Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

More documents

Recommendations

Info

lande. I jämförelse med en kontrollgrupp hade eleverna som fått interventionen bättre kunskaper om spel och bättre strategier i att kontrollera sitt spelande, direkt efter interventionen. Vid en uppföljning sex månader senare hade de glömt strategierna, medan kunskaperna om riskerna med spel var bibehållna. Spelbeteendet påverkades inte av interventionen (114). Behandling för vuxna personer med spelberoende I en sammanställning av studier med behandling för vuxna spelberoende personer från år 2003 återfanns elva studier, i vilka deltagarna randomiserats till behandling eller kontrollgrupp. Behandlingsmetoderna var baserade på beteendeterapi, kognitiv beteendeterapi (med eller utan motiverande samtal), kognitiv terapi, farmakologisk behandling och självhjälpsbaserad behandling. Författarna konstaterar att ett flertal av studierna brister i metod, de har till exempel för få deltagare för att man ska kunna utläsa några effekter eller för dåliga baseline-data för att kunna utröna om någon förändring har skett i jämförelsen mellan före och efter insättning av behandling. Vidare var det ovanligt att man hade genomfört en manualbaserad behandling, eller att man hade kontrollerat integriteten i behandlingen, det vill säga vilken behandling som faktiskt hade getts. Trots dessa brister drar författarna slutsatsen att av de redovisade behandlingsmetoderna är kognitiv beteendeterapi, ibland i kombination med motiverande samtal, den metod som ger bäst behandlingseffekt. Det är dock osäkert om denna slutsats har att göra med att de studier som var baserade på kognitiv beteendeterapeutisk behandling hade högst kvalitet metodologiskt, eller om det var metoden i sig som gav bättre effekt. Längden på behandlingen tycktes inte vara relaterad till behandlingsresultat, och man kunde inte heller se några skillnader mellan behandlingar som hade getts i samtal med en terapeut eller via en självhjälpsmanual (115). Praktiska erfarenheter av att behandla ungdomar med spelberoende behandling vid international centre for youth problem gambling and high-risk behaviors i montreal, kanada Jeffrey Derevensky och Rina Gupta vid International Centre for Youth Problem Gambling and High- Risk Behaviors har behandlat ungdomar med spelberoende sedan början av 1990-talet. Deras behandlingsmodell utgörs av interventioner som fokuserar på såväl psykologiska, fysiologiska, utvecklingspsykologiska, kognitiva som beteendeaspekter. Anledningen till detta breda fokus är att man anser att samtliga dessa aspekter samspelar för att skapa den rådande situationen av problemspelande. Behandlingen syftar till att öka de skyddande faktorer som är bristfälliga, så som sociala färdigheter, förmåga till kommunikation och problemlösning. Förutom att stärka skyddsfaktorer behandlas samtida psykiatriska problem. Erfarenheterna från centret visar att ungdomar som söker vård nästan alltid har andra samtida problem, så som depression, ångeststörningar, uppmärksamhetsstörningar, psykosociala problem, inklusive andra missbruk och kriminalitet. Spelbeteendet ses som en strategi för att hantera andra känslomässiga och psykiatriska problem, till exempel stress och obehagliga känslor, eller som en flykt undan depression och ångest. Behandlingen pågår upp till flera månader, beroende på ungdomens individuella problem. Ungdomarna har vanligen inte själva sökt hjälp för sina spelproblem, vilket kan bero på bristande motivation till behandling, men också på att de inte vet vart de ska vända sig eller ens känner till att man kan ha problem med spelandet. För att få ungdomar med spelproblem att komma till behandlingen har man försökt öka medvetenheten om spelproblem hos allmänbefolkning och bland professionella, dock i första hand hos ungdomar och deras föräldrar. Detta har skett genom information i skolor och i andra sammanhang där ungdomar, föräldrar och andra vuxna som arbetar med ungdomar rör sig. Informationen fokuserar på att man kan få problem med spel, hur man känner igen det hos sig själv och andra, samt var man i sådana fall ska vända sig för att få hjälp. Utan sådan kunskap hos ungdomar och vuxna kan man inte förvänta sig att vare sig ungdomar ska söka hjälp eller att vuxna i deras närhet 51
52 ser till att de kommer under behandling. Återfallsprevention och uppföljning ingår också i behandlingsmodellen. I de fall ungdomarna återfaller i spel efter avslutad behandling har man ofta inte behandlat samtida problem, enligt erfarenheter från centret (116, 117). behandling vid Dollard Cormier Centre i Montreal, Kanada Dollard Cormier är en klinik för ungdomar med missbruksproblem där spelberoende på senare år har inkluderats som ett av flera beroendetillstånd som man ger behandlingar för. I behandlingen av ungdomar med spelberoende använder man sig dels av en kognitiv beteendeterapeutisk modell som fokuserar mycket på kognitiva aspekter kring spelandet, så som tankefällor, tankar kring spel, dels av att identifiera risksituationer vid spel. Man inkluderar också behandling av andra samtida problem, samt föräldraträning och familjesamtal. Anledningen till detta är att man anser att enbart fokusera på spelbeteendet, som man har gjort med vuxna, inte är tillräckligt för att hjälpa ungdomar på ett effektivt sätt. Behandlingsförloppet går till så att man inledningsvis gör en bedömning av ungdomens psykiska hälsa, eventuella andra samtida problem, spelproblemet och vilken motivation till förändring av spelbeteendet ungdomen har. Utifrån detta gör man en individuell behandlingsplan som utformas som ett kontrakt som ungdomarna undertecknar. Planen kan därefter förändras, bland annat i takt med att motivationen till förändring eller att målet med behandlingen förändras hos ungdomarna under behandlingens gång (118). Teoretiska preventionsmodeller modell baserad på teori om förändringsstadier Di Clemente, Story och Murray har utvecklat en modell för prevention av spelproblem hos ungdomar som utgår ifrån en tidigare generell modell för förändring av beteenden av Di Clemente och Prochaska. Di Clemente, Story och Murray har i föreliggande artikel applicerat förändringsmodellen på prevention av spelproblem hos ungdomar. Innan en ung person har provat att spela för första gången finns inte något egentligt intresse eller motivation till att spela. Enligt Di Clemente med flera lämnar amerikanska ungdomar oftast den fasen i 10–13-årsåldern, vilket är den tidpunkt de först överväger att prova att spela. I den här fasen kan preventionsinsatser ha stor effekt, då man kan få ungdomar att inte börja spela. Här är det viktigt att identifiera faktorer som kan motivera ungdomar att överväga att prova spel och fokusera insatser riktade till ungdomar i denna fas på att förmedla information och kunskap om spelets risker, eftersom positiva attityder till spelande kan få en person att överväga att prova. För den som ändå väljer att spela och som sedermera utvecklar regelbundna spelvanor finns en risk att dessa vanor utvecklas till att bli riskabla spelvanor som i längden kan ge upphov till negativa konsekvenser. I denna fas är spelandet en vana som inte kräver särskilt mycket planerande eller övervägande, eftersom det har blivit en rutin. Därför har informations- och kunskapsbaserade preventionsinsatser liten, om ens någon, effekt i den här fasen. Preventionsinsatser bör i stället fokusera på att minska skadorna av spelandet, genom att öka färdigheter i att kontrollera spelandet. Slutligen, för den som redan har utvecklat ett mönster av problematiskt spelande bör insatser riktas specifikt mot att bryta spelandet. Behandlingen bör utgå ifrån den enskilda ungdomens ”spelarkarriär” och var denne befinner sig i processen, exempelvis hur länge hon eller han har spelat och vad som motiverat till fortsatt spel. Di Clemente med flera menar att ungdomar med spelproblem ofta rör sig mellan faserna – slutar spela, för att åter börja, slutar och så vidare. Insatser för ungdomar med spelproblem bör därför inkludera inslag som syftar till att finna motivation till att inte återuppta spelandet, eller för den som aktivt spelar, till att bryta mönstret. Behandlaren bör också fokusera på andra problembeteenden som kan förekomma i anslutning till spelandet, så som annat missbruk, psykosociala problem, psykiatrisk samsjuklighet samt kriminellt beteende (119).
Page 1 and 2: Spel om pengar bland unga En kunska
Page 3 and 4: © statens folkhälsoinstitut 2006:
Page 5 and 6: 6. Prevention _____________________
Page 7 and 8: 6 Sammanfattning Statens folkhälso
Page 10 and 11: 1. inledning
Page 12 and 13: Syfte Det övergripande syftet är
Page 14 and 15: 6. Jagar förluster. Efter att för
Page 16 and 17: 2. ungdomar och spel
Page 18 and 19: klassare under perioden 2000-2004 (
Page 20 and 21: tävling Många unga, framför allt
Page 22: Skillnader mellan pojkars och flick
Page 25 and 26: 24 Inledning För att bedöma omfat
Page 27 and 28: 26 VGS, Victorian Gambling Screen,
Page 29 and 30: 28 blemfria. Den sammanlagda preval
Page 31 and 32: 30 resultaten inte sällan är mots
Page 33 and 34: 32 Inledning I boken Det är som et
Page 35 and 36: 34 Omfattningen för olika åldrar
Page 37 and 38: 36 I en experimentell studie i Kana
Page 39 and 40: 38 kognitiva svårigheter och betee
Page 41 and 42: 40 övergående än för dem med et
Page 43 and 44: 42 Inledning Att utforska och best
Page 45 and 46: 44 Att vara mindre tillbakadragen o
Page 47 and 48: 46 Sociala nätverksfaktorer förä
Page 49 and 50: 48 Sammanfattning Sambanden mellan
Page 51: 50 Inledning Med prevention avses f
Page 55 and 56: 54 Sammanfattning Det finns endast
Page 57 and 58: 56 Bilaga Tabell 1. Sammanställnin
Page 59 and 60: 58 25. Griffiths M. The observation
Page 61 and 62: 60 75. Jonsson J, Andrén A, Nilsso

Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?