Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

Recommendations

Info

Efter pussar och kramar låg jag länge och lyssnade till havet. Jörgen hade somnat, så havsbruset blandades med lätta snarkningar. Jag kände hur John Blunds grus ströddes i mina ögon när Ice åter kom och hälsade på. Jag hade många funderingar, men till slut somnade även jag. På morgonen beslöt vi oss för en heldagsutflykt med cyklarna. Vi packade ryggsäcken med diverse godsaker och cyklade riktning Kåseberga. Vi gjorde som vanligt en stunds uppehåll hos våra vänner hästarna, sedan bar det av via Sandhammaren och Löderup. Det fanns även en camping i Löderup som vi utforskade, men vi var snart överens om att vår camping var mysigast. Efter tre timmars cykling kom vi så fram till Kåseberga, ett förtjusande litet fiskesamhälle med flera fiskrökerier där man kunde köpa alla sorters rökta fiskläckerheter. Vi köpte varsin ålburgare. Trots att vi hade egen matsäck med oss kunde vi inte motstå frestelsen. Ale Stenar var ett måste att besöka när man var i Kåseberga. Efter hundratals trappsteg och en ganska brant, sluttande stig kom vi dit. Vi blev relativt andfådda så vi satte oss vid den gamla skeppssättningen, lutade oss mot en av stenarna och packade upp vår matsäck. Lärkorna drillade över våra huvud och blic karna riktades ut över havet. Vi kände fridfullheten sprida sig i oss. På tillbakavägen stannade vi till vid Sandhammaren. Det gör verkligen skäl för sitt namn med sanddyner och sand så långt ögat kan se. Vi satte oss på en sanddyn och släckte törsten. Fyra mil blev dagens etapp. Inte så illa. Det var behagligt väder så vi satte oss utanför vagnen och läste när vi kom hem. Jag försökte övertyga Jörgen om att det bara är kroppen som dör. ”Själen lever i evighet,” sa jag. Jag försökte få igång en diskussion om detta ämne, men han lyfte bara lite på ögonbrynen och mumlade något knappt hörbart. ”Men Jörgen titta här!” sa jag. ”När både Thomas Edison och Leo Tolstoy faktiskt har denna övertygelse, så kan du ju bara inte skaka på huvudet.” Jag läste citat av de båda för honom, som löd: ”Tag våra egna kroppar till exempel. Jag tror att de är sammansatta av myriader oändligt små individuella varelser, som var och en utgör en livsenhet och att dessa enheter fungerar i grupper - eller svärmar, som jag föredrar att säga - och att dessa oändligt små enheter har evigt liv. När vi dör ger sig dessa svärmar av enheter, ungefär som en bisvärm, av till någon annan plats och fortsätter att fungera i någon annan form eller miljö”. Thomas Edison ...”och hela vårt liv, från födelsen till döden, med alla dess drömmar är inte det i sin tur också en dröm, som vi uppfattar som det verkliga livet och vars verklighet vi inte betvivlar helt enkelt därför att vi inte känner till det andra, verkligare livet? Vårt liv är bara en av drömmarna om detta verkligare liv och så fortsätter det i all oändlighet, fram till det allra sista, det mycket verkliga livet - livet i Gud”. Leo Tolstoy Nu ville Jörgen själv läsa och jag tror att jag sådde ett frö om denna tron i honom. Nu gick det bättre att diskutera detta ämne. Det slutade med diskussion om UFO:n, vilket han alltid såg som mer intressant. Läggdags efter en god - 16 - - 17 -
måltid och åter besök av Ice. Nu hade jag vant mig och tyckte om att han kom, jag blev rentav lycklig. Vi cyklade och gjorde korta promenader tills det var dags för hemfärd. Kommande helg var vi också på Österlen men sedan fick vi göra ett litet uppehåll eftersom vår son skulle fira sin studentexamen den sjunde juni. Nu var det planering av studentfesten och storstädning av huset som gällde. Jörgen gjorde ett jättefint plakat till vår son som älskade att styrketräna. Han satte Arnold Schwarzeneggers kropp till sonens lilla barnhuvud. Det såg festligt ut och blev mycket uppskattat. Studentdagen blev mycket lyckad och med sina tjugofem grader var det sommarens första varma dag. Den mesta tiden av festen kunde tillbringas i trädgården - som Jörgen i vanlig ordning hade pyntat i sista minuten så fint med björkris och ballonger. Vår dotter, svärson och barnbarn tillhörde också festfolket. Det var så komiskt med barnbarnet, som sprang omkring naket och plaskade i den uppblåsta plaskdammen. Trots sin ringa ålder av två år kom han underfund med att det gick utmärkt att fylla en liten hink med vatten och springa runt och skvätta på gästerna. Gud vad vi skrattade. Han är en liten lintott med stora runda blå ögon som skulle kunna säga: ”Man måste passa på att leva livet roligt.” Midsommarafton styrde vi åter kosan mot Österlen. Det hade vi längtat efter. Det var lite gråmulet och kyligt men när vi kom fram till Borrbystrand skingrades molnen. Solen värmde våra själar, men så även sillen och snapsen. Det anordnades dans på den lilla uteplatsen intill fritidsstugan. Jörgen hade aldrig varit så förtjust i att dansa men efter lite trugande från mig gick vi upp på dansgolvet. Så förvånade vi blev när de spelade ”Sail along silvery moon”. Det var ju den låten som Jörgen alltid ville att jag skulle spela på vårt piano. Det var ju inte en vanlig återkommande låt precis, men Jörgen älskade den. Märkligt, men det finns en mening med allt. Tätt ihop och kramandes njöt vi av dansen. Kärleken värmde i våra hjärtan och vi fick lust att promenera ner till stranden. Där stod vi länge och beundrade solnedgången. Vi kände oss magiskt romantiska. Midsommardagen cyklade vi till Skillinge för att se efter vilka tider ”Bombi Bitt” – en katamaran som seglade till Allinge på en timme - seglade till Bornholm. Vi ville gärna göra den turen så efter ett besök vid bankomaten var saken klar. Två timmars väntan till avsegling, men vad gjorde det när solen sken från en klarblå himmel och våra kroppar låg horisontalt på stranden med näsorna riktning solen. Vi tog med cyklarna ombord, det kostade lite extra men det var det värt. Det var en dröm att cykla på Bornholm, relativt backigt och stundom ordentligt jobbigt, med pust och stön vid varje cykeltramp, men ack så vackert. Klippor i alla formationer, små charmiga samhällen och så havet. Vi åt middag uppe på en veranda med utsikt över hamnen i Allinge strax innan återfärden. Vi önskade att vi hade haft tält med oss så vi kunde stannat en dag till. Det kändes som om vi hade kunnat ägna många dagar där men när vi kom tillbaka till vagnen fanns det ändå inget bättre än vår camping. - 18 - - 19 -
Page 3 and 4: Denna digitala utgåva är i inlaga
Page 5 and 6: Nu kändes det som om jag svävade
Page 7 and 8: igenom. Vi kom ut på en mjuk barkb
Page 9: Vägen dit gick genom en sagolik bo
Page 13 and 14: kade kvällsmaten ljuvligt. Den lil
Page 15 and 16: för de kan synkronisera sina röre
Page 17 and 18: lite synd om honom och skämdes fö
Page 19 and 20: Hemgång Det var nu klockan sju den
Page 21 and 22: inte säga något. Jag vet redan va
Page 23 and 24: lig. Det tycktes som om tårarna al
Page 25 and 26: så förstående, lyssnade tålmodi
Page 27 and 28: viset, som säkert var väldigt nyt
Page 29 and 30: Resan till ljuset Efter en långpro
Page 31 and 32: det en stjärna igen. Kanske tackad
Page 33 and 34: Guldklotet Helgen från den sjunde
Page 35 and 36: en sig. Vi var femton kursdeltagare
Page 37 and 38: om varandras känslor, att den här
Page 39 and 40: att jag faktiskt inte haft någon o
Page 41 and 42: Katten En lördagskväll när jag v
Page 43 and 44: In memoriam Sjunde september 1997.
Page 45 and 46: Ett biträde tog emot mig och fråg
Page 47 and 48: Tack ❤ TACK till min dotter och s

Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?