Byte av referenssystem i plan i Oskarshamns kommun - Lantmäteriet

Figurerna 19 och 20 visar restfelsvariationerna efter mätetapp två i regionsystemet. I figur 19har värdet på variationerna viktats omvänt proportionellt mot kvadratroten ur respektive passpunktsavstånd,vilket är det som oftast görs och som använts hittills i den här framställningen,medan figur 20 presenterar variationerna utifrån de absoluta differenserna (se punkt 3 i avsnitt2.3.2). Att även de absoluta differenserna användes i analysen, berodde på att detta ofta är tillgod hjälp och på ett bra sätt kan komplettera analysen utifrån det normala presentationssättet.Ibland redovisas restfelsvariationerna nämligen alltför kraftigt eller alltför svagt när de viktasmed hänsyn till passpunktsavståndet. Exempelvis kan ett stort passpunktsavstånd göra att enstor variation redovisas alltför svagt, medan små variationer kan förstärkas obefogat mycketpå grund av ett litet passpunktsavstånd. I sådana fall är en redovisning som använder de absolutadifferenserna värdefull att stämma av mot.Den mest markanta skillnaden mellan de två olika presentationssättet i detta fall är att enpunkt söder om de två tätorterna Fårbo och Figeholm i mitten österut, har ett kraftigare röttområde kring sig i figur 20 än i figur 19. Denna punkt var en av de punkter som stack ut någotefter mätningarna i mätetapp ett. I mätetapp två var tanken att punkten skulle kontrollmätasoch att ytterligare någon punkt i nära anslutning skulle mätas in, för att möjliggöra jämförelseav restfelen. Kontrollmätningen av punkten resulterade i samma restfel som tidigare, ochnågra punkter i direkt anslutning att mäta in med satellitteknik fanns inte. Eftersom punktenligger helt i utkanten av stomnätet, har en stabil markering och inte kunde antas ha rubbats ursitt ursprungliga läge, beslutades därför att punktens restfel kunde tas med i den kommanderestfelsmodellen. För övrigt var stomnätets deformationer i dessa två tätorter kartlagda.Norr om Fårbo och Figeholm fanns efter första mätetappen ett restfel som också avvek frånomgivningen. Efter en enklare kontrollmätning med samma resultat som tidigare, kunde slutsatsendras att det rör i mark som markerar punkten, under årens lopp, mer och mer tryckts utoch bort från den väg som det är nerslaget intill. Detta var ett förhållande som under mätningarnasgång även kunde konstateras på liknande sätt för andra punkter vid äldre eller hårt trafikeradevägar. Den stora restfelsvektorn kunde alltså inte anses vara representativ för de omgivanderestfelsvektorerna och utelämnades därför i den fortsatta processen för att ta fram enbra restfelsmodell för användning vid transformationen. Detta kunde göras utan vidare justeftersom inga kartdetaljer i primärkartan mätts in med utgångspunkt från den punkten. Samtidigtmed att denna punkt utelämnades, togs även ett beslut att inte heller ta med de två andrapunkterna som låg i direkt anslutning. Anledningen till det var att dessa punkter tillhörde engrupp punkter i stomnätet som dels låg utanför tätbebyggelse och därför inte hade använtssom utgångspunkter vid inmätning av kartdetaljer, och dels inte hade tillkommit på ett sådantsätt att deras lägen var helt tillförlitliga.Den tredje och sista tätorten som kompletteringsmätningar i mätetapp två hade gjorts i varKristdala. Analysen utifrån restfelsvariationsbilderna för denna tätort visade att mätningarna imätetapp två hade gjort att de trender i nord-sydlig respektive öst-västlig riktning som kundeses i analysmaterialet efter första mätetappens mätningar, blev förstärkta och tydligare. Fortfarandespretade restfelen i flera avseenden men det förhållandevis stora antalet passpunktsinmätningargjorde att passpunktsavstånden var korta och kartläggningen av stomnätsgeometrinmycket bättre än tidigare. Dessutom hade de punkter som efter första mätetappens mätningarhade restfel som avvek från de närliggande restfelen, kontrollerats och i vissa fall kunnat tasbort, medan de i andra fall fick vara kvar.37