12.07.2015 Views

rasister - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

rasister - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

rasister - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

5.5 De yngre pojkarna innanför och utanför tematDe yngre pojkarnas berättelser handlar om allt från rädsla och oro för våldtäktsmän till canceroch Tony Olsson (dömd för polismord i Malexander). Det är fem berättelser som berör temat.Pojkarna skriver allmänt negativt om ”invandrare” eller ”<strong>rasister</strong>” och/eller där självahändelsen är i bakgrunden. Pojke, 13 år, löpnummer 639, skriver:När jag och mina kompisar i feman spelar fotboll så kommer utlänningarna och stör och brytervårt sel. Jag är orolig över att man lätt kan komma i bråk med dom. Dom är väldigt kaxigatycker jag. Jag är väldigt rädd för dom när dom är i gäng.Det finns emellertid andra återkommande berättelsehändelser som rör en rädsla och oro förpedofiler och ”fullisar”. Mästersignifikanten och det samtida momentet är ”pojke” (WintherJørgensen & Phillips 2000, s.55). I förhållande till den flytande signifikanten ”offer” blirekvivalenskedjan inte lika motstridande som i de andra pojkgrupperna eftersom de yngrepojkarna fortfarande kan betraktas som barn. Om barn ekvivaleras med ”passiv” och”oskyldig” blir det ingen konflikt med offeridentiteten (ibid. s.55). Även berättelserna ompedofiler och fulla gubbar strider inte mot en offeridentitet. Däremot, om man betraktarpojkarna som just pojkar och inte som barn, är berättelserna inte eftersträvansvärda för enhegemonisk maskulinitet. Pojke, 11 år, löpnummer 138, skriver:jag är rädd för voldtäckt och mord. Jag är specielt rädd för sexuelt övergrepp. Jag är rädd förvoltäkt. för jag har hört på radio och tv att barn blivit voltagna när dom gick hem från skolan…Transiviteterna i berättelserna är att pojkarna förbinder rädslan och oron till sig själva då deskriver detaljerat om hur de känner. Modaliteterna är oftast att pojkarna skriver om rädslanoch oron som någonting främmande, även fast vissa händelser är självupplevda (ibid. s.87-88). Gärningspersonerna och händelserna är okända och läskiga. De beskrivs som att det ondafinns ”därute” utanför hemmet och väntar på dem. Pojke, 13 år, löpnummer 2015:Jag tycker att det är för mörkt på små vägar. jag tror att det kan hända något när man går hemfrån kompisar, sporter och hobbys. Jag brukar ofta bli rädd för att det ska komma konstigaperosner när man går ute på kvällarna.Diskursordningen kan ses som både reproducerande och dekonstruerande. Om pojkarna sessom pojkar finns det konkurrens eftersom de förbinder sig själva till rädslan, oron ochgärningspersonen som dessutom handlar om sexuella övergrepp. Om pojkarna däremot sessom barn är diskursen reproducerande då det är acceptabelt för barn att vara rädda (ibid. s.56).5.6 De vuxna männen innanför och utanför tematDe två berättelser som rör temat är av en man som skriver att han är förtryckt på grund av atthan inte är blond och blåögd samt en som beskriver rädsla och oro för ”invandrare” men med28

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!