Spel om pengar bland unga, 750 kB - Statens folkhälsoinstitut

sina spelproblem med och utan en förklaring av frågornas betydelse. Efter en förklaring
av frågornas innebörd rapporterar barn, framför allt de som är yngre än 12 år, om
färre negativa spelkonsekvenser än de gjorde innan de fick frågorna förklarade. För
SOGS-RA var minskningen i omfattningen av spelberoende 50–73 procent och för
DSM-IV-J 20–29 procent (50, 51). Enligt Derevensky och Gupta, vid International
Centre of Youth Problem Gambling and High-Risk Behaviors i Kanada, är instrumenten
dock avpassade för barn äldre än 12 år, varför kritiken skulle vara obefogad (53).
Ytterligare kritik som har framförts av Ladouceur är att DSM-IV-J skulle ha använts
på ett fel-aktigt sätt i flera studier. I stället för fyra uppfyllda kriterier av nio, för att klassificera
någon som trolig patologisk spelare, användes i flera fall fyra ja-svar av 12 möjliga
(52). Enligt Derevensky och Gupta har denna felaktiga klassificering dock inte
påverkat resultaten, enligt omgjorda beräkningar utifrån det korrekta systemet (30, 53).
I en jämförande studie av SOGS-RA, DSM-IV-J och GA varierade förekomsten av
problemspel beroende på instrument. DSM-IV-J identifierade 3,4 procent, SOGS-RA
5,3 procent och GA 6 procent problemspelare eller spelberoende i samma grupp ungdomar.
Variationen mellan instrumenten var större för flickor, 1 procent (DSM-IV-J),
1,5 procent (SOGS-RA) till 3,5 procent (GA) (46). Det faktum att flickor rapporterar
mindre spelproblem än pojkar indikerar att alla dessa instrument har problem med
begreppsvaliditeten eftersom inget instrument antar att det ska finnas skillnader mellan
könen. Vidare är det omöjligt att ange vilken prevalenssiffra som är närmast sanningen
då en extern ”gyllene standard” saknas. I en annan studie där SOGS-RA jämfördes
med MAGS-7 var instrumenten inte särskilt väl överensstämmande i sina klassificeringar
av risk- respektive problemspelare, medan de var ganska överens vad gällde icke
problemspelare. Av de sammanlagt 269 individer som enligt något av instrumenten
bedömdes som riskspelare, var det endast 39 personer som klassificerades av båda
instrumenten, vilket ger en samstämmighet för riskspelare på 14,5 procent. För problemspelare
var samstämmigheten 20,5 procent, medan det för spelare utan problem
fanns en samstämmighet på 82,2 procent (48).
Självskattningsinstrumenten bygger på att ungdomarna rapporterar om negativa
konsekvenser av att spela. I en studie bad man i stället ungdomarna svara på om de
tyckte att de hade problem med spel, vilket 1 procent tyckte i jämförelse med 3–6 procent
problemspelare baserat på självrapporterade negativa konsekvenser (54). Detta
kan möjligen förklaras av att ungdomar inte alltid själva vet om att de har problem med
spelandet, dels på grund av att problemet inte är särskilt känt, dels för att konsekvenserna
av problemet för ungdomar kan te sig mer diffusa än för vuxna som exempelvis
inte klarar att betala sina räkningar eller missköter arbetet. Oavsett orsaker till skillnaderna
mellan ungdomarnas direkta svar på frågan om spelproblem och vad de självrapporterar
via instrument, indikerar skillnaden i sig att det finns generella validitetsproblem
med att mäta spelproblem via självskattning. Det är därför angeläget att detta
forskningsområde utvecklas så att precisionen i skattningarna kan öka och därmed
sannolikheten att rätt personer blir uppmärksammade för sina problem samt att dessa i
sin tur kan få hjälp.
slutsatser om mätinstrumenten
Mätinstrumenten som används kliniskt och i forskning om ungdomars spelproblem
och spelberoende har i längsta fall funnits under ett par decennier och kan därför sägas
fortfarande vara under utveckling. Det råder ännu inte konsensus om vad som kännetecknar
spelproblem/-beroende och vad man därför vill mäta, vilket gör att det inte går
att uttala sig om att en viss uppmätt prevalens av spelberoende bland ungdomar via ett
instrument är närmare sanningen än en annan prevalens mätt med något annat instrument.
Förutom denna brist finns frågetecken kring övrig validitet och reliabilitet, där
29