rasister - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

4.2 Diskursteori som metod – tillvägagångssättJag har valt att använda diskursteori som metod därför att den lämpar sig bäst för minafrågeställningar. Jag studerar genuskonstruktioner, och då konstruktioner (som utgör allt)uppstår ur olika diskurser (som är ofrånkomliga) är diskursteorin väl förenlig med genusteorioch socialkonstruktionism. Jag har även inkluderat diskursordnings- och lingvistikanalys föratt få bästa möjliga analys av berättelserna eftersom att diskursteorin till stor del är teoretisk.För att förstå diskursteoribegreppen exemplifieras dem. Exemplen utgår från hur endeckarfilm kan konstrueras, och skiljer sig alltså från hur de appliceras i analysen eftersom detrör sig om olika diskurser. Anledningen till att jag inte exemplifierar i rädsla och orodiskursenredan här beror på att det finns diskurser inom dem (t.ex. kön) som skiljer dem åt.Syftet med diskursteori som metod är att analysera hur artikulationer reproducerar,ifrågasätter eller dekonstruerar diskurserna (Winther Jørgensen & Phillips 2000, s.37).Urvalen har gjorts genom läsning av alla berättelserna som sedan, inom varje grupp, harkategoriserats beroende på om de berör temat eller inte. Berättelserna har strukturerats ochgränsats in i en diskursteoretisk ram och analys genom att diskursteoretiska begreppappliceras på och identifieras i berättelserna. Detta görs genom läsning, tolkning ochmotivering och utgår alltså från mina tolkningar. Begreppen är moment som är alla tecknen ien diskurs. Dessa är fixerade och stängda, t.ex. en handling om att ett brott har begåtts.Nodalpunkter är privilegierade tecken, och kan ses som en huvudrubrik, kring vilka de andratecknen definieras utifrån (ibid. s.33). T.ex. kan brottshandlingen också vara nodalpunkteftersom handlingen runtomkring utgår från det begångna brottet. Element är tecken som ärmångtydiga och inte är stängda för tolkning. Dessa har ännu inte fått en fixerad mening idiskursen och står utanför (ibid. s.34), t.ex. vad ett brott egentligen innebär. Flytandesignifikanter är tecken som är öppna för tolkning men som står innanför diskursen (ibid. s.47),t.ex. vem som egentligen var brottets gärningsperson, och det diskursiva fältet är demöjligheter som diskursen utesluter i och med acceptansen av de andra tecknen som ärinnanför diskursen, vilket görs på grund av en strävan efter entydighet, t.ex. att det inte rör sigom brott, det kan ha varit en olycka. Mästersignifikanter organiserar identiteter och äridentiteternas nodalpunkter (ibid. s.50). T.ex. är utredarens, huvudkaraktärens,könstillhörighet central. Ekvivalenskedjor är verksamheten där tecknen genom förbindelsersom jag gör emellan dem ges innehåll. T.ex. kan ett misstänkt beteende ekvivaleras medgärningsperson och ondska.Textens lingvistiska karaktär, som integreras från den kritiska diskursanalysen och somfokuserar på formella drag i berättelserna (ibid. s.75), studeras genom identifiering av16