Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

24
Inledning
För att bedöma omfattningen av ungdomars problem med spel om pengar används i forskning och i
kliniska sammanhang mätinstrument utformade som enkäter, så kallade självskattningsinstrument.
De vanligast förekommande mätinstrumenten för ungdomars spelproblem är South Oaks Gambling
Screen (SOGS-RA), DSM-IV-MR-J, Gamblers Anonymous (GA) och Massachusetts Gambling
Screen (MAGS) och Lie/Bet. I Australien har man också utvecklat ett nytt instrument för ungdomar,
Victorian Gambling Screen, (VGS).
kategorisering av problemspelare
Mätinstrumenten gör generellt åtskillnad mellan dem som inte spelar, de som spelar utan problem, de
som troligen har spelproblem och de som troligen är spelberoende. Ibland inkluderas ytterligare en
kategori av spelare, de som antas befinna sig i risk för att utveckla problem. Vid konstruktionen av
instrumenten har man oftast utgått ifrån de kliniska kriterierna för spelberoende i sin konceptualisering
av vad problem med spelande innebär. Trots denna kliniska
utgångspunkt är det inte möjligt att enbart utifrån ett av
dessa självskattningsinstrument ställa diagnoser avseende
spelberoende. För att ställa en klinisk diagnos
krävs en mer omfattande klinisk intervju. Indelningen
i olika kategorier eller grad av spelproblem bygger
på att man sett att ungdomar kan ha mer eller mindre
allvarliga problem med sitt spelande, och att detta
medför mer eller mindre allvarliga negativa konsekvenser
för individen. Kategorierna skiljer sig dock
åt mellan de olika mätinstrumenten. Några skiljer
endast mellan personer ”med” eller ”utan” problem,
medan det i andra instrument finns ett flertal kategorier
för olika grader av problem.
Kategorisering av olika slags problemspelare
samt av riskabla spelvanor är problematisk då det i
dag finns få studier kring olika grupper av problemspelare
som säger hur de eventuellt skiljer sig från
varandra avseende spelande eller hur gruppernas spelande
kommer att se ut i framtiden. Det största problemet vid uppskattningar av förekomsten av spelberoende
är dock bristen på ett externt standardkriterium för spelberoende hos ungdomar. Det finns ingen överenskommelse
om vad man menar med spelberoende bland ungdomar och vad man sålunda vill mäta
med olika instrument. I följande avsnitt presenteras vad instrumenten mäter och därefter redogörs för
instrumentens kvalitet.
De vanligaste mätinstrumenten
DSM-IV-MR-J utgår ifrån de psykiatriska kriterierna för spelmani i DSM-IV (se klinisk definition av
spelberoende på sidan 12) och har utprovats i Storbritannien av Fisher på ungdomar i åldern 12–15 år.
Den första versionen av instrumentet, DSM-IV-J, presenterades redan i början av 1990-talet, och
modifierades sedan år 2000. DSM-IV-J var avsett för en klinisk population, medan den senare versionen
har anpassats för att kunna användas även i vanliga grupper av ungdomar. Formuläret utgörs av 12
items 1 som motsvarar nio kriterier, varav fyra eller fler ska vara uppfyllda för att man ska klassificeras
1 Item = fråga/påstående som ingår i ett skattningsintrument.