Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

alkoholrelaterade problem hade en 6 gånger högre risk att vara problemspelare jämfört
med ungdomar som hade färre alkoholrelaterade problem. Med exakt motsvarande
analys för droger fann man att riskökningen för pojkar var 9 gånger och 10 gånger för
flickorna. Alla ovan nämnda samband och korrelationer indikerar en begreppsvaliditet
som sannolikt är relativt god.
Å andra sidan har bristande begreppsvaliditet påvisats för SOGS-RA i så motto att
de 12 items som utgör frågeformuläret inte har samma betydelse för att beskriva vilka
som har spelproblem. Vissa items förekommer betydligt oftare än andra hos de personer
som beskrivs ha spelproblem (9, 45, 46). Det finns också könsskillnader i hur de 12
items i SOGS-RA mäter spelproblem och spelberoende. Bland annat finns det skillnader
i prevalens mellan pojkar och flickor som självrapporterar spelproblem och vidare
finns det skillnader mellan hur pojkar och flickor svarar på olika items (45). Detta
påverkar begreppsvaliditeten negativt, då det i presentationen av instrumentet inte
finns någon teori om att det skulle vara några skillnader mellan könen eller items i
dessa avseenden. Bristande begreppsvaliditet har också påvisats då data i SOGS-RA
har faktoranalyserats. Det visar sig att de 12 ingående items fördelas på 2 till 3 moderat
korrelerade faktorer. Dessa faktorer ser delvis olika ut mellan data-seten och faktorerna
innehåller bara delvis samma items då studierna jämförs (9, 39, 45).
Validiteten i DSM-IV-MR-J har studerats av Fisher år 2000. Studien inkluderar
endast spel på spel-automater, och bara ungdomar i åldern 12–15 år. De ungdomar som
spelar regelbundet på spelautomater får högre poäng i studien än de som spelar mer
sällan, vilket styrker begreppsvaliditeten. Andra skillnader mellan de som spelar utan
att rapportera om problem och de som uppger problem med spelandet, är att de med
problem oftare har spelat på automater den senaste veckan. Problemspelarna har dessutom
oftare än de övriga spelarna spelat på minst tre typer av spel den senaste veckan,
samt oftare sålt ägodelar för att betala spelskulder under det senaste året. För ungdomar
som självrapporterade problem med spelautomater var det också vanligare att de hade
samtida problem med spel på skraplotter. Av faktoranalyser framgår att samtliga items
i DSM-IV-MR-J skiljer mellan sociala och problemspelare lika väl, vilket är en förbättring
i jämförelse med den ursprungliga versionen, DSM-IV-J, där ett av dess nio items
var vanligt förekommande också hos ungdomar utan spelproblem. Å andra sidan brister
även DSM-IV-MR-J i begreppsvaliditet då det finns könsskillnader i svaren på olika
items, samt i testresultatet som helhet då prevalensen av spelproblem är högre bland
pojkar än bland flickor (38).
Lie/Bet består av två frågor. Baserat på en kriteriegrupp av spelberoende män från
Gamblers Anonymous samt en ”problemfri” kontrollgrupp (också endast män) valdes
två frågor ut bland samtliga DSM-kriterier som bäst identifierade personerna i spelberoendegruppen.
Lie/Bet-frågorna hade en sensitivitet på .99, och en specificitet på .91 i
ursprungsstudien, det vill säga de flesta som klassificerades som spelberoende eller
problemfria ingick i kriteriegruppen respektive kontrollgruppen. I en uppföljningsstudie
inkluderades även kvinnor, dock fortfarande med instrumentet Gamblers
Anonymous som kriterium för spelberoende. I denna studie återfanns samtliga av de av
Lie/Bet-klassificerade som spelberoende i spelberoendegruppen, det vill säga sensitiviteten
var 1.00 (maximal). Å andra sidan var det ett större antal som i uppföljningsstudien
felaktigt klassificerades som problemfria (specificitet .85) (42, 43). I Norge har man
provat ut Lie/Bet i två normalpopulationer, vuxna och ungdomar, med DSM-IV (10
items) som externt standardkriterium. Sensitiviteten var .92 för vuxna samt .93 för
ungdomar och specificiteten var .96 för vuxna och .85 för ungdomar. I den norska studien
identifierade inte Lie/Bet så många av de enligt DSM-IV vuxna spelberoende,
endast 20,4 procent, medan instrumentet lyckades återfinna 99,9 procent av dem som
enligt DSM-IV var problemfria. Bland ungdomar identifierade Lie/Bet 63,4 procent av
dem som enligt DSM-IV klassificerades som spelberoende, och 97,8 procent av de pro-
27