Folkbibliotekspolitik i Göteborg i slutet av 1940-talet - BADA ...

man i texter får söka under ytan, d.v.s. göra en inte direkt synlig ideologi manifest. Och
det är detta som Liedman menar att man gör i ideologianalysen, man gör ideologin
manifest. Som jag tidigare skrivit definierar jag ideologi som ett idésystem av försanhållanden,
normer och värderingar som styr människors handlingar (även språkhandlingar)
i egenskap av att fungera som mer eller mindre tydliga mentala kartor, som
människor använder sig av för att välja den ena eller andra handlingsvägen, den ena
eller andra formuleringen. Det blir en fråga om att genom textens strukturer och dess
sammanhang urskilja de försanthållanden, värderingar och normer som styrt den eller de
som formulerat texten. Jag menar att den ideologiska dimensionen i en text blir möjlig
att utläsa p.g.a. den fungerar som en av de övergripande principerna, som med dess
reglerande kraft påverkar textens olika strukturer. En ideologi är, med andra ord, möjlig
att utläsa i en text och därmed också möjlig att göras manifest, i kraft av att vara en
reglerande, d.v.s. en styrande kraft vid textens tillkomst. Jag hävdar att sättet på vilket
man uttrycker sig i en text mer eller mindre döljer den eller de personernas försanthållanden,
värderingar och normer och att dessa kan utläsas genom en systematisk analys
av den givna texten i dess sammanhang. Detta eftersom de som formulerar texten är en
del av textens sammanhang. Om man har kunskap om i vilket sammanhang texten är
formulerad kan man, menar jag, dra slutsatser om författarens/nas ideologi utifrån på
vilket sätt sammanhanget och texten är länkad med varandra eller kanske mer korrekt
formar varandra. Att formulera en text är en handling och för att förstå denna, för att
förstå vad som styrt denna, måste jag klarlägga det samband som finns mellan texten
och det sammanhang den är formulerad i. Textens beröringspunkter med sitt sammanhang
förklarar vad som styr författaren/na vid formulerandet av texten.(se figur 1 sid.
13) I mitt fall gäller det att förstå den ideologi som kan sägas ha styrt texter som kan
sägas representera Göteborgs folkbibliotekspolitik.
Jag betraktar folkbiblioteken som en politisk institution, vilket även Hanson och Zetterlund
skriver att det bibliotekshistoriska forskarna i hög grad gör. Hanson menar, och
jag instämmer, att folkbiblioteken som institution ingår i ett mycket komplext socialt
sammanhang som färgar dess verksamhet i såväl organisatoriska, politiska och ideologiska
avseenden. Folkbibliotekens ideologiska identitet påverkas utifrån, samtidigt som
de själva formulerar en självständig diskurs som uttrycker vissa värden och normer. Jag
kommer även ta fasta på Torstenssons synsätt på folkbiblioteksutvecklingen, att det är
människor som grundar och utvecklar folkbibliotek och de gör de för att uppnå något
med det, och att dessa avsiktligt handlande människor är begränsade och styrda av
samhälleliga strukturer. Detta för att ett sådant perspektiv tydligt pekar på att det är
någon eller några aktörer som verkar, i mitt fall formulerar en politik. Jag anser därför,
likt en stor del av forskarna på området ansett, det vara viktigt att vid en analysen av
folkbiblioteken (i mitt fall en politik om dessa) använda mig av den politiska, sociala
och kulturella utvecklingen i Sverige som referensram. Detta samtidigt som jag även
kommer att använda mig av folkbibliotekens mer när liggande sammanhang, som politiken
är en del av, i min analys av folkbibliotekspolitiken.
Den systematiska analys jag kommer att använda mig av för att uppfylla mitt syfte,
utgörs av en hermeneutisk tolkning av en textmassa(folkbibliotekspolitiken), där insikterna
att vi alltid förstår något mot bakgrund av vissa förutsättningar, att meningsfulla
fenomen enbart är begripliga i det sammanhang de förekommer i och att all forskning
karaktäriseras av rörelsen mellan helhet och del är styrande för analysen genomförande.
Denna tolkning kommer att utgå från Hellspong och Ledins konstaterande att ”En text
blir till genom att vi 1. i ett visst sammanhang (kontexten) 2. använder ord (det textuel-
16