Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

longitudinella studier i usa
Barnes med flera har gjort två longitudinella studier i Buffalo, USA, i vilka man bland annat undersökt
om spel, alkohol- och drogmissbruk och kriminalitet skulle ha gemensamma riskfaktorer och
utgöra delar av ett problemsyndrom. I en av dessa studier har man följt sammanlagt 699 pojkar och
flickor under sju års tid under 1990-talet, från att ungdomarna var 13–15 år tills de var 18–22 år
gamla. Ungdomarna intervjuades vid sex tillfällen, ibland med en förälder och ibland tillsammans
med en vän. Parallellt genomfördes motsvarande intervjuer vid tre tillfällen under 1992–1997 i en
studie med 625 män, inledningsvis 16–19 år gamla, som var kända av myndigheterna utifrån att de
var kriminella. Avseende spel i dessa studier frågade man om frekvent spelande, alltså inte om eventuella
spelproblem. Riskfaktorerna som man studerade var föräldrakontroll, impulsivitet, att ha kriminella
vänner samt sociodemografisk bakgrund.
Resultaten visade att både spel och konsumtion av alkohol var vanligt för alla ungdomar och att det
fanns ett samband mellan samtliga problembeteenden – spel, missbruk av alkohol och droger samt
kriminalitet. Sambandet mellan spel, missbruk och kriminalitet var dock inte starkt, framför allt inte
för flickor/kvinnor. För flickor/kvinnor var spelande endast svagt relaterat till alkohol- och drogkonsumtion,
medan det för pojkar/män fanns ett starkt samband mellan alkoholkonsumtion och att
spela. Avseende riskfaktorer skilde sig spel från övriga problembeteenden i studien. För övriga problembeteenden
ökade risken bland annat vid låg föräldrakontroll och om man hade kriminella vänner.
Pojkar/män i kriminalitetsstudien spelade mindre om deras föräldrar kontrollerade dem tydligare och
om de drack mindre än andra pojkar/män. För flickor/kvinnor fanns ett samband mellan alkoholmissbruk
och frekvent spelande enbart för dem som också bedömdes vara impulsiva och hade låg föräldrakontroll.
Vidare ökade risken för senare spel hos flickor/kvinnor som tidigt hade kriminella vänner,
men inte hos pojkar/män. För pojkar/män i denna studie fanns inget samband mellan impulsivitet,
kriminella vänner och frekvent spelande. Slutsatsen av denna studie är att spel inte skulle utgöra del
av ett övergripande problemsyndrom och att riskfaktorerna för spel, missbruk och kriminalitet är
olika (35, 103–105). Att man inte ser ett samband mellan impulsivitet och spelande för pojkar i denna
studie, men däremot i Vitares studier, kan förklaras av att man här studerade frekvent spelande till
skillnad från problemspelande eller spelberoende.
kanadensisk studie om relationen mellan olika problembeteenden
Slutligen har Willoughby med flera i Kanada studerat hur olika problembeteenden, alkohol-, drogoch
tobaksbruk, kriminalitet, aggressivt beteende och problem med spelandet (ingen åtskillnad gjordes
mellan spelberoende och spelproblem), är relaterade till varandra. Denna studie var inte longitudinell,
utan man har från en tvärsnittsstudie försökt finna en statistisk modell för hur dessa beteenden är
relaterade till varandra. Enligt modellen utgör samtliga problembeteenden tillsammans ett gemensamt
problemsyndrom. Spelproblem/-beroende är dock främst relaterat till kriminalitet, i större
utsträckning än övriga problembeteenden. Med kriminalitet menas i denna studie alltifrån mindre allvarliga
kriminella beteenden, som snatteri, till mer allvarliga, som att använda vapen (106).
45