Integrationsarbete i civilsamhället - Unga och äldre i ... - DiVA Portal

svenskfödda. De beskrivs som socialt isolerade efter att ha ägnat mesta tiden
åt arbete som inte på ett självklart sätt inneburit sociala kontakter – speciellt
inte med svensktalande. Svaret på frågan huruvida ekonomisk integration
leder till social sådan må skifta. Arbetslivets roll för integration varierar
rimligen med en mängd faktorer, som till exempel tidpunkten för invandringen,
generations- och åldersgrupptillhörighet, klassbakgrund och utbildningsnivå,
vilka arbeten som är eller var aktuella, bostadsort och så vidare.
Det var framför allt tillverkningsindustrin som rekryterade människor från
södra Europa på 1950-, 60-, och 70-talen: dagens åldrade arbetskraftsinvandrare
(Svanberg & Tydén 1992). Dagens arbetande invandrare har delvis
andra förutsättningar, genom att de i regel ingår i en flyktingrelaterad migration.
Även arbetsmarknaden har förändrats. De relativt nyligen invandrade
återfinns ofta servicesektorn. Många har svårt att initialt få arbete. Hur deras
erfarenheter kommer att påverka integrationsprocesserna på sikt återstår att
se. Sammantaget antyder intervjuerna utrymme för en diskussion, som dock
inte tas i anspråk, om inte minst klasstillhörighetens betydelse för integrationsprocesser.
Stöd till enskilda
Stöd till enskilda ges ofta, på ett praktiskt och högst påtagligt sätt. Man följer
med vid sjukhusbesök, översätter brev och dylikt. Till barn och unga i en
flyktingsituation ges ekonomiskt bistånd i olika former i syfte att utjämna
ojämlikhet i förhållande till andra familjer – en slags till det offentliga ersättande
roll, om än ofrivilligt. Motsvarande tycks inte förekomma visavi äldre.
De organisationsaktiva beskriver betydande inslag av ideellt arbete, som
dock egentligen inte verkar uppfattas som organisationsreguljära uppgifter.
Särskilt organisationerna med äldreinriktning beskrivs som sociala nätverk,
eller rentav ställföreträdande familjer, i en situation när storfamiljen genomgår
en kraftig omvandling och integrationsprocessen kan ta sig olika uttryck
i olika generationer. Flera intervjupersoner påpekar att gamla människor
helst inte vill störa sina vuxna barn, upptagna som dessa är av arbetsliv och
kärnfamilj. 18 Kanske är det allra tydligast på den mindre orten att man sällan
åtskiljer mellan insatser med vilka man representerar organisationen och de
ideella insatser som man gör som privatperson. Man gör helt enkelt det som
man anser behövas. Det rör sig i dessa fall om ett fåtal ideellt aktiva som gör
väldigt mycket, och en slutsats bör vara att organisationerna och det arbete
som bedrivs inom dem härmed är sårbara.
Det faktum att ”folk vill ha mer och mer”, som sägs angående många äldreinriktade
verksamheter, kan tolkas både som att man gör så bra saker att
det väcker mersmak och att man inte gör tillräckligt. Endast i ett par organisationer
samlas information in om målgruppernas synpunkter, exempelvis
via utvärderingar av verksamheten. Intervjupersonen från en enda organisation
berättar om regelbundna utvärderingar där brukarna tillfrågas direkt. I
18 Det ska här noteras att man här inte beskriver skröpliga äldre med stora omvårdnadsbehov
utan snarast äldre med sociala behov som inte (längre?) förefaller kunna tillgodoses
inom det sociala nätverket. Se Forssell 2004 om hur migrations- och integrationsprocesser
inverkar på omsorgsmönster när det handlar om äldre.
65