rus: synd og salighet - Fortid

44 artikkel
I min avhandling har jag studerat både nutida och äldre
berättelser om berusade personer. Berättelserna som
handlar om nutid har samlats in mellan 1999 och 2008
i samband med mitt avhandlingsarbete. Ibland har det
rört sig om planerade intervjuer på avtalade tider. Många
berättelser har jag erhållit spontant, då någon erinrat
sig en bra fyllehistoria i samband med att avhandlingen
kommit på tal. Jag har även mottagit enstaka berättelser
via e-post och ordinarie post. Informanterna har varit av
alla åldrar och haft olika social bakgrund. Trots detta har
de berättat historier av samma karaktär, vilket speglar en
bred gemensam kunskapsbank om fyllehistorier. Dock är
ungdomar överrepresenterade både bland informanterna
och i egenskap av berusade huvudpersoner i historierna.
De äldre historierna har jag funnit i folkminnesarkiven.
Berättelserna är insamlade under 1900-talet, men de
handlar ofta om äldre tider och ett förmodernt jordbrukssamhälle.
Detta var vad som efterfrågades när materialet
samlades in, folklivsforskarna ville kartlägga ett försvinnande
«förr» i en tid då ett nytt modernt samhället stod
för dörren. 2 I de äldre historierna om berusade personer,
liksom idag, berättar man gärna om påverkade makthavare.
Förr i tiden var det fulla präster som förekom flitigt i
berättelserna. I arkiven kallas de ofta för «supiga präster».
Ett populärt tema är när prästen är berusad i predikstolen.
En präst är så full att han måste ha ett högt räcke för att
inte ramla ner. 3 Ibland säger prästen fel och avslöjar att
han druckit och syndat hela natten:
En mycket supig kyrkoherde i Roseberga socken
började efter en kalasnatt en söndag sin predikan
sålunda: «Trumf, mant och suput Era bonddjäklar
och suputer» --- men så kom han ihåg att han stod
på predikstolen --- «säga de ogudaktige när de
hänge sig åt det syndiga kortspelet» fortsatte han. 4
Här överskrider prästen en rad gränser för accepterat
drickande. I egenskap av företrädare för det rätta levernet
skämmer han ut sig i kyrkorummet, under mässan, på
vilodagen. Hans pinsamma tillstånd blir uppenbart när
han, i predikstolen framför hela församlingen, kräks rakt
ut. Historien är inte den enda i sitt slag, vilket visar att
detta var något som engagerade och som var intressant
att berätta om. Idag är historier om fulla präster inte lika
intressanta. I media har jag funnit enstaka artiklar om
någon präst som varit full vid begravningen eller åkt fast
för rattfylleri. Däremot figurerar ett stort antal artiklar
om präster som gjort förbjudna sexuella handlingar. 5 För
den stora allmänheten är en full präst inte så intressant,
eftersom denne inte har lika stor betydelse i människors
vardagsliv som förr. Behovet av att «plocka ner» makt-
havare genom att peka ut dem som suputer kvarstår dock.
Berusade politiker förekommer inte sällan i artiklar och
berättelser.
Ett exempel på en «berättelse» som förmedlats via media,
var ett par korta TV-inslag om dåvarande ryske presidenten
Boris Jeltsin som sändes över hela världen på 1990-talet.
TV-tittare fick under några korta minuter se hur
Jeltsin, tydligt alkoholberusad vid ett högtidligt tillfälle,
tog taktpinnen från en dirigent och själv började dirigera
högtidsorkestern. Vid ett annat tillfälle nöp han en sekreterare
i baken. Den runde, flirande Jeltsin, inte olik äldre
framställningar av byprästen, skämde ut sig på en enorm
offentlig arena inför hela världens TV-tittare. Makthavaren
Jeltsin plockades ner och gjordes till åtlöje. Han framställdes
som rolig, inte hotfull eller aggressiv. Klippet om
Jeltsin påminner mycket om äldre tiders prästhistorier.
Samtidigt visar den på nya tiders förmedling av händelser,
där en «berättelse» kan spridas oerhört snabbt till den största
av tänkbara publik via massmedia.
När prästen är full i kyrkan överträder han gränser för
var och när det är tillåtet att dricka. Detta är ett tema
som även är centralt i många nutida berusningsberättelser.
Det är dock inte samma tidsgränser som provoceras. I
nutida berättelser är det arbetande människor och den arbetsföra
tiden, som utmanas av de fulla huvudpersonerna.
Många historier handlar om fulla eller bakfulla individer
som vinglar omkring bland pendeltågets arbetsamma resenärer,
äldre damer på promenad i en park eller dagisbarn
på promenad (kvinna 30, kvinna 25). 6 En man kräks i
smyg samtidigt som han arbetar som hemsamarit hos en
äldre dam. Här synliggörs föreställningar, gränser och hierarkier
som normalt råder. Den unge mannen provocerar
den äldre generationen. De gamla damerna och dagisbarnen
antas inte dricka alkohol. Vardag, dagtid och arbetstid
förväntas vara alkoholfria. När en berusad person befinner
sig i dessa sammanhang, väcker det känslor och blir
intressant att berätta om. I äldre tider uppfattades det inte
som ett problem att dricka alkoholhaltiga drycker under
arbetstid. Att ta en morgonsup hörde till god sed. I dagens
precisionssamhälle skulle de flesta inte drömma om att
dricka på morgonen innan de går till jobbet. Även om det
förekommer på vissa arbetsplatser, så är det definitivt inte
legitimt. I äldre berättelser är det, som sagt, inte arbetstiden
som utmanas. I stället är det vilodagen som vanhelgas
när prästen uppträder berusad.
Manlighet
Föreställningar om manlighet är något som blir synliggjort
i berusningsberättelserna. Ruset har traditionellt
förknippats med styrka och idéer om vad en «riktig karl»
tål. 7 Detta visas exempelvis i uttrycket att «ta sig en styrketår».
Dessa föreställningar återfinns även i dagens berättelser,
även om det idag inte enbart är män som förväntas
berusa sig. Sålunda är det intressant att se på vilket sätt
en «karlakarl» beskrivs i gamla uppteckningar. Ett exempel
på detta är en uppteckning från 1909–1910, som
handlar om Gamle Rosten. Gamle Rosten beskrivs enbart