ESC <strong>2010</strong> – STOCKHOLMHjärtläkemedel och graviditetI den långa raden av lärorika sessioner under årets ESC fanns ett seminarium om läkemedelsterapi i sambandmed kardiovaskulär sjukdom och graviditet.Text: Kent Forsén, Fristående konsult, Kent.forsen.mma@teliacomEn rad specialister redovisade översiktligt aktuell konsensuskring några av de komplexa sjukdomstillstånd som deflesta kliniskt verksamma läkare inte har att ta ställningtill varje dag. Hypertoni är den vanligaste komplikationen undergraviditet, men hur läkemedel kan användas även vid hjärtsvikt,förmaksflimmer och tromboembolism belystes.HypertoniFörst i talarstolen var Renata Cifkova, Prag, som under titeln”Hypertension” redogjorde för gällande rekommendationer vid användningav antihypertensiva läkemedel i samband med graviditet.Hypertoni under graviditet definierades som blodtryck>140/>90 mm Hg vid två separata mättillfällen. Hypertoni är detvanligaste medicinska problemet i samband med graviditet ochkomplicerar ca 10 % av alla graviditeter. 15 % är preexisterande,medan 56 % uppkommer under graviditeten och är i 14 % enkomponent i preeklampsi, ett tillstånd som är förenat med uttaladproteinuri (300 mg/l eller 500 mg/24 tim eller kraftigt utslag påmätsticka) och försämrad organperfusion. För de flesta kvinnorär prognosen vid preeklampsi god, men svårare preeklampsi ocheklampsi anses bidra till 10-15 % av graviditetsrelaterade dödsfalloch ökar även risken för perinatala dödsfall.En metaanalys av 39 undersökningar som omfattade totalt drygt30 500 gravida kvinnor refererades. Syftet var att värdera denpreventiva effekten av trombocythämmande medel, företrädesvisASA, på risken att utveckla preeklampsi och konsekvensernaav detta tillstånd. Det visade sig att behandling med trombocytaktivamedel kunde relateras till 15 % reduktion a risken förpreeklampsi. Därtill kom att antalet förtidiga födslar minskade8 % och antalet fall av neonatal död reducerades 14 %. Däremotpåverkades inte antalet barn med låg födelsevikt. Konklusionenvar att trombocytaktiva medel, företrädesvis ASA, har en liten tillmåttlig preventiv skyddseffekt mot preeklampsi.Vidare refererades en systematisk litteraturgenomgång, därman i 28 av 46 undersökningar hade jämfört effekten av antihypertensivamedel med placebo eller ingen behandling, på ca3 200 gravida kvinnor med kronisk eller graviditetsinduceradhypertoni (140-169/90-109 mm Hg). Aktiv behandling minskadeDefinition och klassificering av blodtrycksnivåer enligt ESC/ESH.Kategori Systoliskt DiastolisktOptimaltNormaltHögt normaltHypertoni grad 1Hypertoni grad 2Hypertoni grad 3Isolerad systoliskhypertoni 180> 140ochoch/elleroch/elleroch/elleroch/elleroch/elleroch< 8080-8485-8990-99100-109> 110< 90SVENSK CARDIOLOGI 3/10. s.32
ESC <strong>2010</strong> – STOCKHOLMrisken att utveckla svår hypertoni (>160/110 mm Hg), men hadeingen signifikant inverkan på preeklampsi, neonatal död eller antaletförtidiga födslar. Ingen skillnad förelåg heller mellan gruppernai antalet barn som var ”small for gestational age”. Slutsatsenvar att nyttan av antihypertensiv behandling vid lätt till måttligtförhöjt blodtryck under graviditet (150/95 mm Hg.Huruvida mild till måttlig blodtrycksförhöjning hos gravidakvinnor skall behandlas med antihypertensiva läkemedel är kontroversielltoch föremål för diskussion. Gravida kvinnor medmildare blodtrycksförhöjning löper inte stor risk att drabbas avkardiovaskulära komplikationer under den relativt korta tid graviditetenpågår.Även om det är gynnsamt för den hypertensiva modern, kanpå teoretisk grund en varaktig blodtryckssänkning försämra denuteroplacentala genomblödningen och därigenom leda till enstörd fosterutveckling. En sådan tanke fick stöd av en metaanalysav 14 studier, där sambandet mellan reduktionen av medelartärtryckoch indikatorer för uteroplacental tillväxt studerades. Resultatettalade för att en större behandlingsinducerad minskningav medelartärtrycket hos modern var relaterad till en ökad proportionav barn med lägre födelsevikt.Mot bakgrund av detta resultat framhölls att det föreligger ettträngande behov av nya data för att klarlägga de relativa fördelaroch risker för moder och foster som föreligger vid antihypertensivbehandling av mild till måttlig hypertoni under graviditet.För en kritisk situation, som vid blodtrycksnivåer systoliskt >170 mmHg eller diastoliskt >110 mm Hg, rekommenderades labetalol intravenösteller metyldopa eller nifedipin peroralt. Intravenös infusionav natriumnitroprussid förblir ”the drug of choice” vid hypertensivkris, men vid kronisk tillförsel föreligger risk för cyanidförgiftninghos fostret pga metabolisering till cyanat. Vid preeklampsi ochlungödem ansågs nitroglycerin vara förstahandsmedel. Kvinnormed hypertoni när graviditeten påbörjas bör fortsätta med sin medicinering,dock inte ACE-hämmare, ARB- eller reninhämmare ochmöjligen inte heller atenolol under den första trimestern.RAAS viktigt för fostretAuditoriet fick veta att reninangiotensinaldosteronsystemet(RAAS) är involverat i reglering av renal hemodynamik genom attupprätthålla glomerulusfiltration och urinproduktion i situationermed lågt renalt perfusionstryck, vilket är karaktäristiskt underfosterlivet och neonatalperioden. RAAS reglerar cirkulationeni navelsträng och placenta, reglerar fostrets blodtryck, bidrar tillrenal tillväxt via tillväxtfaktorer, funktion samt utveckling och ärinvolverat i angiogenesen. Med denna kunskap är det förståeligtatt användning av läkemedel som ACE-hämmare, ARB- och direktareninhämmare under graviditet är förenad med potentiellarisker för fosterskador. Preparaten rekommenderas inte för behandlingav hypertoni under graviditet.Farmakologisk behandlingVid behandling av mild till måttlig hypertoni under graviditet rekommenderadesmetyldopa som ”the drug of choice”. Erfarenhetenmed detta medel är stor. Betablockerare, särskilt atenolol och metoprolol,används i relativt stor utsträckning under graviditetenssenare del. Ökad incidens av intauterin tillväxthämning och minskadplacentavikt har rapporterats med atenolol när medlet har använtsi graviditetens tidigaste skede. Den kombinerade alfa och betareceptorblockerarenlabetalol är effektmässigt likvärdig med metyldopa.Kan även ges intravenöst vid svår hypertoni.Diuretika reducerar ökningen av plasmavolymen och det finnsoro för att medlen gynnar utvecklingen av preeklampsi. Användningenav diuretika under graviditet är kontroversiell. Medlenkan användas vid kronisk hypertoni om behandlingen har inlettsföre påbörjad graviditet och till patienter som är saltkänsliga. Rekommenderasinte vid preeklampsi. Vasodilateraren hydralazinförespråkas inte på grund av ökad förekomst av biverkningar ochkomplikationer, när jämförelse har gjorts med andra antihypertensivamedel. Kalciumantagonisterna nifedipin och isradipin kananvändas vid hypertensiva kriser. ACEhämmare, ARB och direktareninhämmare kan ge fosterskador och är kontraindiceradeunder graviditet.Sammanfattningen var att gjorda undersökningar på gravidakvinnor med hypertoni begränsas av framförallt sin design. Dagenserfarenheter grundas på fynd från små studiepopulationeroch långtidsdata saknas. Konsensus råder om att svår hypertoniunder graviditet (>160/110 mm Hg) skall behandlas med antihypertensivaläkemedel. Det saknas dock konklusiva data för attläkemedelsbehandling av mild till måttlig hypertoni under graviditethar gynnsam effekt på utfallet i form av minskad risk förpreeklampsi, neonatal död, missfall och intrauterin tillväxthämningoch det betonades att ytterligare forskning behövs.HjärtsviktAngeles Alonso Garcia, Madrid, berättade om användning avfarmakoterapi vid behandling av hjärtsvikt under graviditet, ochinledde med att beskriva fysiologiska förändringar under graviditetmed fokus på hemodynamik. Vidare belystes risker förmoder och foster, allmänna principer för behandling av hjärtsviktoch specifikt evidensbaserade rekommendationer för användningav läkemedel i denna situiation.De flesta fertila kvinnor med hjärtsjukdom kan genomgågraviditet utan allvarliga komplikationer, och såväl kardiologersom gynekologer möter endast ett litet antal av dessa patienter.Hög risk för den gravida kvinnan föreligger emellertid vid en radpreexisterande sjukdomstillstånd som pulmonell arteriell hypertensionoavsett orsak, hinder för vänster kammares in- eller utflöde,Marfans syndrom eller aortakoarktation, klaffproteser somkräver antikoagulation, svår cyanotisk kongenital sjukdom och ivarje fall av svårare hjärtsvikt (NYHA III-IV).SVENSK CARDIOLOGI 3/10. s.33