rasister - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

2. Tidigare forskningForskning om utsatthet och rädsla är en del i den kriminologimark som viktimologin allt mervunnit terräng i. Viktimologi, brottsoffersforskning, är numera ett stort ämne i kriminologinpå grund av bland annat kvinnorörelser som uppmärksammade våldet mot kvinnor och somdärmed resulterade i ett fokus på kvinnor som brottsoffer (Åkerström & Sahlin 2001, s.7,9).Genusforskningen i kriminologin uppkom på grund av den kritik som hävdade att forskningenvar genusblind och enbart behandlade män (Lander, Pettersson & Tiby 2003, s.8). Att studeramaskuliniteter har sina spår i 70-talets feminism (Lundgren, Pettersson & Tiby 2003, s.79).Det är numera vanligt att i maskulinitetsstudier använda hegemonisk maskulinitet somanalytisk utgångspunkt, vilket även denna uppsats syftar till. Dock finns det få studier ompojkar och män som offer på grund av uppfattningar om att män inte vill uppvisa svaghet somofferskap likställs med. De undersökningar som ändå har gjorts på området visar emellertidmotsatsen (Newburn & Stanko 1994, s.159-160).I två svenska studier som har analyserat pojkar och män som brottsoffer, som presenterasnedan, framkommer det att pojkar och flickor förhåller sig till och utgår från genus. Självagrundbultarna och utgångspunkterna är samma som i denna uppsats; konstruktioner av genusoch offerskap. Dock skiljer sig utförandet eftersom båda studierna är kvalitativa intervjuer.Det påverkar resultatet då det är en annan sorts interaktion som skapas mellan forskare ochdeltagare i intervjuer jämfört med en anonym enkätsituation med uppmaning om att skriva enberättelse. Trots det är studierna användbara eftersom de innehåller skildringar av dedeltagande samt omfattande analyser gjorda av forskarna. För den här uppsatsen utgör de engrund att stå på och att relatera till eftersom de, trots olika metodanvändningar ochpopulationer, rör sig i det ännu lilla fältet om pojkar och män som brottsoffer.2.1 Gestaltningar av offererfarenheter - samtal med unga män som utsatts för brottVeronica Burcar har i sin avhandling intervjuat tio unga män, mellan 17 och 21 år, som utsattsför rån eller misshandel (Burcar 2005, s.25). Urvalet gjordes genom kontakter med kollegoroch via Malmö Tingsrätt (ibid. s.191). Hennes syfte var att undersöka och beskriva hur dessamän i samtalsintervjuerna framställer identiteterna ”man” och ”brottsoffer” och hur deförhåller dem till varandra (ibid. s.25). Utgångspunkten för analysen är konstruktionistisk,interaktionistisk och narrativ. I intervjuerna gör männen motstånd mot den normativaofferrollen. Manlig karaktäristika, som agentskap och styrka, framhävs. Dock utgårberättelserna från brottsdrabbade individer och männens offerstatus förnekas inte helt, men7