Svensk Cardiologi 3 2010 - Svenska Cardiologföreningen

ESC 2010 – STOCKHOLMSHIfT – hjärtfrekvensen i fokusNytt för i år på ESC var ”Meet the trialists” – symposier där publiken fick tillfälle att diskutera ett par av Hotlines-studiernadirekt med studieledarna. Kent Forsén rapporterar från ett möte med Michel Komajda, ledare förden uppmärksammade SHIFT-studien.Text och foto: Kent Forsén, Fristående konsult, kent.forsen.mma@telia.comNågon har sagt att det finns tre sätt att öka överlevnaden– sänka kroppstemperaturen, reducera kaloriintaget ochsänka hjärtfrekvensen (HF)! Det har varit känt i decennieratt en hög HF i vila spelar en viktig patofysiologisk roll. ÖkadHF är en markör för sympatikusaktivitet samt inflammation ochkan inducera eller förvärra myokardischemi genom att öka detmetabola kravet i myokardiet, minska koronargenomblödningen,försämra regionalt koronarflöde, ge vasokonstriktion och försämraventrikulär relaxation.Vidare ökar förhöjd HF den mekaniska belastningen på kärlväggenoch kan inducera strukturella och funktionella förändringari kärlendotelet, vilket kan bidra till både utveckling ochprogress av ateroskleros och plaqueruptur. En lång rad epidemiologiskaundersökningar, såväl av den friska befolkningen som patientermed koronarsjukdom, har visat att hög HF är en ogynnsamprognostisk faktor. Ett klart samband mellan hög HF ochrisken att avlida bland patienter som har överlevt hjärtinfarkt harvisats. Vidare är det visat att den gynnsamma effekten av betablockerarepå händelser som mortalitet och icke-fatal reinfarkt ärdirekt relaterad till reduktionen av HF.Betablockerare påverkar både sinus- och AV-knuta men haräven ventrikulära effekter samt negativ inotrop, dromotrop ochbatmotrop effekt. Medlen påverkar även den centrala hemodynamiken.Många patienter med hjärtinfarkt eller hjärtsviktoch nedsatt vänsterkammarfunktion som behandlas med betablockerarei maximalt tolererad dos, har trots behandlingen enhög hjärtfrekvens i vila. På senare tid har uppmärksamhetenalltmer riktats på ivabradin, en substans som selektivt hämmarsinusknutans If-kanaler och därmed specifikt påverkar dennaspacemakerfunktion. Ivabradin representerar en ny och fascinerandefarmakologisk princip, genom att selektivt påverka dendiastoliska depolarisationen i sinusknutan och därmed reduceraHF, utan att samtidigt påverka myokardiets kontraktilitet, AVöverledningeller hemodynamik.BEAUTIFULDet stora genombrottet för ivabradin kom i samband med ESCmöteti München 2008, då den uppmärksammade studien BEAU-TIFUL presenterades. Där värderades effekten av ivabradin i jämförelsemed placebo, på drygt 10 900 redan välbehandlade patientermed koronarsjukdom och nedsatt vänsterkammarfunktion.Studien visade att behovet av hospitalisering på grund av akuthjärtinfarkt eller hjärtsvikt var signifikant större bland de patientersom hade HF >70 slag/min (n=2 693), jämfört med de som hade lägreHF (n=2 745). Antalet primära händelser (kardiovaskulär mortaliteteller hospitalisering på grund av hjärtinfarkt eller hjärtsvikt),skiljde sig inte mellan grupperna i hela studiepopulationen. Ytterligareanalys av resultatet visade emellertid att både hospitaliseringpå grund av hjärtinfarkt och behovet av koronar revaskulariseringreducerades signifikant (36 % respektive 30 %) med ivabradin,bland patienter vars HF var 70 slag/min eller högre.Resultat från SHIfTHög HF är förenad med ökad risk för morbiditet och mortalitetvid en rad kardiovaskulära sjukdomstillstånd, däribland hjärtsvikt.HF är förhöjd hos många patienter, trots behandling medSVENSK CARDIOLOGI 3/10. s.26