SAOL och vardagsspråket - Institutionen för svenska språket

164. Analys av förtexter och lemmalistorFör var och en av de sex upplagorna presenteras först tidigare forskningoch kringlitteratur, därefter förtexten och slutligen lemmalistan – elleråtminstone de delar av den som intresserar oss, det vill säga ordmarkerade som vardagliga.Kapitlet avslutas med en sammanställning över siffrorna och deeventuella trender och förändringar som hittats.4.1. Sjunde upplagan (1900)U7 sägs jämfört med föregående upplaga (1889) innehålla ”färre råd omanvisningar där det sägs vad man kan undvika eller vad som är bättre.”(Sigurd 1986:204). Johannisson (1974) skriver att ett flertal ord sombetecknades som i U7 ströks ur senare upplagor (s. 22). Om detvisar sig stämma är det ett intressant exempel på hur redaktionens attitydtill vardagsspråket förändrades under perioden och därmed pålemmaurvalets tydligt normativa karaktär – ord som år 1900 uppenbarligenvar vardagliga men ändå förtjänade sin plats i ordlistanbetraktades 1923 som alltför vardagliga för att alls tas med.4.1.1. FörtextFörordet, ändamålsenligt kallat ”Förord”, är tio sidor långt och handlartill stor del om stavning, men där finns också en del som är intressant fördenna undersökning. Till exempel säger man att urvalet av artiklar –jämfört med SAOB – har skett ”dels med hänsyn till ordensbruklighetsgrad, dels med afseende på förekommande ortografiska ellergrammatiska svårigheter.” (s. II). Att välja lemman med hänvisning till”svårigheter” tyder på ett pedagogiskt och därmed normativt syfte: dethär är en bok som ska hjälpa den som inte vet hur hen ska skriva, inte –som den utpräglat deskriptiva SAOB – en förteckning över flesta möjligasvenska ord. Att ordens bruklighetsgrad har vägts in kan naturligtvis sessom en lyhördhet gentemot bruket och därmed ett deskriptivt drag, men