OM FIENDEN KOMMER

”Är det verkligen nödvändigt att amputera benet?”
”Det är det. Gå nu.”
Linda bet ihop käkarna och vände sig om. Utan att se på någon av de sårade som
åsett dramat och nu följde henne med blicken, gick hon bort mot personalmatsalen.
Hon nästan kolliderade med syster Perkins i dörren.
”Linda?” utbrast den äldre sköterskan. ”Hur är det fatt. Du är ju alldeles blek.”
Hon kastade en blick ut i salen där den gråtande och vädjande Harry Tomlinson blev
bortkörd på båren. ”Åh, jag förstår. Kom.” Hon tog Linda i armen. ”Har du något
speciellt för dig just nu?”
Linda skakade på huvudet.
”Då ska du få hjälpa mig med lite pappersarbete. Vill du göra det?”
Linda nickade och följde syster Perkins till det rum där de administrativa sysslorna
sköttes. De slog sig ned på var sin sida om ett bord som stod i ena hörnet av rummet
och sköterskan gav Linda en packe tomma blanketter. ”De här soldaterna kom in
igår”, sade hon och tände den rostiga bordslampan i grön metall. Den gnisslade när
hon vred den till en passande vinkel. ”De är från tredje divisionen och var med i striderna
runt Leith Hill för några dagar sedan. Vi måste fylla i en del papper som ska till
deras regementen.”
Linda nickade stumt. Samma morgon hade hon fått klart för sig att de nyanlända
var från Andrews division, vilket betydde att den hade satts in i strid. Hon och Jane
hade delat upp de sårade emellan sig och frågat alla som var vid medvetande och
kom från 2. Lincolnshire om de hade hört någonting om hennes bror. Men ingen
visste vem han var.
”Allt vi behöver göra”, sade syster Perkins, ”är att fylla i deras namn, nummer och
grad. Sedan ska det stå vilket regemente de tillhör. Det finns också plats för deras
hemadresser i den mån de är kända. Skaderapporterna fyller vi i senare. Jag hörde att
din bror var med 2. Lincolnshire?”
Linda såg upp från blanketten. ”Ja.”
”Det var Jane som berättade det. Hoppas han är oskadd. Det måste vara din storebror?”
Linda svarade att så var fallet. Syster Perkins frågade om hon hade fler syskon.
”Tre. Två bröder. Den ena är i RAF, den andra i flottan. Och så har jag en äldre
syster.”
”Stor familj. Kan vara en tröst i tider som dessa. Nå, ska vi börja?”
Syster Perkins läste högt och Linda fyllde i blanketterna. Hon var fortfarande skakad
efter scenen ute i restaurangen och handen darrade så att det var svårt att skriva.
Syster Perkins såg det, men gjorde ingen kommentar.
”Buchanan, David, menig”, läste hon. ”CP 559815, King’s Own Scottish Borde-
30