Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

Resan till ljuset
Efter en långpromenad i Pålsjö skog reste kusinen hem.
Jag satte mig för att läsa, läsa och läsa. Jag läste den ena
boken efter den andra. En av böckerna som jag tyckte
mycket om hette ”Resan till ljuset” av Sture Johansson.
Han berättade om alla dimensioner han och hans hustru
hade rest genom. En dag när jag kände mig illa till mods
sa min inre röst till mig att gå till min bok och slå upp en
sida. Jag satte mig i fåtöljen vid glasbordet där boken låg.
Det kändes som om jag inte orkade lyfta den. Då var det
som om en osynlig kraft lyfte min hand och grep tag i
boken. Jag läste och häpnade. Där stod exakt de orden
Jörgen hade sagt till mig: ”du ska tänka med ditt hjärta och
på det viset finna lycka och kärlek”. Jag hade äntligen
kommit till insikt om vad det handlade om här på vår jord.
Livets mening är: ”KÄRLEK OCH GEMENSKAP”. Det
är sanningen!
Allting blev nu mycket lättare för mig även om jag naturligtvis
grät då och då. Saknaden gör ju så ont ibland, men jag
tyckte att jag hade fått en sådan fantastisk gåva och med den
kom jag lättare ifrån depressionerna. Men sorgen måste få
ha sin tid, den måste få läka ut. Anden är ju så att säga i köttet.
Människan har svårt att släppa på sina begränsningar,
men det går. Ibland har jag känt att själen liksom är utanför
kroppen och då har jag upplevt att allt är möjligt.
Min son började sin militärtjänstgöring den tjugotredje
september och jag själv var arbetslös, så jag fick väldigt
gott om tid till att läsa och pyssla med mina snäcktavlor.
När jag målade och klistrade blev det faktiskt häpnadsväckande
bra enligt mina vänners bedömningar. Jag förstod
knappast själv, att det var jag som hade gjort dem. Var
det jag eller? Fick jag hjälp? Av vem? Det var mycket
skönt för min son att komma hemifrån. Hård träning och
fina kamrater var säkert en bra medicin för honom.
Oj! Just nu när jag sitter och skriver, gnistrar en stjärna
precis framför mig och ovanför skrivmaskinen. Jag blir
alldeles varm och glad inombords. Härligt med de här små
hälsningarna. Jag är övertygad om att jag får hjälp med
skrivandet. WOW! Vilken känsla!
Tillbaka till sonen. Jo, det var nog mycket bra för honom,
men även svårt ibland. När han kom hem på helgerna slog
tomheten och saknaden mot honom. Han hade det svårt
med sorgearbetet mitt i veckorna, så all sorg kom på fredagen.
Då hade han flickvännen och mig som kunde hjälpa
honom. På vardagen var det jobbigt för mig, speciellt på
kvällarna och nätterna. Det kändes kusligt och ensamt i det
stora huset. Jag fantiserade mycket och skrämde upp mig
själv i onödan. Då var det tur att jag hade mina fina vänner
som jag fick ringa till eller besöka. En väninna i Ängelholm
bjöd mig till sig flera gånger och där fick jag övernatta när
det var som jobbigast. Underbara människa!
- 54 - - 55 -