AVHANDLINGAtt vårda en partner med hjärtsvikt – en börda för mångaEn allt kortare vårdtid på sjukhus gör att patientens partner förväntas ta mer och mer ansvar för eftervården.För många innebär detta en börda som går ut över mental hälsa och socialt liv, visar en avhandling frånLinköpings universitet.Text: Anna StrömbergSusanna Ågren försvarade den 3:e juni <strong>2010</strong> sin avhandling“Supportive care for dyads of patients with heart failure andtheir partners. A descriptive and interventional study” vidHälsouniversitetet i Linköping. Fakultetsopponent var professorOlle Söderhamn, Universitetet i Agder, Norge.Studierna som ingick i Susanna Ågrens avhandling var inriktadepå patienter med kronisk hjärtsvikt och deras partner. Dessapatienters prognos kan likställas med cancerpatienters. Stöd frånen partner har stor betydelse för välbefinnandet och den långsiktigahälsan och överlevnaden för patienter med hjärtsvikt. Samhälletförväntar sig att partnern ska vara den som ansvarar förmycket av vård och omsorg. Idag är vårdtiden på sjukhus endastnågra dygn. Efter det räknar man med att partnern – om det finnsnågon – ska göra jobbet hemma. Det innebär att för partnern attklara av att acceptera förändringar i livet och förhållandet ochsamtidigt agera som en informell vårdgivare.Det övergripande syftet för avhandlingen var att beskriva hurolika aspekter av livssituationen för patienten med hjärtsvikt ochdennes partner påverkades av hjärtsvikten. Syftet var också attfastställa effekterna av en intervention med uppföljning av utbildningoch psykosocialt stöd för patienter med hjärtsvikt ochderas partner 3 månader efter utskrivning efter en akut försämringav kronisk hjärtsvikt. Studiepopulationen var en grupp medpå 155 hjärtsviktspatienter som sjukhusvårdats i Norrköping ochLinköping och som hade en sammanboende partner. Medelåldernför patienterna var i genomsnitt 71 år och deras partner 69 år ochtre fjärdedelar av patienterna var män.I den första delstudien studerades vilka faktorer som var relateradetill upplevd vårdgivarbörda när patienten försämradesi sin hjärtsvikt. Ökad vårdgivarbörda hade ett samband med attpatientens fysiska hälsa försämrades, partners mentala hälsa vardålig och den upplevda kontrollen över hjärtsjukdomen var låg.Måttlig vårdgivarbördan upplevdes som 30% av alla partners. Detvar minskad personlig frihet och minskade sociala kontakter somupplevdes som mest betungade. 1I studie 2 jämfördes hälsorelaterad livskvalitet mätt med SF-36mellan sammanboende partner, patienter med hjärtsvikt och enålder och könsmatchad referensgrupp för sammanboende partner.Resultatet visade att patienterna och deras sammanboendepartners hade likvärdig mental hälsa och att de anhörigas mentalahälsa var signifikant lägre än den ålders- och könsmatchade referensgruppens.Sammanboende partners hade likvärdig livskvalitetsom den ålders- och könsmatchade referensgruppen i alla andra 7dimensionerna av SF-36. Patienterna hade sämre livskvalitet i allaandra dimensioner jämfört med sina partners. 2Studie 3 var en kvalitativ studie där behov hos sammanboendepartner till patienter med postoperativ hjärtsvikt har analyseratsmed grounded theory metoden. Behov av bekräftelse framkomsom huvudfynd i resultatet. Vidare hade sammanboende partnerbehov av trygghet och möjlighet till återhämtning för att byggaupp en inre styrka. De intervjuade betonade att hälso- ochsjukvårdspersonalen har en nyckelroll som stödpersoner. 3Susanna Ågren är leg. sjuksköterska ochmed dr. Hon arbetar på thorax-kärlklinikenvid Linköpings universitetssjukhus och påavdelningen för omvårdnad vid Linköpingsuniversitet. Kontakt: susanna.agren@liu.seStudie 4 redovisade 3 månaders resultat av en randomiseradstudie där effekter av en intervention inriktad mot utbildning ochpsykosocialt stöd till paret (patient och sammanboende partner)efter försämring av hjärtsvikt utvärderas med avseende på egenvård,upplevd kontroll, kunskap om hjärtsvikt, livskvalitet, symtompå depression och upplevd börda av att vårda. Interventionenförbättrade patienternas upplevda kontroll signifikant jämförtmed kontrollgruppen, men den upplevda kontrollen ökade inteför partners i interventionsgruppen. Inga andra skillnader fannsmellan intervention och kontrollgruppen med avseende på egenvårdför patienterna, kunskap om hjärtsvikt, livskvalitet ochsymtom på depression för partners och patienter och partners upplevdabörda av att vårda. 4Sammanfattningsvis visar resultaten från projektet att partnerstill patienter med kronisk hjärtsvikt löper risk för nedsatt psykiskthälsa. De partners som upplevde en måttlig vårdgivarbörda löperen högre risk för försämrad mental hälsa och minskad upplevdkontroll över hjärtsjukdomen. Efter en kort uppföljningstid medinsatser av utbildning och psykosocialt stöd till patient och partnergavs en förbättrad upplevd kontroll hos patienter med kroniskhjärtsvikt, men inte hos deras partners.Genom att identifiera partners behov av trygghet, vila förkropp och själ och inre styrka kan hälso- och sjukvårdpersonalenbekräfta deras behov. Partners måste vara förberedda för att kunnahantera sjukdomsprocessen, de dagliga behoven, förhoppningarinför framtiden och vårdgivaransvaret.Insatser som är inriktade på patienter och partners har varitbegränsad i tidigare forskning. Interventionsstudien (studie 4) ären av de största som genomförts på sammanboende anhöriga tillpatienter med hjärtsvikt. Projektet fortgår och långtidseffekternaav interventionen med utbildning och psykosocialt stöd kommernu att utvärderas utifrån patienters och partners perspektiv ochäven med avseende på det hälsoekonomiska perspektivet inklusivedirekta och indirekta kostnader för vård.1. Ågren S, Evangelista L, Strömberg A. Do partners of patients with heart failureexperience caregiver burden? European Journal of Cardiovascular Nursing. <strong>2010</strong> Jul 1.[Epub ahead of print]2. Ågren S, Evangelis ta L, Davidson T, Strömberg A. The influence of chronic heartfailure in patient-partner dyads – a comparative study addressing issues of health-relatedquality of life. Journal of Cardiovascular Nursing in press.3. Ågren S, Hollman G, Berg S, Svedjeholm R, Strömberg A. Addressing Spousesneeds after cardiac surgery. Heart and Lung 2009;38(4):284-91.4. Ågren S, Evangelista L, Hjelm C, Strömberg A. Dyads affected by chronic heartfailure – a randomized study evaluating effects of education ans psychosocial support inpatients and their partners, submitted.SVENSK CARDIOLOGI 3/10. s.50
Nu ävensubventioneratför patienter medSTEMI eller diabetes!NYHETSTARKT SKYDD FÖR DINA ACS-PATIENTER SOM GENOMGÅR PCIEfient (prasugrel), nästa generations trombocythämmandebehandling, erbjuder en snabb, jämn och kraftig trombocythämning.1,2 Efient ger ett starkare skydd mot kardiovaskulärahändelser jämfört med klopidogrel. 3 Vid insättande av behandlingbör nyttan vägas mot risken för blödning som följer medden ökade trombocythämningen.Efient har en väldefinierad säkerhetsprofil som tillåter digatt ge en stor grupp av dina ACS-patienter en eff ektivarebehand ling efter PCI. 3Tar ACS-PCI till en ny nivåReferenser: 1. Brandt JT et al. Am Heart J 2007; 153: 66.e9–66.e16.2. Payne CD et al. J Cardiovasc Pharmacol 2007; 50: 555–562. 3. Wiviott SDet al. N Engl J Med 2007; 357: 2001–2015.Efient ® (prasugrel) R X . B01AC22. Indikation: Efient, givet tillsammansmed acetylsalicylsyra (ASA), är indicerat för förebyggande behandling avaterotrombotiska händelser hos patienter med akuta koronara syndrom (dvsinstabil angina, icke-ST-höjningsinfarkt (UA/NSTEMI) eller ST-höjningsinfarkt(STEMI) som genomgår primär eller fördröjd perkutan koronarintervention(PCI). Styrkor och förpackningar: 28 st 5 mg och 10 mg filmdrageradetabletter. Kontraindikationer: Överkänslighet mot den aktivasubstansen eller mot något hjälpämne. Aktiv patologisk blödning, tidigarestroke eller transitorisk ischemisk attack (TIA), gravt nedsatt leverfunktion(Child Pugh klass C). Varning och försiktighet: Användning av Efient tillpatienter ≥75 år rekommenderas i allmänhet inte. Bedöms behandling nödvändigav förskrivande läkare bör underhållsdosen halveras till 5 mg. Underhållsdosenhalveras även för patienter
Change language