rasister - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

medan pojkarna gör det för att skapa entydighet. Flickorna binder rädslan, oron ochgärningspersonerna till sig själva medan de flesta pojkar håller dem på avstånd, men detförekommer flickor som skriver om rädsla och oro på ett sätt som liknar pojkarnas.Flickgruppen utanför temat skiljer sig från pojkgruppen innanför temat på grund av attflickorna reproducerar normativ femininitetssträvan då de är rädda för sexuella övergrepp. Deflickor som skriver att de inte har blivit utsatta är rädda för okända personer, vilket ävenpojkarna är. Avvikande berättelser i flickgruppen är de som inte förbinder sig med rädslan ochoron. De liknar pojkarnas berättelser.De yngre pojkarna skiljer sig mest från pojkgruppen innanför temat då de skriver ombland annat sexövergrepp. De yngre pojkarna är även rädda och oroliga för annat, men deförbindelser de gör mellan subjekt och objekt är mer typiska för femininiteter, om man serpojkarna som pojkar och inte som barn. De yngre pojkarna som skrev berättelser innanförtemat gör det dock på liknande sätt som pojkarna. De vuxna männens berättelser som berörtemat liknar vissa utav pojkgruppens berättelser. De andra vuxna männen skriver på liknandesätt som pojkarna innanför temat då de framhäver agentskap och altruism. Avvikandeberättelser finns i vuxengruppen, men i de flesta fallen reproduceras maskuliniteter.Sammanfattningsvis konstruerar pojkgruppen innanför temat tydligast hegemoniskmaskulinitetssträvan. De vuxna männen och de andra pojkarna reproducerar ocksåmaskuliniteter, men det finns fler avvikande fall inom de grupperna. De båda flickgruppernareproducerar femininiteter, men det finns berättelser som liknar pojkarnas. De yngre pojkarnaskriver på ett sätt som är mer typiskt för femininiteter. I alla grupper finns det de som skriveraltruistiskt. Skillnaden emellan dem är att pojkarna och männen distanserar sig från rädsla,oro och gärningsperson genom altruism medan flickorna och de yngre pojkarna förbinder sigtill objekten även när de skriver altruistiskt.6. DiskussionFörst måste jag tillkännage de svårigheter som fanns med att analysera texter med”genusglasögon”. Först i slutspurten av uppsatsprocessen slog det mig att jag agerade på ettsätt som uppsatsen egentligen syftar att motverka, nämligen att enbart se pojkar somgärningspersoner. Utan problematisering betraktade jag gärningspersonerna i berättelsernasom pojkar och män. Det kan tyckas självklart när det skrivs om en våldtäktsman, men det ärinte lika uppenbart att ”invandrare” och ”rasister” har en manlig könstillhörighet (i de mångafall detta inte omnämns av skribenterna). I analysen av gruppernas förhållande till varandra30