Motioner - Socialdemokraterna

40
Antalet högskolenybörjare med utländsk bakgrund (personen är född utomlands eller har två
föräldrar födda utomlands) ökade under tidsperioden 1997–98 till 2006–07 med 65 procent.
Men fortfarande är även den etniska snedrekryteringen stor.
Skillnaden mellan olika etniska grupper inom gruppen högskolenybörjare med utländsk
bakgrund är mycket stor. Den etniska snedrekryteringen korrelerar med den sociala
snedrekryteringen och åtgärder för att motverka den etniska snedrekryteringen är därför
troligen sammanfallande med de åtgärder som bör vidtas för att motverka den sociala
snedrekryteringen.
Könsmässig snedrekrytering till och inom högskolan
Andelen kvinnor i högskolans grundutbildning har successivt stigit. I mitten av 1940-talet låg
andelen på drygt 20 procent, för att 1976 uppgå till 43 procent. I och med det vidgade
högskolebegreppet i högskolereformen 1977 steg antalet kvinnliga studenter till 53 procent.
Andelen kvinnor har därefter fortsatt att växa för att under de senaste åren uppgå till omkring
60 procent.
Snedrekrytering inom högskolan
Det finns en social, etnisk och könsmässig snedrekrytering, inte bara till, utan också inom
högskolan. Inte minst mellan olika utbildningar men också i steget mellan olika nivåer inom
akademin. En stor utmaning att komma till rätta med är att utbildningar inom högskolan är
könsuppdelade vilket medverkar till att också många yrken domineras av ett kön.
Gymnasieskola som ger högskolebehörighet
Den moderatledda alliansregeringen har infört en uppdelning av gymnasiekolan i en del som
ger högskolebehörighet och en annan, de yrkesförberedande programmen, som inte ger
högskolebehörighet. Med det har man byggt en tröskel som för en stor grupp ungdomar
begränsar möjligheterna att söka sig till högskola. Därtill lyckas man urholka värdet av den
yrkesförberedande utbildningen som just yrkesutbildning. Bl a språkkunskaper är
efterfrågade i de flesta branscher, inte minst engelska.
Samtliga gymnasieutbildningar bör ge högskolebehörighet. Inte minst för att öka
möjligheterna till breddad rekrytering till högskolan.
Bättre studievillkor
Ekonomin är, om än inte den enda, en viktig faktor för viljan att delta i högre utbildning.
Personer från studieovana miljöer är mer tveksamma till att skuldsätta sig. (Högskoleverket,
2007).
En förbättring av studieekonomin är således viktig. Dagens studiemedel består av bidragsdel
och en lånedel. Bidraget är för heltidsstuderande 680 kr/vecka, lånedelen 1489 kr/vecka, dvs
ca 8700 kr/månad till boende, mat, kläder, resor, litteratur och allt annat. Lånets andel är
närmare 70 % av studiemedlen.
En inte helt ovanlig situation är att heltidsstuderande också har arbete vid sidan om studierna
för att klara ekonomin.
Studiemedelssystemet ska ge alla möjlighet att studera oberoende av egna eller
närståendes ekonomiska resurser. Studenters studiesociala situation är viktig för hur
studenterna klarar sina studier.
Studiemedlens totalbelopp bör därför höjas - i den takt ekonomin tillåter. Höjningen bör
inriktas på bidragsdelen. Att gå så långt som till att helt ersätta studiemedlen med bidrag, och
därtill höja dem, är en betydande utgiftsökning som måste ställas mot andra behov, inte
minst högskolans resurser för undervisning och forskning.
Enligt Högskoleverkets årsrapport var antalet helårsstudenter på grundnivå och avancerad
nivå 321 000 under 2010. En omvandling av dagens studiemedel till studielön, utan att höja
beloppet, för dessa 310 000 motsvarar en merkostnad på ca 17 miljarder.
CSN redovisar för 2010 – med nuvarande regler – 9,9 miljarder som total kostnad för
bidragen (studiebidrag och tilläggsbidrag för studerande med vårdnaden av barn). Totalt
betaldes ca 22,5 miljarder ut i studiemedel, dvs 16,6 miljarder utgjorde studielån.