Kärlekens Gåva Irja Malmgren - Mentor

för de kan synkronisera sina rörelser så perfekt när de
dyker genom ringarna tillsammans. Under föreställningen
gav delfinerna av sig själva till oss, de gav en alldeles villkorslös
kärlek. Jag tycker att alla människor borde bära en
delfin i sina hjärtan.
Denna dagen memorerade vi verkligen och vi avslutade
den med en festlig måltid på hotellets veranda. Med vit
duk, levande ljus och blommor på bordet, återblickade vi
dagens alla upplevelser. Vi skålade och njöt av god mat.
Kärleken har inga gränser. ”Oh, vilken natt!”
På onsdagsmorgonen checkade vi ut och tackade för det
varma välkomstmottagandet. Halva dagen gick åt till att köra
inne i safariparken. Lejon och björnar var så nära oss att de
nästan snuddade vid bilen. Jag videofilmade och Jörgen fotograferade.
Det kändes lite pirrigt, men spännande.
Stjärnan
Sedan gick färden mot Helsingborg. Så fort vi kom hem
satte vi på videon för att titta på delfinuppvisningen ännu
en gång. Jörgen hade ju filmat så det var roligt för honom
att få se det själv. Vår son och hans flickvän blev också
intresserade.
Återstående dagar av semestern tillbringade vi självklart i
Borrbystrand med utflykter till Kivik, Brösarp, Haväng,
Simrishamn, Brantevik och Skillinge. Österlen, du ljuvliga
energilyft!
En dag i slutet av augusti - hemma i Helsingborg - hände
återigen något märkligt. På kvällen ville Jörgen alltid sitta
uppe längre i köket med tidningen och äta sitt knäckebröd
med kaviar. När jag hade lagt mig på kvällen och precis
släckt lampan, gnistrade en stjärna som liknade Ice, men
som var stor som en tumnagel. Om man tänker sig att Ice
gnistrade till en hundradels sekund, så varade detta ljuset
en hel sekund, det stod liksom alldeles stilla i närheten av
sovrumstaket. Nu kunde jag inte hålla det hemligt längre,
jag var tvungen att berätta det för Jörgen. Nu höll han faktiskt
med om att det var konstigt, han kunde ju inte förklara
det och jag blev nästan lite rädd men samtidigt nyfiken.
Jörgen glömde det igen men jag tog upp det med min
väninna. Hon berättade för mig om en förening som hette
”Sökarna”. Kanske kunde jag få hjälp där. Vi beslutade oss
för att gå dit och lyssna på ett föredrag om ljusmeditation.
Ljusmeditationen var annonserad till den andra september
och dessförinnan skulle Jörgen och jag för sista gången till
husvagnen. Med varma, soliga och ljuvliga sommardagar
- 26 - - 27 -