nuova fotografia italiana ny italiensk fotografi - Artericambi

Paola Di Bello
Paola Di Bello, född 1961 i Neapel, bor i Milano. Hon kännetecknas av sin stora noggrannhet vad gäller projekt och
form, som förenas med ett starkt socialt innehåll och ofta gör betraktaren delaktig. Den formella principen hon följer
bygger på att samtidigt avbilda motsatta parametrar, oavsett om dessa gäller tiden, rummet eller kompositionen: inne/
ute, framför/bakom, horisontellt/vertikalt, beskuret/kontinuerligt, igår/idag, dag/natt, ljus/skugga… Det sociala
innehållet syns i teman som de hemlösa, sopor och stadsmiljöer, och omfattar till och med nomadgrupper och lokala
folkgrupper i olika projekt: de hemlösa som ligger och sover på bänkar visas vertikalt; ett slängt, uppochnedvänt
föremål återfår sin rätta position, vilket dock gör att bakgrunden vänds uppochned; ett fotografi eller en videofilm
fungerar som ”bro” mellan en grupp människor på ett ställe och en på ett annat ställe, mellan de som stannar och de
som ger sig av, mellan de som är här och de som är någon annanstans; två bilder av samma person tagna vid olika
tidpunkter men på samma ställe visar tidens gång och den förvandling som tiden åstadkommer; en gatas kontinuitet
återskapas med bilder från olika tider, olika situationer och de människor som lever där; bilder som tagits på dagen
och på natten från fönstret där konstnären fick bo läggs ovanpå varandra i samma bild…
Effekten hos de bilder som uppstår är allt annat än given. Den får betraktaren att känna sig en aning bortkommen,
något som alltid har gjort det möjligt för konsten att visa verkligheten på ett annat sätt och att med visuella medel
få oss att tänka och att tänka om. ”Jag är intresserad”, förklarar konstnären, ”av att titta på staden, gatorna och
stadsmiljöerna ur perspektivet hos någon som bor i staden, ur ett inre, delaktigt perspektiv, inte något monumentalt
huvudperspektiv, utan ett sekundärt, privat perspektiv, ’bakifrån’ kan man säga.” De formella lösningar som Di Bello
utarbetar för att kunna skapa sina bilder visar ett visst landskap, en viss situation eller en viss händelse så som vi aldrig
har sett dem tidigare, så som det inte ofta är möjligt att se dem i verkligheten, en syn som blir speciell framför allt för
den som alltid befinner sig i den. Finns det någon tydligare metafor för fotografin?
I bildsekvensen som har valts för detta tillfälle framhävs en röd tråd ytterligare och på ett betydelsefullt sätt. Det
handlar om rotation, om de olika sätten man kan tolka och använda den på: rotera betraktarens position, fotografera
ett föremål som roterar, ljusets och skuggans rotation under dagen, den verkliga eller skenbara rotationen hos blicken
som sveper över landskapet, jordens rotation under dygnet… med andra ord den som vi själva befinner oss i och som
fotografin ger oss genom Di Bello, det vill säga genom att motsatserna biter sig själva i svansen.
41