SAOL och vardagsspråket - Institutionen för svenska språket

92.5. DiskussionSAOL är alltså i första hand tänkt att användas som produktionsordbok(men det innebär inte att det verkligen är så den används; se t.ex Berg &Malmgren 2010:4f.), och den har alltid redogjort för stavning ochböjning men i ganska liten mån för definitioner. Antalet ordförklaringarhar förvisso ökat (Gellerstam 2009a:15), men SAOL har förblivit enproduktions- snarare än en receptionsordbok. Således torde deninformation man hittar i SAOL ha ett i första hand normativt syfte – såäven bruklighetsmarkörerna. Mot detta talar dock ett av citaten i stycke2.1.2. ovan: Johannissons ordval att markeringarna är ”upplysningar”låter onekligen deskriptivt. Och hur normativ ordlistan än vill vara, måsteden ändå utgå från ett befintligt språkbruk, den måste både”rekommendera och registrera”, som Sture Allén kallar det (1986:257).Ett av Nikulas kriterier för deskriptiva inslag i ordböcker blir härsärskilt intressant: en del information om ett ord tycks vara möjlig attkomma fram till, om inte objektivt i ordets mest totala betydelse så i allafall intersubjektivt (1992:45). Med detta menas alltså helt enkelt att manstuderar hur ordet används. Som vi sett kan man inte dela upp olikasorters information i sådan som går respektive sådan som inte går attkontrollera intersubjektivt, men jag tror man kan tänka sig en skala, därtill exempel stavning är lättare att kontrollera än betydelse. Hur man skastava sanning, blå och social kompetens skulle jag tro det råder storenighet om, men handen på hjärtat: vad betyder de tre begreppen –egentligen?Och framför allt är det en annan fråga som återkommer, nämligen denhuruvida en bruklighetsmarkering betecknar hur ett ord används eller hurdet bör användas. Om det är så att SAOL i egenskap av produktionsordbokär mer normativ än deskriptiv finns det skäl att anta att även ettinslag som bruklighetsmarkörer snarare beskriver hur ord bör användassnarare än hur de verkligen används. Alltså måste någon ha fattat ettbeslut:Ordboksförfattarens beroende av normen kommer sällan explicit tilluttryck i form av direkta preskriptioner, men ligger ändå till grund förordboksarbetet då t.ex. etiketteringen måste kunna anses ha uppkommitmot bakgrund av åtminstone en (o)medvetet tänkt norm (ett ickeifrågasatt bruk som inte normerats explicit), eftersom det i annat fall är