Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

När kyrkklockorna ringde gick vi långsamt in i kyrkan. Jag
fick hålla prästen i handen och jag kunde känna att Jörgen
gav mig styrka. Jag gick rak i ryggen och kunde till och
med hälsa nickande till gästerna. Jag såg den vita kistan
och alla blommor. Det var så otroligt vackert. Vi satte oss
mitt emot kistan. Ovanpå kistan låg min bukett, en bukett
av rosor och brudslöja samt vita band med texten
KÄRLEKEN ÄR EVIG. Dessa ord borde alla lägga på
minnet. Vi sjöng ”Härlig är jorden” och ”Blott en dag ett
ögonblick i sänder”. Prästen talade mycket vackert. Han
tittade på mig och sa att själen lever i evighet. Jag var säker
på att Jörgen stod bredvid mig eftersom jag kunde behärska
mig när firmachefen höll ett gripande tal.
När solisten sjöng ”Greensleeves” lutade jag mig bakåt,
blundade och tänkte tillbaka på när Jörgen och jag låg i
sanden och funderade över varför jag fick denna låten i
huvudet. Jag såg det glittrande havet och den vita mjuka
sanden framför mig och tänkte: ”Så väl att man inget fick
veta då.” Det grep tag i mig, men solisten sjöng så underbart
att jag faktiskt kunde njuta också.
Min dotter skänktes en otroligt stark gåva, när hon plötsligt
fick kraft att gå fram till kistan och läsa en dikt, som
hon - som hon kallade det - hade fått till sig kvällen
innan:
”Vi borde ej sörja dig käraste far,
när du lämnar oss här i vår tid.
Må hellre vi glädjas, vi som är kvar
och unna dig lycka och frid.
Ditt liv är till ända och mödan slut.
Du fullgjort de plikter dig gavs.
Din ande sig svävar i rymden ut,
blott avlagda kroppen begravs.
Vid porten, som öppnas står välkommen hem.
Här är alla tillsammans på nytt.
Kärlek skall omgiva alla dem,
vars evighetsmorgon har grytt.”
Min son satt bredvid mig och såg mina tårar rinna. Han var
så omtänksam att han räckte mig sin näsduk. Då blev jag
ännu mer rörd och tacksam över att få vara tillsammans
med sådana underbara barn.
När akten var över stod vi i familjen uppradade utanför
kyrkan och tog emot allas tacksägelse över den ljusa och
vackra begravningen. De beklagade även sorgen. Inte ett
öga var torrt. En väninna berättade att hon hade sett en ros
röra sig på kistan. Hon tyckte att den vinkade till henne,
och var övertygad om Jörgens hälsning.
När jag kom hem tackade jag min älskade man för hjälpen.
Jag var säker på att han hade varit i min närhet hela tiden.
Jag hade inte för en sekund tänkt tanken på Jörgen i kistan,
där låg ju bara skalet. Även om jag inte kunde se Jörgen
fler gånger kände jag honom desto mer i mitt inners ta.
Torsdag och fredag morgon ville jag inte kliva ur sängen,
det gjorde så fruktansvärt ont. Jag bara grät oavbrutet.
Barnen och kusinen var i det läget en mycket stor tröst.
Kusinen lyckades få ut mig på långa promenader. På det
- 48 - - 49 -