Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

kade kvällsmaten ljuvligt. Den lille spjuvern somnade
omedelbart och sov som en stock hela natten.
Brösarps backar blev nästa dags utflykt. När vi hade kånkat
oss upp för kullarna, sprang den lille i full fart ner för
dem i höga glädjerop. Upp och ner, så upp igen och ner.
Klockan två hade vi bestämt att möta föräldrarna vid husvagnen,
så efter ett par timmars motion var vi tvungna att
bryta upp. Vilket oväsen det blev på den lille. Han skrek en
lång stund efter att vi hade satt oss i bilen. ”Vill inte, vill
inte, vill spinga!” grät han. Stackare, jag tyckte så synd om
honom när vi var tvungna att fara iväg. Men när han fick
syn på föräldrarna blev han glad igen. Efter fika och en
golfrunda på minigolfbanan åkte de hem. Allting blev liksom
så tyst och tomt på en gång.
När jag hade lagt mig kom Ice och hälsade på igen. Då
berättade jag för honom vilka underbara dagar vi hade
haft, men det visste han säkert redan. Jag kunde i mina
tankar se honom skratta och le mycket vänligt.
Bröllopsdagen
Fredagen den tolfte juli, äntligen fjorton dagars semester.
Naturligtvis Borrbystrand, men den sextonde juli firade vi
vår tjugoåriga bröllopsdag. Då hade vi bestämt oss för att
åka till Norrköping och Kolmårdens djurpark. Måndag
morgon startade vi vår resa utan husvagn. Jörgen hade
bokat hotellrum på Grand Hotell i Norrköping.
Resan upp gick via Simrishamn, Kristianstad, Bromölla,
Sölvesborg där Jörgen hade vikarierat som lärare vid tjugo
års ålder. Han berättade och visade som om det var viktigt
för honom att se det igen. Vi fortsatte till Karlshamn och
Ronneby. Det var Jörgens födelse-, barndoms- och ungdomsstad.
Han ville absolut åter visa huset han hade bott i
samt skolan som låg ett stenkast från huset. Jörgen brukade
inte vara nostalgisk, men då var han det ovanligt mycket.
Jag minns att jag kände det lite kusligt, han hade ju visat
det så många gånger förr.
Så kom vi till Kalmar och tog en liten tur inom Öland för
att titta på campingen där vi tidigare campat. Färjestaden
var en plats som vi ofta besökte när barnen var små, där det
fanns ett populärt vattenparadis. Tidigare hade vi firat midsommar
hos mycket goda vänner åtta år i sträck och en av
dagarna gick alltid åt till att åka rutschbana där. Denna
gången tyckte vi att Färjestaden såg smutsig ut och vi sa
båda i korus: ”Tacka vet jag Borrbystrand.” Det var antagligen
det speciella ljuset vi saknade.
Vi körde även inom Västervik och Lysingsbadets camping
bara för att konstatera att känslorna var desamma. Det var
- 22 - - 23 -