Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

Recommendations

Info

Återseendet Två dagar innan årsdagen av Jörgens hemgång hände följande: Min son kom hem efter arbetsdagens slut och berättade att han hade backat på en bil där han arbetade. Det blev bara lite lätta plåtskador, men han var väldigt ledsen över det. Jag förstod honom fullständigt. Jag hade själv varit i en liknande situation och visste att man kände sig både dum, ledsen och arg på sig själv. Självförtroendet åkte i botten en stund, tills man blev tröstad av någon. Jag gjorde vad jag tyckte att jag kunde för att trösta min käre son. Jag tyckte synd om honom och gick och pratade med Jörgens och min kärlekssten, den som Jörgen hade hittat till mig på Borrbystrand. Jag frågade Jörgen om han på något sätt kunde trösta sonen i hans drömmar, så att han skulle minnas det när han vaknade. Lite fult bad jag honom även komma till mig och berätta hur det skulle bli för mig med firmabiten. Bouppteckningen ville aldrig bli färdig, så jag var en smula bekymrad. På morgonen strax innan sonen skulle gå till sitt arbete berättade han med ett strålande humör att han hade drömt om sin pappa. Jag kramade om grabben och kände ett glädjeskutt i mitt hjärta. Jag sa ingenting om vad jag hade bett om kvällen innan. När han hade gått hämtade jag tidningen och kröp ner i sängen igen. Att ligga till sängs och läsa tidningen var ett utmärkt sömnmedel för mig. Efter att ha slumrat till kom jag in i det där halvvakna tillståndet igen. Jag hörde Jörgen i badrummet och tänkte: ”Nu kommer han snart och visar sig för mig.” och nästan samtidigt stack ett skrattande huvud fram i sovrumsöppningen. Jag var i ett slags lyckorus. Han kom och lade sig liksom svävande bredvid mig i sängen och jag sa exakt så här: ”Det är så mycket som du måste berätta för mig. Hur har du det? Hur gör du när du manifesterar dig?” Han sa: ”Jag är oerhört fri och lycklig. Jag kan inte förklara för dig hur jag manifesterar mig.” Han visade med händerna uppsträckta mot himlen och sa: ”Det får du fråga vår Herre.” Jag tänkte, eller kände, att jag aldrig ville detta skulle sluta. ”Har du varit på Plejaderna?” frågade jag. ”Oh ja, du kan fara lika snabbt som tanken. Det är kosmiskt underbart. Går inte att förklara.” (När Jörgen var i den fysiska dimensionen talade vi ofta om universum tillsammans, bl.a. om andra galaxer t. ex. Plejaderna). Han sa också: ”Du ska sluta oroa dig. Allting kommer att ordna sig.” Jag vet att det var mycket mer som jag frågade honom om, men det kunde jag inte komma ihåg när jag slog upp ögonen. Hjärtat bultade hårt. Jag steg upp och gick ut i trädgården och tänkte intensivt på vad jag upplevt. Just då ringde telefonen. Det var firmakollegan som förklarade allt jag ville veta för mig. Allt skulle ordna sig för mig, sa han. Jag talade om för kollegan att jag hade talat med Jörgen. Han svarade ”HMM”. När jag lagt på luren skrattade jag hjärtligt. Visst är universum och alla dimensioner helt otroligt underbara! Vi är alla andar som tillfälligt är i våra kroppar, DU och JAG , HÄR och JUST NU. Vi kan alla göra våra livsuppgifter POSITIVA och KÄRLEKSFULLA. - 80 - - 81 -
In memoriam Sjunde september 1997. Ett år har gått och familjen samlades till en högtidlig middag och minnestund. IN MEMORIAM VÅR ÄLSKADE JÖRGEN ETT ÅR HAR GÅTT AV MYCKET STOR SAKNAD MEN I LJUST OCH KÄRLEKSFULLT MINNE BEVARAD KÄRLEKEN ÄR EVIG Tack vare alla dessa underbara gåvor har min rädsla fullständigt försvunnit. Tidigare var jag både flygrädd, höjdrädd och rädd för döden. Nu har jag tackat ja till livet och njuter av varje minut. Resan - möte med delfiner Flygresan till Amerika var en härlig upplevelse trots att sista flygetappen mellan Memphis och Pencacola bara var i ett litet tvåmotorigt propellerplan, gammalt och skakigt. Jag njöt av spänningen. Jag visste att allt skulle gå bra och att det fanns en mening med min resa. Var jag skulle bo hade jag ingen aning om, det skulle brorsdottern ordna. Det visade sig att jag skulle bo på ett hotell som låg på en ö som hette Okaloosa Iland. Ön låg längs med staden Fort Walton Beach och hotellet låg på beachen. Utsikten från balkongen på fjärde våningen var formidabel, Mexikanska Golfen så långt ögat nådde och en milslång strand med kritvit sand. Solstrålarna gjorde att havet glittrade som guld, det skiftade i turkos, ljusblått och mörkblått. Jag trodde att jag drömde! Dagen efter ankomsten gjorde vi ett besök på ”Gulfarium”. Det var ett akvarium med delfiner, sjölejon samt många av havets fisksorter. Att se delfinuppvisningen var det som lockade mig mest. Vilken känsla det var att få stå ända intill bassängkanten och titta på uppvisningen. Eftersom det var vinter fanns det inte så många turister så det kändes som att få en privat uppvisning. De berättade att det fanns vilda delfiner i havet utanför och hade man tur kunde man få se dem. Gissa vad jag bad och önskade att jag skulle få se dem simma fritt i havet! Vid frukosten följande morgon höll jag på att sätta smörgåsen i halsen då jag fick syn på fyra delfiner som simmade inte allt för långt - 82 - - 83 -
Page 3 and 4: Denna digitala utgåva är i inlaga
Page 5 and 6: Nu kändes det som om jag svävade
Page 7 and 8: igenom. Vi kom ut på en mjuk barkb
Page 9 and 10: Vägen dit gick genom en sagolik bo
Page 11 and 12: måltid och åter besök av Ice. Nu
Page 13 and 14: kade kvällsmaten ljuvligt. Den lil
Page 15 and 16: för de kan synkronisera sina röre
Page 17 and 18: lite synd om honom och skämdes fö
Page 19 and 20: Hemgång Det var nu klockan sju den
Page 21 and 22: inte säga något. Jag vet redan va
Page 23 and 24: lig. Det tycktes som om tårarna al
Page 25 and 26: så förstående, lyssnade tålmodi
Page 27 and 28: viset, som säkert var väldigt nyt
Page 29 and 30: Resan till ljuset Efter en långpro
Page 31 and 32: det en stjärna igen. Kanske tackad
Page 33 and 34: Guldklotet Helgen från den sjunde
Page 35 and 36: en sig. Vi var femton kursdeltagare
Page 37 and 38: om varandras känslor, att den här
Page 39 and 40: att jag faktiskt inte haft någon o
Page 41: Katten En lördagskväll när jag v
Page 45 and 46: Ett biträde tog emot mig och fråg
Page 47 and 48: Tack ❤ TACK till min dotter och s

Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?