OM FIENDEN KOMMER

efann sig någonstans.
Om han fortfarande var oskadd.
Utanför Hastings, tisdagen den 10 september.
”Banditer riktning grön-noll-nio! Höjdvinkel tre-noll!”
Det var utkiken i masten som ropat. Thomas tryckte på larmknappen och Hatchets
besättning skyndade till sina stationer. ”Meddela Faulknor”, sade han till signalofficeren
och satte sin kikare till ögonen för att spana i den anbefallda riktningen. Han såg
ingenting och sänkte kikaren för att ropa till mannen i masten. ”Är ni säker, Horridge?”
”Säker, sir”, ropade utkiken från sin korg. ”Banditer! Minst hundra plus! Höjd
mellan femton- och tjugotusen fot, sir. Kurs tre-ett-noll!”
”Jag ser dem, sir”, meddelade en av utkikarna på bryggan. ”Minst hundra. På
mycket hög höjd och – Jösses, det kommer ett lager till bakom det första. Det är en
stor räd, sir.”
Thomas svepte med kikaren över den blå himlen. Han såg ingenting.
”Meddelande från Faulknor, sir”, utbrast signalofficeren. ”Stor flygarmada, bäring ettfyra-noll.
Öka till tjugofem knop.”
”All right. Annullera varning och bekräfta.” Thomas lutade sig över talröret.
”Styrhytten från bryggan!”
”Styrhytten här”, hörde han rorgängarens röst.
”Öka till tjugofem. Vi kanske får besök av våra vänner ovanför.”
”Tjugofem. Ska ske, sir.”
”Det är inte oss de är efter, sir”, sade Robshaw och sänkte sin kikare. ”Det är en
för stor styrka och de går alldeles för högt. Deras mål ligger någonstans på landbacken.”
Bitmead kom ned till bryggan. När larmet gått hade han sprungit till sitt pjäskontrolltorn
där hans mannar följt det annalkande hotet genom sina avståndssökare.
Hatchets luftvärnspjäser pekade nu demonstrativt åt det håll varifrån den tyska flygarmadan
närmade sig. ”Banditer på sjuttontusen fots höjd med en ökning på hundra
fot för varje lager, sir”, meddelade han. ”Det är minst trehundra och det verkar som
om det kommer ytterligare lager bortom dem. Jag tror de är på väg mot London, sir.”
Thomas lyfte kikaren och vred skärpeinställningen. Äntligen såg han dem: en till
synes oändlig mängd av små svarta kors som närmade sig. ”Jag tror du har rätt, Colin”,
sade han. ”De är alldeles för många för att de ska röra sig om ett militärt mål.
Det måste vara London.”
46