Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

från stranden. Jag sprang efter videokameran och dokumenterade
den lyckliga händelsen. ”WOW” vilken känsla!
Efter tre veckors olika sevärdheter lite varstans och när det
var två dagar kvar till hemresan, längtade jag efter att besöka
Gulfarium igen. Denna gången var det bara jag och en
familj på tre personer som tittade på uppvisningen. Efter
uppvisningen frågade jag delfinskötaren om det möjligtvis
skulle kunna finnas en liten chans att få klappa en delfin.
När han trevligt och glatt svarade ”självklart”, trodde jag att
hjärtat skulle hoppa ut ur bröstkorgen på mig. Jag fick gå ner
på podiet och sätta mig på huk. Han kallade på Delila och
Prince och de gled upp på podiet alldeles intill mig. De hälsade
genom att vinka med fenorna.
Jag fick klappa dem och det såg ut som om de tyckte om
det. Det uppstod kärlekskänslor i mig. Jag var lyrisk. En
tredje delfin vars namn var Zack, var nyfiken och stack
upp nosen intill podiet. Jag sa på svenska till honom att jag
skulle hälsa så gott från en delfin i Sverige som hette Flip.
Nästan samtidigt hoppade han upp på podiet och puffade
till mig. Delfinskötaren tittade på mig och undrade skrattande
vad jag hade sagt. Jag berättade och vi skrattade
hjärtligt tillsammans. Det kittlade i magen på mig. Att
klappa delfinen kändes verkligen som att klappa en gummistövel
fylld med varmt vatten, men ack så levande,
underbart och härligt.
När jag gick igenom souvenirbutiken för att komma till
utgången, möttes jag av två biträden, som tittade vänligt på
mig. Det strålade säkert runt omkring mig, för hela jag
kändes som ett solsken. Jag berättade för dem att jag hade
klappat delfiner och att jag var så lycklig. Då säger ett av
biträdena: ”Är du så intresserad av delfiner så kan du
säkert få bada med en.” Hörde jag rätt? Jag fick fråga om
det verkligen var sant. Jag trodde att jag skulle svimma, så
hårt bultade mitt hjärta. ”Ja visst, vänta så ska jag kalla på
damen som har hand om det.” En medelålders dam kom
och förklarade hur det hela skulle gå till. Jag såg att hon
hade lite ledsna ögon, men tänkte inte mer på det just då.
Mina sinnen arbetade febrilt med att smälta denna underbara
upplysning jag fått. Klockan halv tre nästa dag skulle
jag få bada med en delfin som hette Kiwi.
När jag kom tillbaka till hotellet sprang jag ut på balkongen,
knäppte mina händer, sträckte upp dem mot himlen och
skrek rakt ut i luften: ”Tack Gode Gud, tack Jörgen och
tack alla som gjort detta möjligt. JAG SKA BADA MED
EN DELFIN!!!” Tårarna kom och jag grät av tacksamhet.
Nu vet jag hur ett litet barn känner sig på julafton. När jag
vaknade på morgonen hade jag en riktig feberfrossa. Jag
var fylld av förväntningar och längtade så det gjorde ont i
mig. Efter en kall dusch och lite frukost på balkongen,
blickandes ut mot det fantastiska havet, fick jag lite lugn i
mig. Havet var som balsam för själen. Jag skrattade åt mig
själv vid tanken på det lilla barnet.
Klockan två beställde jag en taxi och for till Gulfarium för
tredje gången. Jag hade egentligen kunnat vara där alla tre
veckorna om det hade varit möjligt. Jag berättade för taxichauffören
vad jag skulle göra, jag hade velat berätta det
för alla i hela världen. Han önskade mig hjärtligt lycka till
och fick en kram som tack.
- 84 - - 85 -