Integrationsarbete i civilsamhället - Unga och äldre i ... - DiVA Portal

• Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och
kulturell bakgrund.
• En samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund.
• En samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt för olikheter
inom de gränser som följer av samhällets grundläggande demokratiska
värderingar och som alla oavsett bakgrund ska vara delaktiga i och
medansvariga för.
Integrationspolitiken ska riva hinder och öppna möjligheter för alla. Den ska
frigöra människors inneboende kraft och bryta det utanförskap som fått fotfäste
i Sverige. Frånsett den första tiden i landet ska det inte finna någon
särpolitik för invandrare. Den viktigaste insatsen för integration är att skapa
bättre möjligheter för försörjning och egenmakt genom att driva en politik
som underlättar arbete och företagande. (Integrations- och jämställdhetsdepartementet
2001)
En stor del av integrationspolitikens satsningar har riktats till enskilda individer
och grupper av invandrare, exempelvis i syfte att öka kunskaper i
svenska språket, informera om det svenska samhället, öka kompetensen och
deltagandet i arbetslivet (Poopola 2002). Författaren kritiserar dessa satsningar
för att följa ett mönster där invandrares integration i realiteten fokuseras
i stället för de infödda svenskarnas och samhällets i stort. Hon framför
att talet om mångfald i den politiska debatten framstår som det korrekta,
men att det i verkligheten ser annorlunda ut. Arbetsmarknaden är ett sådant
exempel, där invandrare i högre utsträckning än svenskar exkluderas. Ytterligare
en kommentar är att integrationspolitiken förefaller rikta olika stort
intresse för olika ålderskategorier. Äldre och äldres integration artikuleras
sällan explicit.
Aytar (2007) beskriver integrationspolitiken som svårfångad och menar
att det finns ett glapp mellan det som sägs och vad som de facto görs. Integrationsproblematiken
blir enligt honom också svår att ringa in då de inkluderande
och exkluderande mekanismerna har olika karaktär beroende på vilken
invandrargrupp man talar om.
Peralta (2005) m.fl. kritiserar svensk politik för att ha en i grunden assimilatorisk
karaktär, det vill säga att den i själva verket genomsyras av uppfattningen
att invandrare ska anpassa sig. Integration betraktat som en ömsesidig
process mellan invandrare och de etniskt svenska har i praktiken sina
gränser (SOU 2006:79, Poopola 2007 m.fl.). Giltigheten i det officiella synsättet
på integration har, kort sagt, rönt mycket kritik och i hög grad problematiserats:
”Integrationspolitiken har kommit till en återvändsgränd eftersom
den endast kan förverkligas genom att ständigt återskapa uppdelningen
mellan ’vi’ och ’dem’. ’Vi’ ’svenskar’ som är integrerade och ’de’ ’invandrarna’
som ska integreras” (SOU 2006:79 s.9). 11 Med synen att invandrare
11 I detta sammanhang ska nämnas att man bland utredningens många förslag till åtgärder
mot diskriminering, vilket står i blickfånget, märks insatser riktade till icke-segregerade
områden. Inom hälso- och sjukvårdsområdet fokuseras bland annat asylsökande, inte minst
de s.k. apatiska flyktingbarnen.
21