Integrationsarbete i civilsamhället - Unga och äldre i ... - DiVA Portal

position på så vis att de inte kan delta i aktiviteter på samma villkor som
sina svenska kamrater:
Och så får jag en lapp hem från fritids och imorgon ska barnen cykla. Och jag kommer från
Afrika. Jag kan som kvinna inte cykla, mina barn kan inte cykla, och framför allt vi har inte
ens cyklar. Eller vi ska åka skidor (…) och det krävs det här engagemanget med pengar.
De här barnen har ingen möjlighet. De får stanna hemma. (…) Och föräldern får vara sjuk
från jobbet (…). Då har de inte lön för den dagen. Vilket gör att de har ännu mindre pengar.
Har man då sju barn som veckan före skolavslutning ska ha utflyktsvecka. Det funkar inte.
(Röda Korsets lokalförening i Luleå/Råneå)
Själva asylprocessen betraktas också som ett hinder i sig då den innebär att
de asylsökande, många gånger under lång tid, får leva i ovisshet kring om de
får stanna i landet eller inte. Detta i kombination med erfarenheter av traumatiska
upplevelser i hemlandet upplevs påverka asylsökande familjer negativt.
Flera av de intervjuade har också erfarit att familjens utsatta position
under asylprocessen har lett till att barnen mår psykiskt dåligt.
Vid en intervju framhålls den ambivalens unga invandrare känner inför
den egna tillhörigheten och känslan av utanförskap som det kan medföra.
Upplevelsen av att leva tillsammans med föräldrar som inte får tillträde till
arbetsmarkanden kan också leda till ett misstroende mot det svenska samhället.
Att som invandrare komma ut på arbetsmarknaden beskrivs här som
nödvändigt för integrationen och för att motverka den här typen av utanförskap.
Istället så skapas en situation där föräldrarna känner en otrygghet för sig själv, för sin framtid
för sina barns framtid. Barnen känner ju av det här, känner ett utanförskap och känner då
att det svenska samhället är fienden, tyvärr. (...) för många av de här barnen är det svårt
kanske också att känna sig delaktiga i sin egen hemkultur. För de är ju födda här i Sverige.
Så av sina hemländer eller av dom bekanta som de har kvar i sina länder så uppfattas de
som svenskar. Men av svenskarna så uppfattas dom som invandrare. Och de hamnar någonstans
mittemellan. Där anser jag att den viktigaste funktionen måste vara att få alla i jobb
helt enkelt. (Assyriska fotbollsförningen)
Skolan beskrivs helt naturligt som en av de viktiga arenorna för att kunna
arbeta med integration av barn och unga med invandrarbakgrund. Vid en
intervju beskrivs särskilt skolans strukturella förutsättningar som hämmande
för integrationsarbetet. Skolan upplevs här som relativt restriktiv med att
släppa in andra aktörer i den egna verksamheten. Uppfattningen är också att
skolan inte är organiserad på ett sätt som främjar kommunikationen med
barnens föräldrar. Lärarens roll framställs som i det närmaste suverän och
lärarens kontakt med föräldrarna beskrivs ske främst genom att ensidigt
förmedla information istället för att få till stånd en dialog. Detta uppfattas
försvåra den ömsesidiga förståelsen mellan lärare och föräldrar. Vid några
intervjuer framhålls bristen på samverkan och samsyn mellan förvaltningar
inom samma kommun som ett hinder för integrationsarbetet. De olika förvaltningarna
uppfattas bevaka sina egna revir och yttre gränser istället för att
samverka kring de unga och deras familjer. Att på kommunal nivå ha en
samsyn kring och att samordna integrationsarbetet beskrivs också av flera
som viktigt:
34