rasister - Kriminologiska institutionen - Stockholms universitet

händelsen i centrum. Alltså riktar sig ingen direkt rädsla eller oro mot ”rasister” eller”invandrare” eftersom det är händelsen som primärt beskrivs och inte gärningspersonerna, tillskillnad från pojkgruppen innanför temat. Man, 53 år, löpnummer 5280, skriver:Personer jag känner har råkat ut för stölder, inbrott hot av personer, gäng bestående av yngrepersoner med invandrarbakgrund. Rån, misshandel mm på vissa platser kvällstid.Mästersignifikanten är ”man”, som också är ett moment (Winther Jørgensen & Phillips 2000,s.50, 33). Mästersignifikanten och den flytande signifikanten ”offer” är motstridiga. Dettahanteras av männen då det återkommande mönstret utanför temat handlar om rädsla och oroav altruistisk form, sådant de inte kan kontrollera som t.ex. inbrott, samt att många visaragentskap genom att de ger förslag på åtgärder (ibid. s.55). Man, 24 år, löpnummer 5002:Att min flickvän blir utsatt för våld på kvällstid när jag inte kan vara med och skydda henne. Attvåra lägenhet blir rånad på en massa saker och att vi blir av med allt som inte går att återställa.Att vi i våran familj blir utsatta för våld eller trakasserier etc. av någon eller några.Männen förbinder sig inte med rädslan, oron eller gärningspersonerna speciellt tydligt. Dehåller dem på ett avstånd och visar ingen direkt sårbarhet trots att de upplever rädsla och oroeftersom de skriver om det. Modaliteterna är lika de yngre pojkarnas, att brottslighet är någotsom finns ”därute” och väntar på dem. Brottsligheten beskrivs också ibland som ökande ochnågot det måste reageras mot (ibid. s.87-88). Man, 43 år, löpnummer 5216:Jag är orolig att min son, 7 år ska bli utsatt för nån pedofil. Dessa människor måste ses som enförlorad grupp och låsas in eller avlivas. Låt inte våra barn var försökskaniner åt fula gubbarsom ”kanske” blivit friska!Den rådande diskursordningen är reproducerande då männen är oroliga och rädda på ett”manligt” sätt. Det finns dock en del avvikande berättelser som kan ses som konkurrerande.Det är de män som förbinder sig själva till oron, rädslan och gärningspersonen samt skriver påett sätt där de framställer sig som passiva (ibid. s.76). Man, 48 år, löpnummer 5281, skriver:Kvällarna när jag väntar på en buss i centrum eller att jag ska hämta bilen som står parkerad påstora parkeringsplatsen "bakom" ICA är jag alltid rädd. Man känner sig helt utelämnad…5.7 Pojkarna innanför temat i förhållande till de andra gruppernaPojkarna innanför temat ”invandrare” och ”rasister” liknar pojkgruppen utanför tematgenom att båda grupperna reproducerar maskuliniteter som strävar efter hegemoniskmaskulinitet då de flesta är rädda och oroliga på ett ”manligt” sätt eftersom de betonaragentskap och rädslan och oron är altruistisk. Dock finns det avvikelser i pojkgruppen utanförtemat då en del pojkar skriver om sin rädsla och oro på ett sätt som liknar flickornas.Även fast flickorna innanför temat har samma berättelsetema som pojkgruppen skiljer desig åt genom att flickorna inte behöver anpassa offeridentiteten efter sin könstillhörighet,29