ESC <strong>2010</strong> – STOCKHOLMParameterBlodvolymHjärtminutvolymSlagvolymHjärtfrekvensSystemiskt kärlmotståndMedelartärtryckSystoliskt blodtryckDiastoliskt blodtryckCentralt ventryckKollodosmotiskt tryck i serumHemoglobinHög risk för fostret är beroende av kvinnans hälsotillstånd ochgäller vid varje fall av svårare hjärtsvikt, vid preeklampsi och eklampsisamt vid svår cyanotisk kongenital sjukdom. Den rådandeinställningen är att graviditet inte skall rekommenderas vid svårarehjärtsvikt. I denna situation bör ett avbrytande av graviditetenföreslås, med hänsyn till den höga mortaliteten (83,5 %) och morbiditeten(50 %). I den händelse patienten inte går med på detta,bör hon bli föremål för frekventa kontroller. Förekomst av svårhjärtsvikt (NYHA III-IV) under graviditet kräver omedelbar hospitaliseringoch omgående behandling. Om inte hemodynamiskförbättring kan nås, bör ett avbrytande av graviditeten övervägas.Brist på studier med kvinnorFörändringar (medel)+ 35%+ 40-43%+ 30%+ 15-17%- 15-21%Inte signifikant- 3-5 mm Hg- 5-10 mm HgInte signifikant- 14%- 2,1%Fysiologiska förändringar under graviditet. + = ökning, - = minskningAuditoriet upplystes om att en arbetsgrupp inom ESC år 2003sammanställde ett konsensusßdokument om behandling av kardiovaskulärsjukdom under graviditet. Vidare påpekades att randomiseradekliniska undersökningar ofta innehåller färre kvinnorän män. Detta sades bero på att studier med kvinnor är mer komplexaatt utföra. Dels krävs större observans vid rekryteringen,eftersom möjligheten till graviditet alltid måste beaktas bland premenopausalakvinnor. Dels är undersökningar på kvinnor förenademed högre kostnader. Kvinnor och män svarar dessutomolika på kardiovaskulära läkemedel.Betablockerare har samma effekt på båda könen, men ger flerbiverkningar bland kvinnor. Digitalis har rapporterats vara förknippadmed högre mortalitetsrisk bland kvinnor. ACE-hämmareger fler oönskade effekter bland kvinnor. Aldosteronblockerareansågs ha samma säkerhetsprofil bland kvinnor och män, undantagetrisken för gynekomasti hos män. Antiarytmiska läkemedelhar rapporterats orsaka fler takyarytmier och förknippas med enhögre incidens Torsade de pointe bland kvinnor. Bland kvinnorhar ASA visats ge en primärpreventiv effekt mot stroke, men intemot hjärtinfarkt, medan förhållandet är det motsatta bland män.Trombolytiska medel och antikoagulantia är förknippademed fler oönskade effekter bland kvinnor. Efter en schematiskbeskrivning av de olika skedena av sjukdomsprocessen från förekomstenav riskfaktorer utan symptom eller hjärtsjukdom viaasymptomatisk hjärtsjukdom och vänsterkammardysfunktiontill symptomatisk och svårare hjärtsvikt, beskrevs det evidensbaseradeläget för användning av läkemedel vid behandling avhjärtsvikt under graviditet.Det betonades att läkare som har ansvar för behandling avgravida kvinnor med hjärtsvikt hela tiden måste fatta beslut ochta ställning till strategier som saknar adekvata evidens- eller konsensus-stödfrån specialister. Gravida kvinnor är inte tillräckligtrepresenterade i randomiserade kliniska studier och det föreliggerett behov av ytterligare utvärdering av befintliga terapialternativ.Idag vägleds behandlingen av fynd i observationsstudier. Mångaterapistrategier är förenade med ökad risk för fostret, men användsändå, eftersom fördelarna för den gravida kvinnan ansesöverväga riskerna för fostret.ACE-Hämmare /ARBBetablockerareAldosteronantagonisterDiuretikaHydralazin/isosorbiddinitratDigoxinAntikoagulantia (vid FF)KlassACE-hämmare och ARB är kontraindicerade och skall sättasut när graviditet blir känd under sådan behandling. Fostret är beroendeav ett intakt RAAS för sin normala utveckling. Medlenhar rapporterats öka risken för komplikationer i form av urogenitaladefekter och neonatala njurskador, intrauterin tillväxthämning,prematuritet samt ökad neonatal morbiditet och mortalitet.Betablockerare kan användas under hela graviditeten. Detframhölls att de flesta oönskade effekter har rapporterats medatenolol. Betablockerare kan reducera det uteroplacentala blodflödet,försämra fostrets svar på hypoxisk stress, i höga doser orsakaneonatal hypoglukemi och ge lägre födelsevikt.Diuretika kan användas för att minska vätskeretention, menkan orsaka volym- och elektrolytstörningar hos fostret. Vid behovav vasodilatation och för att reducera venös vätskeansamling är hydralazinoch nitrater indicerade. Dessa medel tycks inte vara förknippademed några allvarliga bieffekter, möjligen med undantagav bradykardi. Digoxin kan vara indicerat vid supraventrikuläraarytmier och ansågs inte medföra risk för allvarligare biverkningar.Antikoagulation en utmaningEvidensnivåKlassificering av rekommendationer och evidensnivå för läkemedel vid nedsattvänsterkammarfunktion (EF5 mg) var den enda signifikanta prediktorn fördåligt utfall av graviditet.Generellt gäller vid antikoagulation under graviditet att ställ-IIIIIIaIIaIAABBBBASVENSK CARDIOLOGI 3/10. s.34
ESC <strong>2010</strong> – STOCKHOLMning måste tas till vilken behandlingsregim som skall väljas och närden skall sättas in. Heparin medför risk för kvinnan och dosjusteringkan vara nödvändig. Även enoxaparin kan medföra risk. Erfarenheternaär begränsade med detta medel, återkommande kontrollerrekommenderades och dosjustering kan vara aktuell. När det gällerwaran diskuteras fortfarande om doseringen skall vara över ellerunder 5 mg/dag, med hänsyn till risken för embryopati.Kardiomyopati peripartum beskrevs som en dilaterad kardiomyopatisom uppträder under den sista månaden före ellernågra månader efter partus. Karaktäristiskt för detta tillståndär oförklarad ekokardiografiskt verifierad vänsterkammardysfunktionhos tidigare friska kvinnor. Till den kliniska bildenhör vanligen hjärtsvikt och uttalad vätskeretention. Mildare fallbehandlas med standarterapi mot hjärtsvikt, samtidigt som vänsterkammarfunktionenföljs med kontroller noggrant. Riskenför emboli är stor och antikoagulation är viktig för dessa patienter.I fall som uppträder före partus måste riskerna för fostret beaktas.Nås inte framgång med vanlig hjärtsviktsterapi, kan inotropaläkemedel, mekaniskt vänsterkammarstöd och i värsta falltransplantation krävas.Sammanfattningen var att graviditet kan försämra den kliniskasituationen vid hjärtsvikt, beroende på såväl den större blodvolymenoch ökade hjärtminutvolymen som den markant förhöjdaextravaskulära vätskevolymen. Ett viktigt observandum är samtidigtatt många av de läkemedel som används för behandling avhjärtsvikt är kontraindicerade under graviditet.Graviditet i sig utgör en större risk än användning av antikonceptionsmedel.Kvinnor med hjärtsvikt bör diskutera antikonceptionsmedeloch planerad graviditet med sin läkare för att kunna taett beslut som baseras på en bedömning av den rådande risksituationen.Tidig kontakt med sjukvården är förnuftigt, särskilt medtanke på att både ACE-hämmare och ARB är kontraindiceradeoch att behandlingsalternativen är betydligt begränsade undergraviditet än i övrigt. Det betonades att en optimal behandling fören gravid kvinna med hjärtsvikt präglas av samarbete mellan representanterför en rad olika discipliner som kardiolog, gynekolog,öppenvårdsläkare, anestesiolog, med flera. Vidare krävs en kontinuerliginformation till patienten före, under och efter graviditeten.receptorkänslighet. Dessa och andra fysiologiska förändringarunder graviditeten kan förändra absorption, plasmakoncentrationoch utsöndringen av antiarytmiska läkemedel. Därtill kommer attpraktiskt taget alla antiarytmika passerar placentabarriären.Sällsynt under graviditetAtt behandla arytmier under graviditet med läkemedel är en utmaning.Risken för fosterskada måste alltid beaktas och stor brist råderpå data från kontrollerade studier. Den amerikanska myndighetenFood and Drug Administration (FDA) har utarbetat en riskklassificeringav läkemedel för behandling av FF, som bygger på befintligdokumentation. En liknande klassificering har sammanställts i samarbetemellan American College of Cardiology, American HeartAssociation och European Society of Cardiology (ACC/AHA/ESC).För läkemedel tillhörande klass A finns erfarenheter från randomiseradekliniska studier eller metaanalyser. För klass B föreliggerdata från någon enstaka radomiserad eller flera ickerandomiseradestudier. För klass C finns endast konsensus bland ledande experterpå området, fallrapporter eller erfarenhet från klinisk praxis.De allmänna principerna vid användning av antiarytmiskaläkemedel under graviditet beskrevs. Efter att ha fastställt attarytmin har signifikant hemodynamisk betydelse, övervägs omnyttan för kvinnan överväger risken för fostret. Användning avantiarytmika bör undvikas under den första trimestern och närantiarytmiska läkemedel ges, bör lägsta effektiva dos användas.Under behandlingen bör frekventa kontroller göras med såvälEKG som via läkemedlets blodkoncentration. Företrädesvis rekommenderadesläkemedel som det finns längst erfarenhet med.FF och förmaksfladder är sällsynt under graviditet, såvida intestrukturell hjärtsjukdom eller endokrina rubbningar föreligger.Vid arytmi bör utredning göras för att utesluta kongenital ellerreumatisk hjärtsjukdom och för att kontrollera tyreoideastatus.Ett observandum var mitralisstenos, som uppgavs vara den vanligasteklaffsjukdomen bland gravida kvinnor och nästan alltid harreumatiskt ursprung. Noggrann uppföljning är nödvändig i varjeFörmaksflimmer (FF)Deborah Wolbrette, Hershey, fortsatte med att beskriva hurFF hos den gravida kvinnan kan behandlas. FF förekommerföreträdesvis bland äldre patienter, och gravida kvinnor är intedet första man tänker på i samband med denna relativt vanligaarytmiform. Graviditet i sig kan dock vara arytmogen och ge upphovtill såväl extraslag som bestående arytmier. Genom de förändringari kvinnans kropp som äger rum under graviditeten kanrytmstörningar induceras via hormonella faktorer, främst högaöstrogennivåer och gonadotropin.Arytmier kan även utösas av olika hemodynamiska faktorer, somden förhöjda cirkulerande plasmavolymen (ökar från 5:e graviditetsveckan).Ökningen är progressiv under graviditetens två sista trimestraroch normalt i storleksordningen 30-50 % mot slutet. Volymökningenär vanligen större hos multipara än primipara kvinnor.Normalt sjunker både det systemiska kärlmotståndet och blodtrycketunder graviditeten, medan hjärtfrekvensen ökar 10-20 slag/min, vilket resulterar i att hjärtminutvolymen ökar, främst beroendepå en ökad slagvolym. Hjärtminutvolymen kan öka kraftigtunder graviditet och nästan fördubblas. Även den större uttänjningenav myokardiet kan utlösa rytmstörningar. Andra faktorersom kan utlösa arytmier är ökad aktivitet i det sympatiska nervsystemetmed höga nivåer av katekolaminer i plasma och ökad adrenergSVENSK CARDIOLOGI 3/10. s.31