojkar spelar i tidigare ålder, mer
ofta, under längre tid och för mer pengar än vad flickor gör. De väljer också i högre utsträckning än
flickor mer riskabla spel.
21