Byte av referenssystem i plan i Oskarshamns kommun - Lantmäteriet

Analysen tog sin utgångspunkt från restfelsvektorkartorna och restfelsvariationsbilderna tillsammansmed kommunens primärkarta, för att få en överblick över var de förväntade respektiveicke förväntade större restfelsvariationerna påträffades. Trots att vektorerna i variationskartorna(se figur 14 och 15) överlag ser ut att spreta väldigt mycket, var det nämligen möjligtatt med hjälp av de olika kartorna tillsammans, i analysen delvis avgränsa stomnätsdelar ochområden där trender hos restfelen kunde ses eller borde kunna ses. Detta var möjligt eftersomprimärkartan gav information om stadsbilden med dess uppdelning i exploaterade och ickeexploaterade områden samt om stomnätets utsträckning, medan analysverktygen i form avrestfelsredovisningar talade om var i stadsbilden passpunktsinmätningar hade gjorts och varspänningar och deformationer i stomnätet verkade finnas (se figur 16). Den bristande överensstämmelsenmellan restfelen i olika närliggande områden kunde därmed i många fall enkeltförstås utan närmare vetskap om stomnätets uppbyggnad historiskt sett, genom en titt i analysmaterialetdär orsakerna till olikheterna kunde ses. Exempelvis kunde det mellan närliggandeområden finnas naturliga barriärer; kanske i form av skogspartier eller bergshöjder,som gjorde det omöjligt att ansluta områdena till varandra på ett tillfredsställande sätt.Figur 16. Exempel på hur olika kartor och bilder kunde kombineras i restfelsanalysen. En transparent georefereradrestfelsvariationsbild kombineras här med en karta som bland annat visar kommunala stomnätspunkter (deröda punkterna) (© Lantmäteriet Gävle 2009. Medgivande I 2008/1948, © Oskarshamns kommun, samt editerad).30