Folkbibliotekspolitik i Göteborg i slutet av 1940-talet - BADA ...

och självhjälpsorganisationer) i den existerande maktstrukturen. Denna omställning och
nedbrytning av den traditionella samhällsstrukturen skedde i takt med att en ny och
stark civil sfär växte fram och ersatte den som förbrukats. Det nya civilsamhället tog sin
gestalt kring folkliga organisationer, genomsyrade av en framstegsoptimistisk samhällssyn
och en tro på kunskapens, arbetets och den moraliska disciplinens förädlande förmåga,
som också var influerad av ett slags reformistiskt ingenjörstänkande. Walter
Korpi 80 pekar på tre viktiga hållpunkter i den tidiga välfärdspolitiska historien är sjukförsäkringen
som kom 1891, som hade en relativt dålig täckning i befolkningen och låg
ersättnings nivå. 1913 kom en grundläggande folkpensionsförsäkring, som täckte i stort
sätt hela befolkningen, och tre år senare kom en obligatoriskt arbetsskadeförsäkring. 81
Vidare skriver Arvidsson, Berntson och Dencik att den civila sfären med folkliga organisationer
hyste en beredskap att rätta till samhällets orättvisor. Detta i samverkan med
en demokratisk statsmakt, som ansåg borde tillåtas att spela en långt aktivare roll än den
hävdvunna. Vid demokratins genombrott fanns det därför en god förutsättning för en ny
och expansiv era på plats, vad det gäller välfärdsstatens utveckling.
Det fanns folkrörelser som behärskade sinnena hos breda befolkningslager och som genom
sin fostrande insats hade förberett dem att spela en stor, solidarisk och även självuppoffrande
roll för att förlösa den nya tiden. Det fanns också en stat som inte längre låg i hovets och
ämbetsmännens händer utan stod öppen för alla självutbildade och kompetenta män och
kvinnor som ville förändra samhället. Mellan dessa båda krafter – det civila folkrörelserna
och den demokratiska statsmakten – uppstod en fruktbar samverkan. […]
Med andra ord skulle man kunna säga att Sverige vid denna punkt besatte ett sedan länge
ackumulerat socialt eller kulturellt kapital, som kunde investeras i stora och omfattande
samhällsförändringar. Under 1930-, 1940- och 1950-talen satsas detta väldiga kapital i
uppbyggnaden av välfärdsstaten. 82
Denna samverkan blir tydlig i begreppet folkhemmet, som myntades på 30-talet där det
statliga och nationella intimt kopplas till det civila samhällets folkliga rörelser.
Korpi skriver att man utan att ljuga kan påstå att det svenska välfärdssamhället har
utvecklats genom en serie politiska kompromisser och genom lösningar på praktiska
problem allt eftersom de dykt upp, snarare än som ett resultat av rigida ideologiska
konstruktioner inom det socialdemokratiska partiet. Dock kan man konstatera att en del
styrande principer utvecklats. Socialministern Gustav Möller som var verksam under
stora delar av 20-, 30- och 40-talen var en viktig aktör i uppbyggandet av det svenska
välfärdssystemet. Under denna tid var utplånandet av fattigdom ett centralt mål och
misslyckandet att nå detta kunde, enligt Möller, enbart bero på bristen på vilja att bekämpa
fattigdom eller på en dålig organisation. En annan ledande princip för socialpolitiken
var att den stigmatiserande behandling som var associerad med fattighetslagen
från 1763 skulle avskaffas. Man ansåg att understöd till befolkningen skulle avgivas
som en allmän medborgerlig rättighet inte som en välgörenhet. Man kan även konstatera
att man lagt stor vikt vid att uppnå full sysselsättning och att genomdriva principen om
allmän och lika sociala försäkringar. 83 Den överordnade principen kan dock sägas vara
den om jämlikhet, en jämlikhet som skulle skapas med hjälp av staten som den omfördelande
kraften i samhället. Emil Uddhammar 84 delar i sin bok Partierna och den stora
staten in 1900-talet i fyra perioder där den första sträcker sig fram till 1948. Han menar,
80
Walter Korpi är professor emeritus på Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
81
Korpi, Walter 1990
82
Arvidsson, Berntsson och Dencik 1994 s. 157-158
83
Korpi, Walter 1990
84
Emil Uddhammar är docent i statsvetenskap.
20